Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

du kan nog ha rätt i att du lägger för mycket tankar kring vem du är. försök fokusera på att acceptera den du är o att du är bra som du är.

Hur mår ni alla?
Jag mår inte alla bra.
Vore kul om några nya hittar in här eller hur?

välkommen hit
förstår din oro för din son men om han nu skulle vara bippo så var i så fall glad om han får diagnos tidigt o då också rätt hjälp. min ena son har mått dåligt hela sitt liv o vi har varit X antal ggr på barnpsyk (bup) o han har tom legat inne 2 ggr men ingen tog det på allvar. när han var 19 år o fick komma till vuxenpsyk kunde de snabbt konstatera att han är bippo o har adhd o dyslexi. denna sena diagnos har gjort att skolan har gått åt helv... o att skolpersonalen i alla år tyckt han varit en värsting o bara velat jävlas. han mådde så dåligt psykiskt en period så han inte ville leva längre o situationen hemma blev ohållbar så det blev behandlingshem o senare ungdomsboende. allt detta hade garanterat kunnas undvikas med tidig diagnos o rätt stöd o hjälp. utan diagnos sket skolan fullständigt i oss o ville inte ge honom det stöd o hjälp vi visste att han behövde. jag hoppas givetvis att din son inte är bippo men skulle han vara det så var som sagt glad ändå för tidig diagnos. då har ni mer att sätta emot skola o så framöver. lycka till! sen är det oftast inte en katastrof även om man som mamma kan känna så då man liksom fört vidare sin sjukdom till sitt barn. min son lever ett hyfsat liv idag. bor i egen lägenhet o klarar sig bra. har många kompsiar etc. kan i o för sig inte jobba men det är ju ingen katastrof. han har aktivitetsersättning o har anpassat sitt liv efter det. ( är 21 år nu). det märks definitivt inte på honom om man inte känner honom mycket väl. han har lärt sig hantera sin sjukdom o hans kompisar märker ingenting. självklart vill man ha friska barn men det kunde vara värre  än att han är bippo. behöver du ventilera så finns jag här. vi började i bup-svängen då han var 6 år så jag vet.
tänkte på det att du mår sämre nu pga allt kring din son. kanske du behöver börja medicinera igen för att orka? din son behöver ju dig o då kanske du måste det. bara en tanke jag har.

förresten på vilket sätt mår din son dåligt? jag menar vad har han för symptom? svara bara om du vill. du stå på dig o kräv att de utreder honom

MariaKsk88: det där med vredesutbrotten o att tappa kontrollen känner jag igen från min egen son. ingen runt omkring märkte det heller merän just dagis. om läkarna inte vill tro på er så be att dagis får berätta vad de har märkt. inte ovanligt att de är som små änglar framför andra. ge inte upp utan kämpa för er sons rätt.
även om du tänker så att du har mått så bra så länge utan medicin så kan detta med din son göra att du rasar igen o då kan du behöva medicinen som en "krycka". det du skriver om att du rasar ihop på kvällarna o inte ens pratar med din sambo kan ju vara ett tecken på att ditt psyke börjar säga ifrån. medicinering för att orka är aldrig fel om det gäller att orka för sitt barns skull. blir du riktigt sjuk igen så har ju din son bara sin far som orkar. prata med din läkare om detta o hör vad h*n tycker. kanske du behöver samtalskontakt för att orka också? finns här o stöttat så mycket du vill. du kan även inboxa mig om du vill prata mer privat.

gumman då livet är inte lätt. o att din sambo reagerar som han gör tycker jag är lite elakt. att vilja lämna dig bara för att han inser att du är sjuk. du är väl samma person som innan han insåg det. men sen är det inte lätt att leva med en bipolär person det förstår jag ju. ge inte upp. psyks sätt att behandla dig då du ringer o talar om att du har självmordstankar etc är helt fel. de får inte svara dig som de gör utan de måste be dig komma dit så de kan bedömma dig o se hur dåligt du mår. ring igen eller åk bara dit om du får allt för mörka tankar. blev själv behandlad så en gång då jag ringde akut att hon tyckte att jag skulle vända mig till vårdcentralen. men jag gav mig inte så jag fick komma dit o blev då akut inlagd sen då de bedömde att jag mådde så pass dåligt o ville skada mig själv. då jag berättade på avdelningen hur jag blivit bemött i telefonen så blev de helt vansinniga. säger en person att den vill skada sig själv eller ta livet av sig så måste de få komma dit akut. ge dig inte utan se till att få hjälp innan du gör nått dumt. styrkekramar

Maia: underbart att höra att det har vänt o att du nu kan njuta av din lille son.hHar tänkt så mycket på dig o på hur det har gått för dig.

gumman då jag tycker du gör helt rätt i att åka till behandlinsghemmet. ibland måste man inse att man inte fixar saker själv utan msåte ha hjälp. det är en styrka att inse det o ingen svaghet. bra att du åkte till akuten men du måste åka dit igen om dina självdestruktiva tankar blir för starka.

usch då vad jobbigt för dig. men du det är bra att din läkare o sjuksköterska vet om hur du mår nu. samtal måste du kanske gå på för att ta dig ur detta. ibland funkar det ju inte att bara "vänta" ut det liksom.