Agnostino skrev 2011-07-24 23:52:57 följande:
Nej det gör den inte, hört talas om källkritik?
Användarnamn skrev 2011-07-24 23:46:11 följande:
Det har skett förändtingar, Eden försvan och dränktes av floden.
Koranen, det är fritt att sätta sin tro till det man vil, i vlket fall har alla beslut konsekvenser.
Det finns inga som helst bevis på någon global flod (jag antar att du syftar på Noas ark berättelsen) Så där har vi ett tydligt exempel på att bibeln inte är korrekt.
FRAM till mitten av 1800-talet trodde de flesta människor i kristenheten att en världsomfattande översvämning en gång hade utsläckt nästan allt liv på jorden.
Den mest välkända skildringen av detta finns i den Heliga skrift, där det förklaras att endast åtta människor och utvalda exemplar av olika djurarter överlevde syndafloden i en ”ark” eller en bastant, flytande kista.
I våra dagar är det populärt att betrakta syndafloden som en myt.
Många bibelforskare hävdar att det bara var fråga om en lokal översvämning i forna tider, kanske någonstans i Mesopotamien.
Har bibelns syndaflod verkligen inträffat? Hur omfattande var den? Vad betyder den händelsen för människor som lever i vår tid?
Syndafloden enligt bibeln
Bibelns första bok, Första Moseboken, innehåller detaljer om syndafloden. I Första Mosebokens sjätte kapitel lägger vi märke till att förhållandena i världen hade urartat så långt att Gud sade: ”Jag skall låta floden komma med vatten över jorden till att fördärva allt kött, som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.” (1 Mos. 6:17)
Gud sörjde för att människosläktet och djurvärlden skulle bevaras, och han befallde Noa att bygga en ark eller avlång kista, 300 alnar lång, 50 alnar bred och 30 alnar hög. — 1 Mos. 6:14, 15.
Förstår du hur stor farkosten måste ha varit?
Om vi räknar lågt och antar att varje aln var 44 centimeter, var arkens mått 132 meter gånger 22 meter gånger 13,2 meter.
Eftersom arken var uppdelad på tre våningar, måste den ha haft en sammanlagd golvyta av mer än 8.200 kvadratmeter och en sammanlagd volym av 34.000 kubikmeter.
Den rymde alltså lika mycket som 445 godsvagnar av normalstorlek eller 10 tåg med omkring 44 vagnar vardera. Skulle det vara nödvändigt att bygga en sådan väldig farkost för att överleva en lokal översvämning? Kunde inte Noa helt enkelt ha flyttat till ett område som inte berördes av en sådan lokal översvämning? Låt oss noga lägga märke till vad bibeln säger i 1 Moseboken 7:11, 12, 17—24 om hur omfattande syndafloden var:
”Alla det stora djupets källor [bröto] fram, och himmelens fönster öppnade sig, och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. ... Och vattnet förökade sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.
Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken drev på vattnet. Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg allestädes under himmelen övertäcktes. Femton alnar högt steg vattnet över bergen, så att de övertäcktes.
Då förgicks allt kött, som rörde sig på jorden, fåglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur, som rörde sig på jorden, så ock alla människor. Allt som fanns på det torra omkom, allt som där hade en fläkt av livsande i sin näsa.
Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden, och allenast Noa räddades jämte det som var med honom i arken. Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar.
”
Passar den beskrivningen in på en lokal översvämning?
I boken The Genesis Flood framhålls det: ”Det skulle inte ha varit möjligt för vatten att stiga över ett enda högt berg i Främre Orienten utan att också översvämma Australien och Amerika!”
Samma publikation citerar därefter följande ord av den välkände experten på hebreiska språket och kulturen, S. R. Driver:
”Det är uppenbart att en översvämning som skulle lägga både Egypten och Babylonien under vatten måste ha nått en höjd av minst 600 meter (nivån för höglandet mellan dem) och alltså i själva verket måste ha varit universell. ...
Men en översvämning som åstadkom mindre än så är inte vad bibelskribenterna talar om.”
De kristna grekiska skrifterna, som inbegriper Jesu Kristi vittnesbörd, bekräftar att syndafloden var världsomfattande. (Matt. 24:37—39; 1 Petr. 3:20; 2 Petr. 2:5; 3:6) Vittnar också jorden själv om en sådan syndaflod?
Vilka vittnesbörd skall man spana efter?
Verkningarna av vatten i rörelse
I samband med att floder svämmat över i vår tid har man fått en uppfattning om vilka enorma krafter som släpps lösa när vatten kommer i rörelse.
En publikation som utgetts av Förenta staternas jordbruksdepartement säger om vissa översvämningar i delstaten Utah: ”[De] förstörde hus ... och lämnade efter sig meterdjupa lager av spillror och bråte, däribland stenbumlingar i alla storlekar upp till 20 ton.
Några större stenblock flyttades omkring 300 meter från kanjonmynningen nerför en slänt med en lutning av 4 grader. Flera av dessa väger mellan 75 och 100 ton vardera, och två, som tidigare nämnts, väger 150 respektive 210 ton.”
Att ”himmelens fönster öppnade sig” kan inte endast ha inneburit ett vanligt skyfall. (1 Mos. 7:11) Det innebar att tusentals millioner liter vatten strömmade ner, som hade svävat i övre atmosfären likt en vattenbaldakin, som omgav hela jordklotet och som bibeln kallade ”vattnet ovan fästet”. (1 Mos. 1:6, 7) Tyngden hos dessa ytterligare vattenmassor som störtade ner mot jorden bidrog utan tvivel till avsevärda tektoniska rörelser. Förskjutning och veckning av jordskorpan måste ha gett upphov åt väldiga tsunamivågor, som svepte fram över landområdena. En artikel i Scientific American omtalade att vågor som piskats upp av en storm i Cherbourg i Frankrike ”slungade 3.000 kilo tunga stenar över en mur och flyttade betongblock som vägde 65 ton hela 20 meter”.
Finns det vittnesbörd från hela världen?
Kan man iaktta liknande tecken på en översvämning jorden utöver? A. M. Rehwinkel ger ett exempel i sin bok The Flood:
”Stora mängder granitblock och hårda, metamorfa bergarter, som kan spåras till Skandinavien, är spridda över Danmarks och Nordtysklands slätter.
En del av dessa block är oerhört stora och väger tusentals ton. Samma fenomen kan iakttas här i Amerika i New England-staterna och i New York, Pennsylvania, Ohio, Michigan, Wisconsin, Minnesota, Iowa, i östra och västra Canada och på andra håll. ...
I många fall har de förflyttats mycket långa sträckor, och ibland finner man dem på en uppenbarligen mycket större höjd över havet än de befunnit sig på från början.”
Somliga har framfört teorin att dessa väldiga stenmassor har förts till de platser där de nu befinner sig av glaciärer under en istid. ”Men dessa stenblock finns också i varmare klimat långt ifrån några som helst tecken på nedisning.
Till exempel i södra Kalifornien”, påpekas det i boken Target: Earth. Glaciärer kan inte heller vara förklaringen till att många av dessa ”flyttblock” nu befinner sig på platser som ibland ligger många hundra meter högre än den plats de av allt att döma härrör ifrån. ”Och det finns ännu ett problem i förbindelse med flyttblocken som glaciärteorin inte kan ge något tillfredsställande svar på”, framhåller Rehwinkel:
”Och det är den blandning av stenblock på en och samma plats, vilka förts dit från platser som ligger i motsatta riktningar till varandra.
Detta fenomen har iakttagits på åtskilliga platser på jorden. En av dem är Sachsen, där man finner stenblock ligga tillsammans, av vilka några härstammar från Skandinavien i norr, under det att andra förts dit från någon plats söderut. ... Is i rörelse kan inte samla stenblock från motsatta riktningar och lämna dem efter sig tillsammans på en och samma plats.”
”Då förgicks allt kött”
Enligt Första Moseboken ”förgicks allt kött, som rörde sig på jorden”, utanför arken under den världsomfattande syndafloden. (1 Mos. 7:21) Finns det utbredda vittnesbörd om att levande varelser blivit förintade på detta sätt genom vatten?
Intressant nog har man i Förenta staterna, England, Frankrike, södra Spanien, Tyskland, Ryssland och på andra håll funnit väldiga sprickor i jordskorpan som är fyllda med kvarlevor efter ett stort antal djur. Det rör sig om blandningar av ben från elefant, noshörning, flodhäst, ren, häst, svin, björn och många andra. En sådan håla nära Palermo på Sicilien gav mer än tjugo ton ben för kommersiellt bruk.
Dessa sprickor är ofta belägna på isolerade berg och kullar av avsevärd höjd, dit man kunde förvänta att djuren skulle fly från vatten som ”steg och förökade sig mycket på jorden”. (1 Mos. 7:18) I boken Earth’s Most Challenging Mysteries ställs följande fråga om mångfalden av kvarlevor från olika djur som hittats i en enda bengrotta:
”Vad fick harar att springa in i samma grotta som prärievargar? Och en antilop tillsammans med en järv och en grisslybjörn?
Man fann ben av mastodonten och även några kräldjur. ...
Hela benhögen täcktes och bevarades av ett lager grus och sten, som lämnats kvar efter översvämningen.”
Ett enastående vittnesbörd om den vittutbredda förintelsen av djur genom en översvämning är de kvarlevor av mammutar som man funnit över hela norra Sibirien och ända in i Alaska. Hundratusentals (somliga beräknar antalet till hela 5.000.000) av dessa djur blev hastigt begravda och snabbt nerfrusna i den isiga sörjan. Man finner dem ibland så gott som fullkomligt bevarade med osmälta tropiska växter i magen och mellan tänderna. I Earth’s Most Challenging Mysteries heter det om det slags katastrof som kunde innebära undergång för alla djur som befann sig i ett så vidsträckt område:
”Det finns ett betydelsefullt faktum som alltid är förbundet med varje dinosauriefossil och varje mammutfossil, och det är att varje fossil nästan utan undantag blivit framgrävt ur sedimentära bergarter, som avlagrats av vatten. Varje fossil har antingen grävts fram ur lerskiffer, som helt enkelt är slam från översvämningar, som hårdnat till berg, eller ur sand från översvämningar, som hårdnat till sandsten eller frusit till permafrost.”
I boken Target: Earth heter det om Yukondistriktet i Nordamerika: ”Närvaron av ben, träd, torv och annan bråte i en salig blandning ner till ett djup av nära 30 meter pekar på en syndaflodsartad översvämning av ofantliga proportioner, som måste ha gått fram över landet och malt samman djurkropparna med stenar och träd och spritt ut det hela över Yukondalen.”
Och vad hände med allt vattnet, när tillintetgörelsen var fullständig? Om havsbäckenen sänktes skulle vattnet samlas där, så att torra land kunde framträda på nytt. (
.) I våra dagars oceaner finns det mer än tillräckligt med vatten för att åstadkomma det som bibeln beskriver; 71 procent av jordytan är täckt av vatten med ett medeldjup av fyra kilometer.
Människans vittnesbörd om en global översvämning
En världsomfattande översvämning skulle utan tvivel göra ett outplånligt intryck hos dem som överlevde den. Det är bara rimligt att tänka sig att de berättade om denna händelse för sina avkomlingar. Eftersom det var från ”Noas söners släkter”, hans som byggde arken, som ”folken efter floden utbrett sig på jorden”, bör vi kunna förvänta att syndafloden omtalas i olika folks muntliga tradition. (1 Mos. 10:32) Finns det sådana vittnesbörd om en världsomfattande översvämning?
I sin bok Die Sintflut in Sage und Wissenschaft (Syndafloden i legend och vetenskap) framhåller dr Johannes Riem från Tyskland: ”Bland alla traditioner finns det ingen som är så allmän, så vittutbredd på jorden, ... som traditionen om syndafloden.” Man har funnit omkring 150 olika legender om syndafloden från alla delar av världen, däribland det forntida Grekland, Rom, Indien, Australien och Nord-, Mellan- och Sydamerika. Även om dessa legender skiljer sig från varandra i vissa detaljer, råder det anmärkningsvärd överensstämmelse på grundläggande punkter.
Till exempel: 1) Det fanns en moralisk orsak till syndafloden, nämligen människans ogudaktighet;
2) En global tillintetgörelse av människosläktet ägde rum;
3) En man blev förvarnad och räddade sig själv och några andra i en ark eller båt. I Historical and Critical Commentary of the Old Testament: Genesis heter det:
”Den överensstämmelse som råder mellan alla dessa skildringar är en obestridlig garanti för att traditionen inte är något uppdiktat påfund; en saga är något individuellt, inte universellt; denna tradition har således en historisk grundval; den är följden av en händelse som verkligen inträffat i människosläktets barndom.”
