Vi som går på Linneamottagningen i Växjö del 3

Solen!

Funderar på om man vågar åka MC?? Hittar inget konkret svar.

Var hos Besima i går och tittade på Baby´s lilla-lilla hjärta.
8,3mm lång betyder 6v 5dgr.
Jag trodde (enligt senaste mensen) att jag var 7+4. Trist att bli tillbakaflyttad när man längtar efter att berätta för folk.
Inskrivning på fredag. Man gör så i min kommun för att få all nödvändig info i god tid. DAAH... som om man inte vet allt om Folsyra, östersjöfisk och tunga lyft vid det här laget.

Var på middag hos våra bästa vänner i lördags och fick säga att jag hade ont av endo och körde bil och därför inte drack något.
Idag var jag och simmade med samma vän. Hon är världens bästa och frågade inget men jag såg ju mig själv i spegeln om man säger så... Även om magen inte växt så har jag helt klart och tydligt tappat formen.

Tack Blom. Jo, det sa barnmorskan idag också. Hoppas att det slutar blåsa så att man kan ta sig en tur snart!

Trött på landstinget Kronoberg.

Borde ha gått 10 veckor idag. Var hos Besima för 2,5v sedan och såg hjärtslag.

Igår skrev vi in oss på MVC. Frågade om NUPP/KUB och möjligheten till ett tidigt UL. Har ännu inte kunnat glädjas för vi är så oroliga att något är fel.

Till slut skickade BM en remiss och idag ringde Ultraldudsenheten på KK och sa att man inte bara kan be om ultraljud hit och dit hur som helst. Jävla idioter rent ut sagt. Inte fan går man runt och är orolig för att man vill det!

Mår väldigt illa fortfarande. Hela dagarna. Trött och har ont i ryggslutet och kramper varje eftermiddag. Vet inte vad som är normalt och hur stor risken är att något är fel...

Kan någon lugna mig?? Visst fattar jag att risken är liten men jag vågar inte släppa tanken.

Det har blivit så att vi måste berätta för våra föräldrar i helgen. Vill inte att ryktet ska nå dem från annat håll och risken finns pga att jag mött fel människor båda gångerna jag varit på MVC... :(

Tack Fendt. Jo det känns lite bättre för varje gång man berättsr för någon. Mer verkligt liksom.

Grattis Fröken Sy

Tack alla.

Ikväll ska jag "sluta ljuga" för min bästa kompis... ;)

Fendt: Aj då, då misar jag också dig. Hoppas att du har gott om kläder på dig. Brrr

Jag måste ha världens bästa kompis. Trots att det var tredje gången i rad som vi umgicks med dem utan att jag varken drack eller rökte så frågade hon inget och då var det lättare att hålla sig också. Så jag berättade inte.
Jag trodde verkligen att det var kört och att hon skulle avslöja mig...
Idag var vi ute på promenad och hon sa fortfarande inget.
Första gången vi träffades efter beskedet ljög jag och sa att vi inte åkte på patientskolan för att sambon var sjuk och då skulle inte blodproverna visa rätt... hmmm tungan blev svart.
Så hon borde tro att jag väntar på en ny tid just nu.
Jag misstänker dock starkt att hon fattat för länge sedan. Världens bästa kompis!

I måndags var jag hos Besima. Hon fick en (rosa) blomma för besväret. 11 veckor gammal och 43 mm lång vinkade miraklet till oss på skärmen. Någon gång mellan 18 och 21 november är beräkningen. Jag tror tidigare...

Kul att läsa fröken Sy!
Känns otroligt avlägset att jag kommer att vara där om 27 veckor. Hela sommaren och en trist höst innan det är dags.

Riktigt less på att må illa och vara trött. men vad gör man inte för den goda sakens skull!

Vilken vagn rekommenderar ni förresten? Kommer att gå mycket och då även mycket på grusvägar. Har dessutom en relativt liten bil så någon jogger är det inte tal om.

Grattis FiaLotta. En pojke till i tråden!

Långt klagobrev... läs om ni vill annars hoppar ni till sista 2 styckena. ;)

Fy f-n vad jag är besviken...
Var på det riktiga UL idag.
Var ska jag börja. Blev totalt nedvärderad och tillintetgjord av en hjärtlös människa som inte borde ha med folk att göra. Särskilt inte förstagångsgravida.

Gissar att man automatiskt blir mindre värd när man gått på Linneamottangningen... eller?

Frågade varför hon tittade flera gånger och väldigt länge på hjärtat utan att säga något. Vi blev ju nervösa. Då fräste hon att så måste man göra och hon kan inte hitta alla fel men...bla bla bla. Jag fick "be om ursäkt" och säga att jag inte menade att kritisera henne.

Sedan när hon var klar så frågade jag om könet. Hon skällde mer eller mindre ut mig för att jag inte bett om det INNAN. Jag trodde hon redan sett det... 
Sedan fick jag lägga mig ner igen och medan jag storlipar och försöker hitta ord att svara henne med så kollar hon hårdhänt och slarvigt efter könet. Samtidigt tjatar hon om hur hon kan sitt jobb och inte gör fel osv osv. Jag hörde faktiskt inte allt genom gråten.

Någon bild vågade jag inte be om.

Det sista hon säger är: Hur har DU tänkt att du ska ta dig igenom resten av graviditeten när du är så orolig? 

Det hon syftade på var att jag bad om ett tidigt ultraljud i v 9. När jag gjorde det fick jag först övertala min barnmorska att remissa mig. Sedan blev jag utskrattad av sekreteraren när jag ringde och frågade hur lång kön var. Hon ansåg att jag borde "lugna ner mig". När sedan läkaren ringde upp så hade hon bestämt sig för att jag minsann inte var värde ett tidigt ultraljud och man kan inte går runt och be om det hur som helst bara för att man är lite orolig.

Hon hade ingen aning om att jag varit på Linneamottagningen innan jag berättade att jag gjort VUL i v 7 och 11. Hade alltså ingen aning om vem jag var och min bakgrund. Oproffsigt.

Jag saknar Besima! :(
Jag är så glad att jag inte skrev in mig för utredning på KK.

Vi har iallafall en (mest troligt) frisk bebis som kanske är en pojke. Men det är lite svårt att vara översvallande glad idag. Det skulle ju vara en av de största händelserna under graviditeten.

Annars är det bra. Har de senaste två veckorna mått helt ok men har börjar få svårt att röra mig pga spänd mage. Angenäma problem attt ha dock.

Tack Fendt. Ska kolla om det finns någon i närheten.
Jo, sambo var där men han var nog lite chockad. Dels överväldigad av ultraljudet i sig och dels... kjag vet inte. Hade varit glad om han sagt något för att stötta mig men det kan inte varit lätt för honom heller. Han visste nog inte vad han skulle säga alls.
Så jag var så arg och samtidigt orolig för att jag överreagerade... men det inser jag nu att det gjorde jag nog inte.

Glad midsommar till Er alla!