Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

jo det har varit lite tufft, mer än vad jag kunnat föreställa mig att jag skulle klara av.. det värsta är att det kommer efteråt typ.. orken och allt.. bearbetningen osv.. så jag vet ju inte ännu om jag "klarat" det heller.
just då allt hände var jag som en maskin, men nu börjar soppan ta slut typ. Ja man är ju inte mer än människa.

Har några vänner som gärna skulle kunan tänka sig att bli kontaktfamilj, har pratat med dem å de kom med förslaget direkt, men jag vet inte, det verkar ju toppen, mina barn trivs där och känner sig trygga, nackdelen är att vi är grannar.. men det kanske är det ultimata? De har själva 3 barn som leker med mina typ annars. Men jag undrar om det finns några nackdelar med det hela.. om man blandar in så nära vänner? eller om det enbart är bra? Hmm, vad tycker ni andra?

Grattis på födelsedagen!! Se till DITT bästa, för det blri i slutändan allas bästa. Sök hjälp, det är inte DITT fel att du mår som du gör, det FINNS hjälp och mediciner. Jag var livrädd för att vända mig till soc.. tänkte tat de typ skulle ta barnen ifrån mig eller att jag är en dålig mamma. Har haft sån ångest för det och får det fortfarande till och från. så jobbiga känslor att brottas med. Men vi har ju inte VALT att må som vi gör. Precis som de som får cancer inte väljer det.

KRAM på er alla!!!!

det är deras plikt att anmäla om man har barn, och de tar inte barnen ifrån dig utan vidare de vill kunna hjälpa dig. De erbjuder kanske hjälp i form av avlastning osv... det är för barnens bästa. Så blev det för mig då jag blev inlagd då jag i princip brakade ihop.

Å jag hade inte heller försökt ta livet av mig då.. jag bara brakade ihop.. orken försvann och jag kände att jag behövde en time out, min kropp lixom strejkade.

KRAM!!!

vet inte varför, alltså, de "anmäler" inte men har plikt att meddela socialen bara tror jag. Alltså det betyder inte att det blir en utredning. Har ni delad vårdnad? Jag har ensam vårdnad, det gör kanske skillnad? Ja då du har ett stort kontaktnät låter det konstigt, men det kanske bara "är" så.. utan att det blir nått av det? Hmm, ring anonymt och fråga på något annat socialkontor? det borde ju vara samma policy å regler på alla?

klart du ska fylla 30!!!! och 40! och 100!!! KRAM!!!

håll ut vännen. Tänk inte för mycket, stanna i nuet, blunda och tänk att det bara är en känsla och att det vänder. vet att det låter sjukt då man mår piss, men känner du att du inte klarar det så ring och bli inlagd!! Det FINNS hjälp, var inte rädd för att söka den. (jag vet, jag är likadan... in i det sista vill man kämpa.. sen hatar man sig själv för att man inte klarar att hålla ut.. man går sönder) Men vi finns här MED dig, du får gärna inboxa mig om du vill ha mitt nummer om du vill prata med någon?

Ibland kan det iallafall göra så att man bryter det man är inne i...

KRAM!!

jag e precis likadan..verkligen HATAR mig själv för det.. at jag e så mesig och viker mig ibland då jag borde stå på mig och bara tappar orden...krymper lixom.

Jag är likadan.... har beställt en del, kan inte låta bli... vET att det är dumt.. å fel.. men jag bara MÅSTE ha det jag beställt. Ger mig ångest om jag INTE beställer. Men jag har blivit liiite bättre på sista tiden, är ju inte direkt rik. Ibland handlar jag massor och sen lämnar tillbaka. då har en del av suget endå blivit tillfredställt. Jag handlar inte för MER än vad jag har.. och betalar alltid räkningarna det första jag gör då pengar kommer in, för jag känner mig själv så¨jävla bra. Kan ju inte låta bli att handla. I perioder. Sen andra perioder är jag inte ens intresserad av vilket väder det är utanför dörren typ. SOm at någon bara dragit ner en rullgardin i mig. Jag är inne på dag 3 utan mat. KAN inte äta, försökte igår och fick svinont i munnen, i gommen, det brände till och värkte ända upp i näsan och ögonen på nått konstigt sätt. Dricker bara kaffe och sån där nutrilett för att få i mig nått överhuvudtaget. Jag pendlar typ 5-7 kg upp och ner.. nu är det på väg ner. hatar att det inte finns någon balans. jag borde ju vara trött tycker jag.. men känner mig mer speedad typ. men har iallafall sovit de 2 senaste nätterna ca 6-7 timmar per natt utan att vakna. alltid nått. Maria, hur har DU det`?? Hur mår du?? KRAM på er alla som kämpar

ja testa, det känns lite bättre iallafall. För då man handlar på nätet så är det inte heller alltid det passar eller är bekvämt eller som man väntat sig. Så känner man sig duktig istället. Ibland har jag shoppat loss i nått köpcentrum.. för jag får ofta nån slags panik då, å jätteångest, både OM jag handlar och om jag INTE handlar nått som jag verkligen fastnar för.. är så rädd att jag ska ångra mig om jag INTE köper det. Sen testar jag allt hemma... går igenom och sorterar på hög, sen räknar jag ihop det jag får tillbaka på en miniräknare.. så känns pengarna dagen efter (eller när man lämnar tillbaka) som en vinst typ! SÅå härlig känsla.

jag blir ionte klok på mitt mående.. det är som i 4 skepnader... zombie... då jag bara e trött även fast jag sover... sen hyper... men utan aptit och känner mig lite tom, splittrad och okoncentrerad,.. sen slår det över i depp .. och sen har jag GULDperioder då alla sinnen lixom förstärks.. man känner livet lixom, allt blir så vackert och underbart och jag är full av glädje och lycka typ och känner mig lixom LUGN men endå speedad fast på ett positivt sett. Å sen pang, drar nån ner rullgardinen och rycker undan mattan, jag kan inte andas, allt känns dött och jag vet inte HUR jag ska orka leva när livet lixom bara rinner ur mig och ersätts med SORG och smärta. Sen samma igen.. och igen. Och jag blir endå lika förvånad, besviken, ledsen varje gång. Tror ju att "äntligen mår jag BRA". Sen vissa perioder har jag ett grymt sug på sötsaker.. dock väldigt sällan.. men då jag äter... så har jag svårt att vara lagom, det GÅR inte. Jag är fan inte lagom i nått egentligen. Som om jag har för mycket i skallen som inte får plats och lixom trängs å rullar fram som i ett hjul. hur är det för er andra?