• Miraklet09

    Tycker du att jag är en ung mamma?

     Jag var 21.5år när jag födda min dotter isabelle den 25 augusti 09
     Jag fyller själv år den 6november..

     Tycker ni att jag räknas som ung mamma?

     Motivera gärna eran svar


    Isabelle
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-05 16:35
    Ok för att ge syn hur jag menar kan vi förklara lite närmare hur mitt liv ser ut:

    Jag är gift med min man christian,

    vi bor i en byhåla typ, i lägenhet (3.a)
    så dottern har eget rum sen, vi tänkte framåt.
    När vi träffades hade vi planer på barn tog oss alltså nästan 4år att få dottern genom barnlösheten. men jag erkänner själv att jag var mest redo nu,
    var dumt tänka på barn vid tiden som 17åring nästan... för min del alltså..

    vi gifte oss 24 september -08 på statshuset
    (min make ville ej gifta sig kyrkligt)
    och vi har båda vart nöjda med det..

    Vi har inget körkort någon av oss,
    jag har inte arbetat innan och går på lägsta mammapenningen MEN innan graviditen och bebis så hann jag bli klar med gymnasiet som jag lämnade bakom mig efter 2års slit och grov mobbning, jag lyckades få klar matte A och svenska B ifall att ja ville plugga vidare...

    Min man jobbar som svetsare och lite blandat på sitt jobb han jobbar heltid,
    tackar varje dag att han har sitt jobb
    kvar i kristiderna och beklagar er som blivit av med eran..
    vi klarar oss väldigt bra på lägsta mammapenningen..

    vi gjorde oss av med våran 3 katter vi hade unde graviditen, för dem kissade inne och dem mådde klart inte bra, dem kunde inte fått det bättre än dem har nu..

    det om något visar väl tecken på mogenhet?

    jag ska påbörja körkortet i sommar om
    jag kan och hinner...
    prioterar dottern i första hand såklart
    så jag tar en dag i taget och njuter av tiden som småbarnsförälder =)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-05 17:58
    gymnasiet klarade jag inte av pg grova mobbningen pg
    av att dem misshandlade mig på skolan, dem trakaserade mig ty varje dag, läraren mobbade mig och utsatte mig för hån i klassen, gav dem populära näring kan man säga, först när jag träffade min man vågade jag sluta, min mamma tillät mig inte, hon förstog inte allvaret.
    jag flyttade flera mil hemifrån och försökte börja om,
    fick komma in på gymnasiet här, men redan efter 2 veckor fick min gammla lärarinna nys om detta och sa saker som att ja skolkat
    väldigt mycket ifrån deras skola, fick det som att jag usatte folk
    för fara, fasst de i själva verket var dem, men ord stog mot ord
    och vem ska dem tro, en vuxen eller en närmare tonåring som bara ville börja om???

    så jag valde folkhögskolan, det var det bästa som har hänt mig,
    olika människor i olika åldrar, för en gång skull passade jag in..

    så jo mogen på det sättet kan man nog inte gemföra med den situationen

    Körkortet, ja vart ska jag börja???
    jag har kämpat med svett och tårar för att få ordning på min mans
    dåliga ekonomiska syn, sedan fasstnade ja själv i den härvan när
    vi blev sambos, vi levde över tillgångarna, det var så enkelt,
    tillslut tog vi oss i kragen och nu arbetar vi fortf för att få bort det mesta
    av skulder vi samlat på oss, sakta men säkert tar vi tag i det..

    sedan med hus som folk anser man ska ha, vi vill vänta med hus tills vi har den där familjen vi vill ha med x antal barn och pengarna
    så vi kan spendera på ett hus, vi vill inte ta första bästa och sedan
    flytta runt som många andra i våran omgivning gör,
    jag vill isf ha en fasst punkt där vi kan stadga oss helt, vi har ine bråttom

    Jobbet har jag som sagt SJÄLV valt bort pga folkhögskolan,
    ett gemensamt beslut av både mig och min man och trots skulderna
    vi samlade på oss så klarar vi oss på lägsta mammpenningen
    för dottern är det viktigaste för oss,
    om så vi ska svälta i månader för hon ska få blöjor och mat..

    så där kan man tala om olika sätt att se mognad, precis som ja menar
    med definationen av UNG MAMMA..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-06 11:44

    Detta är för att Folk i dagens
    samhälle ska föstå hur kritisk
    man blivit emot olika grupperingar i samhället,

    UNGA föräldrar eller som jag hellre utrycker mig lite yngre föräldrar
    får ofta kritik och snäs åt näsan
    för att dme har barn OFTAST innan dem
    har körkort/hus och stadgat sig helt..

    Men jag tycker denna grupperingen e fel

    VET ATT MÅNGA INTE TYCKER SÅ..
    men dem som gör det..

    ja vill komma djupare in i förståelsen
    varför vi bygger upp barriärer i samhället
    som gör det så svårt att tex en äldre
    och en yngre mamma kan umgås
    (LÄMNA MOGNAD UTANFÖR) detta handlar
    endast om föräldraskap på ett
    väldigt jämt stadium..

    varför är samhället så präglade av olika
    grupperingar, dem äldre mammorna
    för sig, dem yngre för sig..
    de yngre kan oxså nå karriär steget
    som dem äldre, man kan lära av varandra
    men varöfr är vi så insnöade att "unga"
    föräldrar ska umgås med just unga,
    dem äldre med dem äldre???

    finns det någon här inne som vågat bryta
    trenden och hur går det isf,
    hur anser ni om samhällets grupperingar
    numera, hur anser ni att det utvecklats
    genom åren....

    jag tycker att många yngre börjat knappa
    uppåt mot de äldre, jag tycker att
    ju mer det kommer till kritan handlar
    det idag mer om att vilja ha ett stadigt
    hem för sitt barn, en stadig relation
    till pappan/mamman och att någon
    har en fasst ekonomisk punkt..

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Tycker du att jag är en ung mamma?
  • Linda1976

    Ingen har pratat om sämre/bättre, utan om just ålder.


    Sen personligen så tror jag det är nyttigt att ha levt lite innan man skaffar barn. Är man 19 så har man ju av naturliga skäl inte hunnit med så mycket som när man är 30.
    Min smak är mycket enkel - jag nöjer mig bara med det bästa.
  • Rolvsing

    Nej, jag anser inte dig som ung mamma. Jag fick mitt första barn när jag var 23, andra vid 24, tredje vid 26 och fjärde vid 28.
    Har aldrig sätt på mig själv som ung mamma.
    Ser flera tycker at man är ung mamma när man är under 25 år.

    Om man är under 20 år ser jag på som ung mamma.

  • noia

    Röstade nej eftersom jag också drar gränsen vid tonåring dvs 19.

  • grillbymamma

    När jag fick min första son när jag var 19 kände jag mig verkligen som en ung mamma.
    Förra året fick jag min andra son. Jag var då 24 år och jag tänker inte på mig själv som en ung mamma längre, utan bara som en mamma {#lang_emotions_smile} 

  • Nenne76
    Linda1976 skrev 2010-03-05 22:43:39 följande:
    Nä, inte ett dugg. Jag tycker det. Jag fick min dotter när jag var 29 och då var jag typ yngst i hela bekantskapskretsen. Många jag känner har fått första vid 32-33... Så jo, Allt under 25 tycker jag känns väldigt ungt. 
    Jag vänder hellre på det.

    Jag tycker att man idag har blivit ganska gammal när man skaffar barn, runt 30 är i mina ögon sent.
    Men samhället har kommit att kräva den här utveckligen alltmedan även kvinnorna ska utbilda sig och göra en karriär först.
  • Linda1976

    Men människan lever ju längre också, så det är ju inte konstigt att medelåldern för barnafödande stiger. Annat var det på 1700-talet när man blev 50 år på sin höjd, klart man var tvungen att börja kläcka innan 20 då!


    Min smak är mycket enkel - jag nöjer mig bara med det bästa.
  • Åsa

    TS: Jag ser inget problem i att du är en ung mamma (utan någon negativ värdering i det). Däremot signalerar du en stor osäkerhet och hur extremt viktigt det är för dig att duga i _omgivningens_ ögon. Det funkar inte. Ju fler vuxenpoäng du försöker rada upp, desto mer osäker framstår du. Som att det var de som gav dig ditt berättigande...
    Socialt ser ni ut att ha det bättre förspänt än vad vi hade när min dotter föddes, jag satt på ny utbildning och var bra mycket äldre än du. Lägenhet? Sure, det är vad som gäller om man inte vill flytta till vischan här, liten dessutom. Bil? Näpp; det har en femtedel av barnfamiljerna i min stadsdel och något ekonomiskt samband saknas mellan vilka som har och inte; miljöförstörande slöseri när man har god kollektivtrafik bara. Pengar? Visst, när CSN fått sitt så kanske man landar på samma nivå som den nittonåriga kassörskan på Konsum, vardagar. Och om jag hade jobbat heltid vilket jag inte gör  Men vet du, jag har aldrig upplevt mig ifrågasatt. Kanske har du fler elaka och okänsliga personer i din omgivning (varför lyssnar du i så fall?) Kanske har du större öron också. Den stora sårbarhet du har drar till sig, förstorar och ältar förmodligen varenda fundering och kommentar som kan uppfattas som negativ.

    Folk borde veta hyfs och inte kläcka ur sig dumheter MEN för att dra en terapeutklyscha är ansvaret för hur du reagerar ditt eget. Det går att strunta i dem, eller bli lite irriterad eller ledsen men skaka det av sig också. Du kan inte vara alla till lags och vill det förmodligen inte heller om du inte delar värderingar med dem.
    Din bedrövliga skoltid är över och du behöver inte definiera dig utifrån den och inte försvara dig.
    Du har inte funderat på att flytta? Jag inbillar mig att det vore lättare att bygga neutrala kontakter på ett nytt ställe än på ett där du uppger att det varit mycket ryktesspridning etc. Samtalskontakt verkar också vettigt; din självkänsla verkar behöva hjälp.

  • Sunkiissed
    Linda1976 skrev 2010-03-05 22:50:43 följande:
    Ingen har pratat om sämre/bättre, utan om just ålder. Sen personligen så tror jag det är nyttigt att ha levt lite innan man skaffar barn. Är man 19 så har man ju av naturliga skäl inte hunnit med så mycket som när man är 30.
    Håller med dig!

    Men nu blev det så för mig. Och jag valde dessutom inte att få två, utan det är sådan "som händer".

    Men, jag tror ändå på vissa sätt att jag har fått vara med om saker som inte många har varit med om.. Så det beror helt på hur man ser det.

    Livet är ju inte heller slut bara för att man får barn tidigt, jag kan ju ändå gå ut och roa mig, resa osv även med barn
  • Åsa
    Linda1976 skrev 2010-03-05 22:58:59 följande:
    Men människan lever ju längre också, så det är ju inte konstigt att medelåldern för barnafödande stiger. Annat var det på 1700-talet när man blev 50 år på sin höjd, klart man var tvungen att börja kläcka innan 20 då!
    Fast då får ju vän av ordning påpeka att det inte stämmer .
    Vi har faktiskt jämförelsevis _yngre_ mödrar nu än man hade för hundra år sedan.
    Äldre än under efterkrigstiden och fram till sjuttiotiden, ja, men det var en historisk parentes  - välståndet efter kriget lät folk gifta sig unga, p-medel gjorde att de kunde sätta p
    Längre tillbaka fick kvinnor i princip barn tills klimakteriet och medelåldern för det i Sverige är 52 år. Jag har själv flera 50+mammor i min släktforskning. (Hur frivilligt det var är en annan historia.) I bondebygderna med gårdar inblandade gifte man sig när föräldrarna tänkt sig på undantag, inte sällan uppåt trettioårsåldern. Många hade inte råd att gifta sig alls. Bara i de fattigaste bygderna gifte man sig tidigt då man visste tat man skulle vara lika lusfattig tio år senare. Å andra sidan gick kvinnorna oftast in i puberteten i sjuttonårsåldern före ftalaternas och den moderna livsstilens tid. De största barnafödaråldrarna då som nu var mellan 25 och 35. Inte förrän vid förra sekelskriftet fick Sverige fler mödrar under 20 än över 45. Love statistics
  • MariaKsk88

    Jag tycker inte du är en "ung mamma", men det är för att jag fick barn när jag var 17. Men om man jämför med medelåldern så är du ju ung :) Men vad spelar det för roll egentligen? Mamma som mamma!

Svar på tråden Tycker du att jag är en ung mamma?