Vi som går på Linneamottagningen i Växjö del 3

okej, då ska jag ringa besima någon dag i veckan.
jag mår bara bra! den värsta tröttheten är borta och jag blir inte lika panikhungrig längre... haha
imorgon går vi in i vecka 12+0, alltså vecka 13 om jag fattat rätt?
men när vi berättar för någon säger vi vecka 12 ändå för vi orkar inte förklara allt med dagar hit och dit hela tiden...

ha det bra allihopa! kram!

hej igen!

hur är det med er alla?
jag fick inte tag i besima, får prova att ringa idag istället. men jag fick tag i min bm och vi ska dit 30 mars och lyssna på hjärtljuden. känns så bra att vi redan sett hjärtat slå, så man slipper ha panik för det. annars hade man ju inte haft en aning om att det är något som lever där inne. ja - nojig är bara förnamnet.

kram!

kappan: usch så jobbigt, jag vet inte vad jag ska skriva. ta en dag i taget och försök göra det bästa av den dagen. snart lossnar det och som du skrev "det känns lite ljusare när man är i gång igen". jag tänker på er alla varje dag ska ni veta. kämpa på!

fialotta: japp, jag fick tag i samira och berättade att det lyckats. hon var jätteglad för vår skull och gratulerade. jag frågade om besima kan köra köns-ul, men hon har bara grejer till vul.
hoppas äggplockningen går bra (låter lite som om man går in i hönshuset och tar det man vill ha). jag håller tummarna för er!

nu är det fredag igen och vi får passa på att njuta av helgen som kommer. fast jag hört att det ska blir kallt och snöigt. men försök ha det mysigt tillsammans och håll om varandra i soffan så känns allt genast lite bättre trots alla problem och all oro.

tusen kramar till er alla!

grattis till dig också! vad roligt! härligt att se hjärtslag! vi ska till bm om två veckor och lyssna påhjärtljuden.
kram!

hej!

välkommen, klart du får vara med! har du varit på första besöket hos besima? vad tyckte du isåfall? hur länge har ni försökt?
många frågor, men du kan väl skriva lite om er "situation" så vi kan lära känna dig?
här får man mycket råd och stöd, det lovar vi! än en gång, välkommen till tråden, hoppas du ska trivas med oss!

fröken sy:
då har du ungefär samma problem som jag hade.
jag slutade med piller juli 2008, mensen kom inte igång så redan i januari 2009 började vi hos besima (har man extremt oregelbunden mens måste man inte vänta och ha försökt själva i ett år innan man får hjälp, det räcker med 6 månaders försök då).
besima sa på vul att mina ägg var små och få och jag åt också provera några omgångar, sedan även kombinerat med pergotime. (läs mer i min presentation)

hur var din menscykel innan du började med pillerna?
äter du en eller två provera om dagen? 10- eller 14-dagarskur?
min har alltid varit extremt oregelbunden, kom var tredje månad och varade i tre dagar ungefär. det var ju "skönt" när man var yngre, men när man planerar barn är det hemskt! min kropp fattade inte heller att den skulle få "fuskmens" av provera...
jag vet att det känns skit ibland (ofta!) när det gäller barnplaneringen och det kan nog alla här i forumet hålla med om. men vi försöker stötta varandra så bra vi kan.

hoppas du ska trivas med oss och fråga på om allt du undrar! vi kan nog svara på det mesta vid det här laget :)

usch, jag lider med dig! när man väl får göra ivf tror och hoppas man ju verkligen att det ska fungera :(
känns dumt att skriva att "men nästa gång fungerar det säkert" men jag vet inte vad jag ska säga. och som du skrev, det är ju en lång process och mycket förberedelser som säkert känns både fysiskt och psykiskt. men man får aldrig ge upp!
försök se fram emot våren och håll tummarna för att de kommande vårkänslorna ska smitta av sig och hjälpa er på traven i maj.
tänker på dig! kram!

men vilken tur att det inte räknades som ett försök! då hade man ju haft ännu mer panik! håller tummarna för dig och alla andra att ni ska lyckas snart!

det gör jag! har det blivit någon ordning med hela den soppan? har inte läst din blogg på ett tag...
kram

fröken sy: jag kände absolut ingenting av vare sig provera eller pergotime. trodde jag var immun ;) men jag har lättare att tro att det funkar om jag känner mig lite annorlunda...