Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

kram till dig vännen!!

fler vakna ser jag.. jag har legat sömnlös sen strax efter 3.. även fast jag är trött. Suck. Så jag passade på att blogga lite.. och autade idag att jag går i terapi 2 ggr i veckan. vet inte om det var så smart,,. men vafaan,. det e ju jag endå.. men har inte sagt nått om bipolär rikitgt än, men de som följer bloggen och har en hjärna och är insatta i den sjukdomen har nog läst det mellan raderna för länge sen.

ja fy så jag känner igen mig. Och det värsta för mig är att det ger mig såå dåligt samvete. SOm då pojkarnas pappa kommentarat typ.. Jaha, du orkar minsann DET om jag har gjort nått.. typ bakat eller så. eller nått annat och sen bara insett att nej, Jag ORKAR inte mer. Fan han borde ju skämmas att säga så. jag är själv med barnen typ jämt, han har dem knappt varannan helg.

Åh vad snällt sagt av dig!! Blev lite tårögd här! Jag kämpar på.. men fan ibland vill man bara kasta in nyckeln typ. När orken tvärdör lixom.

www.yoannas.com är adressen. Välkommen.

Mina tankar är hos dig. KRAMAR. vad stark du är!!härda ut... gör inget dumt som du inte borde göra!!! Vet precis den äckliga känslan då man bara faller sönder.. och vill göra slut på lidandet. Men du VET att det vänder. Håll ut vännen, vi tänker på dig! Vad bra att du ska till psykologen idag, har du inget ångestdämpande hemma?

idag var en toppendag...tills vi kom hem.. då brakade helvetet lös.. jag blev så arg och ledsen för att de inte lyssnade, fick panik och ångets så jag tog 5 oscasxand, mpr skit,.. känner mgi värdelös som människa och mamma, orkar bara inte så lönge till.. går in i en väögg... igen.

tack för att ni finns. Fattar inte hur jag kan vakna strax efter kl 3 på natten då jag käkat 5 oxascand på kvällen innan. Hjärnan går på högvarv men jag e helt slut på nått konstigt vis. Fick lägga mig på golvet nyss en stund för att inte svimma.

Ska till soc idag och kolla om det finns nån möjlighet med hjälp av nått slag, typ avlastning eller nått. har blivit erbjuden tidigare men har tackat nej.. för jag VILL ju klara allt själv.. och det funkar.. i perioder.. men det är mig själv som jag bränner ut och straffar i längden har jag insett. Sen har pojkarnas pappa inte tid mer än knappt varannan helg då han är egen företagar och har 3 butiker spridda i landet att sköta, allt från falkenberg upp till härnösand.

det gick oväntat bra, han var supertrevlig och förstod verkligen att jag behövde få avlastning. Det enda problemet var att de hade dåligt med kontaktfamiljer och skulle annonsera efter det, sen sa han att jag inte skulle tveka att kontakta honom om jag hittade eller visste nån familj som skulle passa. Så jag gick därifrån på ganska gott humör, men samtidigt var det jobbigt att sitta där och berätta allt. Har ju haft det lite tufft sista 3 åren med hot, skyddad id, levt på flykt ett tag med barnen, blev misshandlad av ett ex som hängde sig så jag fick skära ner honom, han klarade sig å sitter inne nu.. å sen blev jag trakasserad/ofredad av min arbetsledare då jag kom igång med arbetsträning å det slutade i att han fick sparken och besöksförbud så det har varit en hel del som inet gjort mitt mående bättre direkt och mkt av mitt mående är förmodligen PSTD. Blev erbjuden avlastning tidigare då jag blev inlagd för att jag bröt ihop och bara svimmade typ, men tackade nej eftersom pojkarnas pappa inte ville, men han har ju själv ingen tid att ta dem mer än varannan helg knappt, så nu tog jag mig i kragen, vill ju att mina barn ska ha en hel och glad mamma, inte trasig och ledsen på gränsen till nervsammanbrott lixom.

Ibland orkar jag allt, sen inget. Ja ni vet ju hur det är.. när man inte kan förutse hur man ska må och vad man ska orka "nästa dag".

hehe välkommen hit å sätta städrekord!