Avelyn

Äldre 14 Oct 20:31

3895 svar

Emetofobernas tråd 5

felle skrev 2010-10-14 13:46:32 följande:

min bror var här och hälsade på igår.
idag är han hemma från skolan med magont.
han har inte kräkts eller haft diarré, men ändå.
p a n i k.

Enligt faktatråd på SME smittar inte magsjuka innan personen börjat få symtom, så du kan nog känna dig lugn

Avelyn

Äldre 14 Oct 20:33

#863

lollisen, Jag trodde inte man kunde gå via landstinget. Vem går man till ? Måste man ha remiss etc ? Jag skulle verkligen vilja bli av med den här skitfobin

Avelyn

Äldre 14 Oct 20:46

#866

lollisen skrev 2010-10-14 20:39:43 följande:

Man kan gå via sin husläkare, genom vårdcentralen, ringa till psyk direkt.... Man ska INTE behöva gå omkring med en sådan här fobi heller... Livet är för kort för att inte göra nåt åt den. Man blir ju såpass begränsad av denna fobin...
Kram

Ja, det ger verkligen begränsning i livet. Jag är snart 35 år och har levt hela livet med den här skitfobin i stort sett. Tänk bara att kunna lämna på dagis och inte bry sig om vad som härjar där när som helst. Jag har inte velat gå på öppna förskolan pga att risk för smittor etc.. Så less på att vara orolig..

Avelyn

Äldre 14 Oct 21:30

#868

lollisen skrev 2010-10-14 20:51:38 följande:

Jag förstår dig!
Jag känner med dig, har själv haft en rent helvete med denna fobin.. Men är otroligt mycket bättre nu och är i stort sett inte alls begränsad i mitt iv längre... Ibland påminns jag av fobin, men försöker jobba bort den helt..

Hjälp finns att få, man får vara ihärdig om man inte får rätt psykolog eller hjälp direkt, men det mesta går att jobba bort... Tappa inte hoppet bara..

Tack! Du inger hopp

Avelyn

Äldre 14 Oct 21:37

#870

Nej, jag ska inte tappa hoppet. Lever dock inte så isolerat. Jobbar i vården och går utan problem på offentliga toaletter och äter ute. Köper lösviktsgodis lite väl ofta. Har vågat skaffa fyra barn. MEN.. fobin gör att var vinter blir en onödig ångest. Den ångesten vill jag ha bort.. samt ångesten över att lämna på dagis.. ångesten när det är Lucia på dagis och alla avdelningar slås i hop och barnen äter pepparkakor från samma burk utan att tvätta händerna innan. Den biten vill jag ha bort. Jag vill att mina barn ska ha en fulkomligt normal mamma...

Avelyn

Äldre 14 Oct 23:30

#873

martini bianco skrev 2010-10-14 21:40:52 följande:

Jag börjar känna av min magkatarr. den brukar komma varje år vid denna tiden och hålla i sig till det blir vår... Hoppades på att jag skulle slippa den för en gångs skull. Men icke...

Vet att fler här inne har magkatarr, vad gör ni för att lindra symtomen?

Det brukar hjälpa mig att äta lite och ofta. Små tuggar av knäckebröd utan något på lite då och då.

Små klunkar vatten emellanåt. Micrad vetekudde på magen och en bra film. Dagtid korta promenader i frisk luft.

Avelyn

Äldre 15 Oct 08:29

#876

Middiz,

Önskar jag kunde känna mig så trygg med min familj och vks. Min familj ( utöver sambo och barn) tycker magsjuka är enkelt och lättsamt. De stannar aldrig hemma 48 timmar efteråt. De kan bjuda hem folk dagen därpå lätt etc. Sist jag hade besök kom min mamma in med en proviva i högsta hugg.. Älskar dem alla massvis, men de har ingen förståelse för min fobi eller för att andra människor ( äldre, sjuka etc etc ) kan bli smittade och att alla inte tycker det är lättsamt. När jag var barn sa de alltid att jag var ensam att ha den fobi jag har.

Avelyn

Äldre 16 Oct 09:59

#883

Frosk skrev 2010-10-15 23:08:38 följande:

Jag tycker det är många som har noll förståelse för fobin. Ofta får man ju höra att "ja, men ingen tycker ju att det är trevligt att kräkas" eller liknande.

Jag får inte mycket förståelse heller tyvärr. Får höra samma kommentar som dig från de flesta håll. Min familj har hela tiden fått mig att känna mig unik i min fobi. Min partner förstår mig ej och inte mina vänner heller. Många gånger har jag blivit ombedd att beskriva vad det är så hemskt med att ha magsjuka, varför jag känner sådan panik. Jag kan inte sätta det i ord. Jag har en känsla som är nästintill omöjlig att beskriva. För mina vänner/anhöriga är det ju en sjukdom som är över på ett dygn. Inte så jätterolig men det går ju över. Man dör inte och den är inte långvarig. Varför känner jag då panik ?

Avelyn

Äldre 16 Oct 21:14

#895

milla2 skrev 2010-10-16 19:25:53 följande:

idag har vi haft en dag utan våa vanliga rutiner ang sovtider å så.. nu är jag räddd att barenn blir sjuka å jag vet inte vad ..kom plötslig ångest nu på kvällskvisten.. uhh va jobbigt det är..jag vet även att det är nån i stan som har det.. jag kommer att va ensam med barnen 3v i nov hade ni lämnat på dagis då? jag vill inte d blir sjuk när jag är ensam..värsta mardrömmen..

För min del tycker jag det är bäst vara själv med barnen om de blir dåliga. Kanske för att jag inte litar på att min partner gör ett lika bra jobb som jag själv med sanering...

Om det inte går magsjuka på dagis när du är själv, är det väl lugnt att lämna ?

Avelyn

Äldre 17 Oct 23:15

#904

Anonym skrev 2010-10-17 19:37:27 följande:

Här har ni en till som har emetofobi och det är jätte jobbigt. =(
Jag har ett barn och det är jätte jobbigt om barnet blir magsjuk. Eftersom jag var ensamstående så jag tog hand om honom varannat vecka och när han blev magsjuk så jag fick panikångest och ville bara dö. Jag kunde inte ens ta och duscha honom för jag blev väldigt knäpp i huvudet. Jag mådde väldigt dåligt. Jag ville ju ta hand om mitt sjuka barn. Men kunde inte göra det. Två vänner kom och hjälpte mig, sen dess har jag mått jätte dåligt för jag inte kunde ta hand om honom. Det hände för några år sedan. Sen dess har han bott hos hans pappa heltid och han är hos mig på helger efter det som hände. Jag hamnade på rätt psyk denna natten.
Jag är väldigt ledsen och mår jätte dåligt för denna natten. Gör det fortfarande. Men jag är glad att jag kan ha honom hos mig nu också för jag kan ta hand om honom. Jag är glad för jag känner mig som en mamma. Riktig mamma. Jag gör mitt bästa och jag kämpar emot min kräkfobi. Jag har panikångest och är sjukskriven pga min kräkfobi. Känner mig så kass. Känner mig så kass mamma. Jag skäms för den jag är så att jag är anonym. Jag är rädd att folk ska hoppa på mig och säga att jag är dålig mamma.

Hur gör ni när era barn blir sjuka? Jag vill vara världens bästa mamma och ta hand om mitt barn när han är sjuk.
Hjälp mig. :(

Säger som de andra. Du är ingen dålig mamma! Vi är som vilka mammor som helst fast med kräkfobi. Mina äldsta två barn är så stora nu att jag kan prata med dem om fobin. De är inte ett dugg rädda själva. De skrattar åt mig i bland ( på ett snällt sätt ) och försöker förstå mig fast de inte kan. Min elva åring brukar fråga om jag känner för magsjuka som han gör för spindlar. Jag brukar säga " ja ungefär ".

När mina barn blir dåliga är prio ett att duscha barn, byta kläder på dem, starta tvättmaskin, lägga ut allt de kommit " smitta " på tills tvättmaskinen är ledig. Bädda rent i säng, sätta barnet framför film med handdukar runt om. Moppa med klorin, vädra, tvätta av mig, byta mina kläder och sprita mina händer. Jag tar helst hand om det själv. Min karl som inte är emetofob slarvar med sanerandet, då gör jag det hellre själv. Jag kan inte äta eller sova under tiden. Jag ser till att mitt barn får tröst, uppmuntran. vätska och rent omkring sig. Dock inga kramar.. när barnet sover sitter jag framför sme och bönar om stöd. När barnet tillfrisknat väntar jag på nästas tur. Jag brukar sova utanför barnens rum tills faran är avblåst för att ha kontroll över sitsen. Hemskt och ångestfyllt, men jag har överlevt.

Emetofobernas tråd 5

INNEHÅLL