Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Åh, Susye! Gråter med dig. Ta hand om dig och din familj. Kramar!

Ja jag vet.. :( Hur gammal blev han? Runt min ålder, eller hur?

Jag vet verkligen inte vad jag ska säga :( Jag tänker jättemycket på dig.. ska tända ett ljus för honom imorgon. Hoppas han har det bättre där han är nu.

Hej, jag knör mig gärna in här i tråden om jag får Är bipolär typ 2,5 mixed... rapid cycling. Har börjat må bättre nu äntligen men får svackor och maniska perioder bland ändå. Käkar hermolepsin och wellbutrin/voxra för bipolariteten, folsyra och B12 för att hermolepsinet pajjar så jag får vitaminbrist och ritalin för att jag har narkolepsi, och zolpidem/stilnoct och circadin för att jag ska sova bättre.  öh, jävla medicinblandning va!

Ibland undrar jag om självmord inte är rättfärdigat i vissa situationer.. Ofta vill man ju ha kvar folk för sin egen skull, trots att de mår skitdåligt.. tänker på dödshjälp till exempel. Men tänk om det aldrig blir bättre? Jag håller mig kvar för min sons skull, vore det inte för honom vet jag inte om jag skulle vara kvar.

Hej! Trillade in här av en ren slump. Har kikat igenom inläggen och känner så igen mig i er och det ni skriver... Jag går just nu igenom en "utredning". Just för att läkare/psykolog tror jag är manodepressiv/bipolär... Det känns i hjärtat. Men ändå känns det lite lättande om nu så skulle vara fallet. Då har jag en förklaring på alla snedsteg jag tagit här i livet. Försökte i februari ta mitt liv (åter igen) ... Men lyckades inte då heller. Idag känner jag mig glad över det, Men igår kändes det som ja.. Ni förstår säkert... Jag beklagar sorgen Susye. Jag har förlorat två småbröder i självmord. Kan inte säga att jag vet hur du mår. Men jag sänder en tanke eller rättare sagt 1000. Jag är livrädd för att hamna i ännu en situation då jag försöker ta mitt liv... (Sitter ofta med pillerburkarna framför mig) :( Jag vill inte dö, men när jag väl hamnar där kan inget stoppa mig känns det som... Vad fan gör man egentligen....? 23 år gammal ... Anonym jag vet. Men vill hålla mig hemlig ett litet tag. Hoppas det är okej med er! /H

Känner mig nervös. Idag är första dagen för sambon på nya jobbet. Nästa vecka ska jag förmodligen börja på aktivitetsstället och förmodligen måste vi ansöka om mer tid på dagis för sonen. Känns inte så kul men man vänjer sig väl. :/ Ska till ssk snart och får ta sonen med mig.