Tycker du att jag är en ung mamma?

 Jag var 21.5år när jag födda min dotter isabelle den 25 augusti 09
 Jag fyller själv år den 6november..

 Tycker ni att jag räknas som ung mamma?

 Motivera gärna eran svar

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-05 16:35
Ok för att ge syn hur jag menar kan vi förklara lite närmare hur mitt liv ser ut:

Jag är gift med min man christian,

vi bor i en byhåla typ, i lägenhet (3.a)
så dottern har eget rum sen, vi tänkte framåt.
När vi träffades hade vi planer på barn tog oss alltså nästan 4år att få dottern genom barnlösheten. men jag erkänner själv att jag var mest redo nu,
var dumt tänka på barn vid tiden som 17åring nästan... för min del alltså..

vi gifte oss 24 september -08 på statshuset
(min make ville ej gifta sig kyrkligt)
och vi har båda vart nöjda med det..

Vi har inget körkort någon av oss,
jag har inte arbetat innan och går på lägsta mammapenningen MEN innan graviditen och bebis så hann jag bli klar med gymnasiet som jag lämnade bakom mig efter 2års slit och grov mobbning, jag lyckades få klar matte A och svenska B ifall att ja ville plugga vidare...

Min man jobbar som svetsare och lite blandat på sitt jobb han jobbar heltid,
tackar varje dag att han har sitt jobb
kvar i kristiderna och beklagar er som blivit av med eran..
vi klarar oss väldigt bra på lägsta mammapenningen..

vi gjorde oss av med våran 3 katter vi hade unde graviditen, för dem kissade inne och dem mådde klart inte bra, dem kunde inte fått det bättre än dem har nu..

det om något visar väl tecken på mogenhet?

jag ska påbörja körkortet i sommar om
jag kan och hinner...
prioterar dottern i första hand såklart
så jag tar en dag i taget och njuter av tiden som småbarnsförälder =)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-05 17:58
gymnasiet klarade jag inte av pg grova mobbningen pg
av att dem misshandlade mig på skolan, dem trakaserade mig ty varje dag, läraren mobbade mig och utsatte mig för hån i klassen, gav dem populära näring kan man säga, först när jag träffade min man vågade jag sluta, min mamma tillät mig inte, hon förstog inte allvaret.
jag flyttade flera mil hemifrån och försökte börja om,
fick komma in på gymnasiet här, men redan efter 2 veckor fick min gammla lärarinna nys om detta och sa saker som att ja skolkat
väldigt mycket ifrån deras skola, fick det som att jag usatte folk
för fara, fasst de i själva verket var dem, men ord stog mot ord
och vem ska dem tro, en vuxen eller en närmare tonåring som bara ville börja om???

så jag valde folkhögskolan, det var det bästa som har hänt mig,
olika människor i olika åldrar, för en gång skull passade jag in..

så jo mogen på det sättet kan man nog inte gemföra med den situationen

Körkortet, ja vart ska jag börja???
jag har kämpat med svett och tårar för att få ordning på min mans
dåliga ekonomiska syn, sedan fasstnade ja själv i den härvan när
vi blev sambos, vi levde över tillgångarna, det var så enkelt,
tillslut tog vi oss i kragen och nu arbetar vi fortf för att få bort det mesta
av skulder vi samlat på oss, sakta men säkert tar vi tag i det..

sedan med hus som folk anser man ska ha, vi vill vänta med hus tills vi har den där familjen vi vill ha med x antal barn och pengarna
så vi kan spendera på ett hus, vi vill inte ta första bästa och sedan
flytta runt som många andra i våran omgivning gör,
jag vill isf ha en fasst punkt där vi kan stadga oss helt, vi har ine bråttom

Jobbet har jag som sagt SJÄLV valt bort pga folkhögskolan,
ett gemensamt beslut av både mig och min man och trots skulderna
vi samlade på oss så klarar vi oss på lägsta mammpenningen
för dottern är det viktigaste för oss,
om så vi ska svälta i månader för hon ska få blöjor och mat..

så där kan man tala om olika sätt att se mognad, precis som ja menar
med definationen av UNG MAMMA..

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-06 11:44

Detta är för att Folk i dagens
samhälle ska föstå hur kritisk
man blivit emot olika grupperingar i samhället,

UNGA föräldrar eller som jag hellre utrycker mig lite yngre föräldrar
får ofta kritik och snäs åt näsan
för att dme har barn OFTAST innan dem
har körkort/hus och stadgat sig helt..

Men jag tycker denna grupperingen e fel

VET ATT MÅNGA INTE TYCKER SÅ..
men dem som gör det..

ja vill komma djupare in i förståelsen
varför vi bygger upp barriärer i samhället
som gör det så svårt att tex en äldre
och en yngre mamma kan umgås
(LÄMNA MOGNAD UTANFÖR) detta handlar
endast om föräldraskap på ett
väldigt jämt stadium..

varför är samhället så präglade av olika
grupperingar, dem äldre mammorna
för sig, dem yngre för sig..
de yngre kan oxså nå karriär steget
som dem äldre, man kan lära av varandra
men varöfr är vi så insnöade att "unga"
föräldrar ska umgås med just unga,
dem äldre med dem äldre???

finns det någon här inne som vågat bryta
trenden och hur går det isf,
hur anser ni om samhällets grupperingar
numera, hur anser ni att det utvecklats
genom åren....

jag tycker att många yngre börjat knappa
uppåt mot de äldre, jag tycker att
ju mer det kommer till kritan handlar
det idag mer om att vilja ha ett stadigt
hem för sitt barn, en stadig relation
till pappan/mamman och att någon
har en fasst ekonomisk punkt..