Tack susye för svaret! :) Han har problem med extrema vredesutbrott (hamnar liksom i trans och gör allt för att skada oss, slänger saker, osv.) och bryter sedan ihop och bara gråter och gråter och säger "Mamma, jag vill inte vara såhär..". :( Oftast när man säger nej, och bara hemma, med mig och min sambo. Han är aggressiv på dagis, han har kompisar men gillar att provocera andra barn och retas, men är själv extremt känslig (om man råkar röra hans axel kan han börja skrika att man har slagit honom). Han har svårt att förstå andras känslor ibland, har problem med sömnen (vaknar varje natt och börjar ibland gråta hysteriskt, pratar om mardrömmar osv), han kissar och bajsar på sig, ofta flera ggr per dag, han har separationsångest (det här med kiss o bajs verkar vara en stressreaktion), behöver ordentlig struktur och bra rutiner.. Han kan bli jätteflamsig och humöret svänger som bara den. Ingen tror på oss för han är alltid så söt och snäll med andra. Han har fixa idéer (kan få utbrott för att man råkade stå på "fel" sida av honom), extremt känslig för hur kläder sitter (kan få utbrott pga att strumpan sitter "fel")... Annars är han hur söt som helst, väldigt social, jättesmart (precis fyllt 4 och kan redan skriva och läsa).. men ibland bryter det bara och han blir så ledsen. :( Han klarar inte av att vara heltid på dagis.. han saknar mig så mycket. Idag var han med mig HELA dagen men ändå säger han att han saknar mig, trots att han får 100 % uppmärksamhet.. dessutom får han vredesutbrott om han är för länge på dagis, så fort jag kommer och hämtar honom.. Först blir han jätteglad, sen bryter han ihop för ingenting. Förutom att han är så känslig har han extremt hög integritet, han ska alltid bestämma och kan inte acceptera att han har fel, eller se andra alternativ.. han kan inte anpassa sig utan "fastnar" i sina tankegångar. Dessutom kan han vara väldigt tvångsmässig och bli skitarg för han saker inte är "rätt". Det är en massa saker... :( Ändå märker ingen. Det är bara på dagis de har märkt vissa saker (men t ex inte vredesutbrott)..
Jag ska till min läkare på fredag, funderar som du sa på att börja medicinera igen för just nu sitter jag här framför datorn och känner mig helt tom inuti. :( Tappar humöret, får själv utbrott.. aldrig framför honom, men på kvällen när han har lagt sig bryter jag ihop och får sån otrolig ångest och känner som om ingenting spelar nån roll längre. Känner mig både deprimerad och känslolös samtidigt.. och vill inte ha nån kontakt med någon förutom min son. Undviker t o m att prata med min sambo.. Men det har ju varit bra så länge o alla har märkt det, så jag fortsätter hoppas att det kommer gå över :( Fast det kanske är naivt. Har varit självmordsbenägen sen jag var 12..
