Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

OK vad bra att jag inte är ensam. För mig fasas det ut diskret, det blir inga tvärvändningar.

Jo, det är ju klart olika för alla. Är faktiskt inte så glad att behöva så många tabletter om dagen eftersom det ju sliter på kroppen, men utan medicin så tar denna krooppen självmord med tiden. För omdecinerad går inte att vara för mig.

Jag frågade faktiskt min sköterska (när jag hade en) om det var fler prover men det var inte nödvändigt. Om jag misstänkte förgiftning så var det typ inge å bry sig om.
Känner mig lite lätt förbisedd.
Min litiumsköterska fick personliga problem och var borta ett tag, då fick jag en socionom att ha som kontakt, och hon visste inget om sjukdomen, medicinen eller nåt annat.

Här får man göra ett sånt där test hemma där man mäter urin och mängden man dricker i två dygn och nåt blodprov som kollar av nånting så allt är okej. Förutom då litiumdosen som är färdigställd efter 2 bra provtagningar i sträck.

Fick höra idag av en inom sjukvården att Litium ju var en tung medicin, jag har blivitt behhandlad som om det är två panodil och gå och lägga siig som gäller :/

Strunt samma. Intressant att höra andras sätt att komma rätt i hjjakten på bättre mående =)

En annan fråga.. Är det någon här som ätit Litium och minskat kraftigt i vikt samtidigt?

Jag ska ev. göra en GBP och med tanke då på hur bra *erm* det funkar runt med psykvården så undrar jag om värderna kan förändras? Min läkare säger nej, men å andra sidan litar jag inte helt på den doktorn då han sannolikt inte varit med om just denna kombination innan.

Det blev Lamictal (Lamotrigin) så nu går jag på upptrappning.

Allt från ett par timmar till flera veckor... men jag är alltid "tom" i grunden, så stannar jag upp det minsta kan jag dippa ner i förtvivlat tillstånd.

Jag rubbas lätt, får jag inte min sömn kl 22-06/07 så kan det bli åt helvete på bara några dagar... räcker med några få timmars rubbning eller förkortning.

Jag har fått böcker hemskickat och de ringer för att kolla mig, de gör så med alla sina lithiumpatienter för att de anser den vara lite svår.

INGEN i min närhet reagerar positivt på lithiumanvändningen. Vanliga antidepp däremot det är mer normalt tydligen, jag får medicinutlöst mani (av SSRI) så jag vet inte hur bra det är

Jag är en av de få tydligen som minskat kraftigt i vikt. När jag går ner, får jag högre värden på provtagningarna och jah har "bara gått ner runt 10 kilo"

Det var det jag misstänkte. De har bara viftat bort mina farhågor men med lite tur från ovan kommer jag få en GBP. Det kommer bli en mycket stor viktförlust och jag vill inte förlora livet pga det. 
Tack för svar =)

Sorry att snor åt mig lite uppmärksamhet nu, men jag e så förvirrad just nu.

Har en läkare som kör över mig totalt å vägrar lyssna på mig. Har en samtalskontakt , men det var likadant där, han lyssnade aldrig heller å han kände på sig att jag inte ville gå till honom mer så vi avslutade den kontakten.. 

Nu har jag fått kontakt på ams, som jag tycker är så mkt bättre än psyk. Det är en arbpsykolog och han rekomenderade mig till ett ställe vid linneplatsen, Göteborg en psykologmottagning.. Någon här inne som vart där, eller har ett annat ställe att rekomendera? 

Har en annan fråga oxå, måste man verkligen ta mediciner? Eller finns det andra behandlingssätt?

Dom mediciner jag har provat har gjort mig jätte trött å jag har vart vaken ca 4 timmar per dygn sammanlagt.. Men ändå så vill min läkare att jag ska ta dom medicinerna...

*sucka*

Ska till henne i nästa vecka å be å få byta läkare på den mottagningen el om jag hittat någon annan någon annanstans ska jag byta till den.

Sen undrar jag hur ni gjorde efter ni fick diagnosen? Jag fick min för ett årsen å det känns som det står still för mig, har provat en massa mediciner bara men inget mer... Har vart sjukskriven drygt ett halvår sen dess. Fick ni någon information? Psykolog?

Hmm, detta blev lite längre än jag trott.. Hoppas någon vill svara iaf..

Tänker på er

Nattizz... 

Vad för mediciner har du fått testa?
Tröttheten kan inte delvis bero på depression?

Jag har både psykolog och psykiatriker och går på öppenvård med arbetsterapeuter, sjukgymnaster osv.
Är man sjukskriven har man ju tid att gå på psykiatrins olika aktiviteter. Brukar finnas grupper för det mesta. Har även gått kurs om bipolärt syndrom, mycket bra. Ena gången hade vi överläkaren nr 1 där som vi fick peppra med medicinska frågor osv.

Finns ju på många psyk massa terapigrupper, KBT, DBT osv...

Men jag måste säga att efter att ha bott i två olika städer och tillhört två olika psyk så kan det vara stor skillnad. Jag tror det har mkt att göra med arbetsmiljön för de anställda. Förra psyk jag tillhörde var det mkt rörigare, mkt stafettläkare och det var svårt att få en och samma hjälp då alla läkare har sitt eget sätt att behandla.

Man får tyvärr kämpa ganska mkt för att få rätt hjälp tycker jag. Jag var faktiskt tvungen få en regält galen manisk period innan dom tog mig på "allvar". Då vart det fart kan jag lova. Fick gå till psykiatriker och psykolog varje dag i några veckor höhö.

Fråga om det inte finns några grupper, behandlingar som du kan få gå på? Jag har bla gått i hälsogrupp och aktivitetsgrupp, det är väldigt härligt för själen. Och så träffar man andra med sjukdomar.