Är det bara jag?

Jag är 18, har en dotter som är 9 månader och en underbar pappa till henne. Jag är inte ute ofta, men har varit det några ggr, mest ensam men vi har varit tillsammans två ggr kanske, jag och hennes pappa. Då vi har varit tillsammans har dottern varit hos hennes farmor och farfar som har henne mer än gärna någon gång. Jag njuter inte direkt av att lämna henne men samtidigt kan jag tycka det är ganska kul att gå ut någon gång, lika väl som att en 30-årig mamma kan tycka det är kul ibland. Varför blir det jämt ett tabu då en 18 åring går ut och lämnar sitt barn, men inte när en äldre mamma gör det?

jag menar lite det att en del unga säger att dom har "rätten" att gå ut och festa bara för att dom är unga.
Jag tycker det äe lika konstigt att äldre mammor också gör det.

Jo jag tycker det är lika tabu gammal som ung föräler...

Eller tabu och tabu, självklart måste man ju få roa sig som förälder också, få slappna av och komma bort lite.

Men jo jag stör mig också väldigt mycket på folk som säger att de måste få leva livet genom att festa och supa och hålla på  när dom fått barn.. jag håller med om att den biten borde man kanske ha avklarad innan man skaffar barn..
Förstår inte heller dom singelmammor som är ute och festar järnet när ungen är hos pappan och sen varje helg och kommer hem med nya karlar väldigt ofta som barnet får lära känna och träffa..

Vill också säga att jag inte dömmer någon eller tycker att personer som håller på på detta vis är sämre människor!

jag har inget emot att folk festar men kan tycka det är lite överdrivet om man lämnar bort barnen ofta aför att gå ut, sonen är snart 2 och jag har varit ute högst 5 ggr sen han föddes, tycker det är skönt att "komma bort" lite, och sen den där kännslan när man träffas igen efter en natt är mysig.. men vet en tjej som är ute varje helg både fredag och lördag pga att hennes mamma gärna sitter barnvakt, det tycker jag inte om. Men alla får väl göra som dom själva vill sen kanske man ångrar sig senare i livet.

Det är precis av den anledning jag inte vet om jag vill ha barn ännu. Tycker inte att det är ok att gå ut allt för ofta när man är småbarnsförälder, ung som gammal!
Men måste ju säga att som ngn annan nämnde, det är viktigt att få "komma bort" för att hålla kärleken igång, göra saker tillsammans & bli lite avlastad från föräldra-rollen, om så bara för en kväll!

Min son är snart 7månader och jag inte varit den som velat festa mm , men fattar inte hur en del mammor tänker när dom går ut och festar när barne är 3-4 månader eller lämnar över dom till barnvakt mer än att ha sitt barn hemma.
Har aldrig haft en barnvakt till min son och har knappt gått utanför dörren utan han förutom då jag har gått till affären snabbt medans hans pappa tagithand om han. Skulle nog aldrig ha någon barnvakt till han förrän han är 1,5-2år.

Jag tror jag drack för första gången när min son var 16 månader, men festade inte förän jag separerade från pappan. Varför inte?
Vad är ensamtid? Varför ska man ha det? Varför inte bara vara hemma med barnet 24/7 tills barnet börjar skolan?

Kan inte ni ta och skaffa er riktiga problem?

Jag håller med dig där.. vissa säger ju "jag är ungmamma därför har jag rättighet att festa mer".. det är så fel. Om man fortfarande känner behov av att festa var och varannan helg då ska man vänta med barn. Barn kräver otroligt mycket och det går inte att lämna över ansvaret på någon annan när fest suget är där.
Sen kan jag tycka att Alla föräldrar.. ung som äldre.. måste få unna sig någon utekväll någon gång för att orka med vardagslivet på ett annat sätt! Men under barnets första år tycker jag att man ska ägna otroligt mycket tid till den istället. Fester kommer man ha många tillfällen till

bläää, vem säger hur mycket en mamma har rätt att festa ung som gammal. Låt folk festa som vill festa, dom som går på bio gör de och dom som vill sitta hemma varje dag gör de. Har man en bra pappa/ mormor/farmor med mera så varför inte hitta på något någon gång ibland?
Man ska ju vija vad med sina barn 90% av tiden men va fan, festa på om man vill de resten av tiden haha.

hmm, jag har varit borta från min dotter (13 månader) 2 gånger, då har hon varit med sin pappa och jag har åpkt på kvällen när hon somnat och kommit hem på förmiddagen. Vi har varit på bio en gång, då var min mamma barnvakt, vi lade henne för att sova innan vi stack och kom hem 2 timmar senare. ;) jag vill inte heller lämna bort henne, tycker de är sdkit jobbigt..!!!

Men guuuud... Så man tar inget ansvar för sina barn för att man tycker att det är kul att gå ut på krogen med vänner, dansa och bli full som en alika? Enda anledningen till att lämna bort barnen ska alltså vara för att få egentid så att man orkar med dem bättre sedan? Inte för att ha kul? Inte för att man faktiskt har ett eget liv och är en egen person med egna intressen? Och när man lämnar bort dem får man alltså inte lov att bli full för då är man en sämre förälder, men ett biobesök är okej eftersom det inte innefattar alkoholkonsumtion? Är man en kass morsa för att man kan erkänna att man tycker det är O-T-R-O-L-I-G-T skönt att umgås med andra människor än sina barn, hur mycket man än älskar dem?
 
Jag skulle tro att jag och min man lämnar barnen hos deras mormor i snitt en gång i månaden, plus att vi bägge har intressen (inget som innefattar drickande, dock) som gör att vi är borta ungefär en helkväll i veckan var. Är vi sämre föräldrar då? Knappast. Det värsta jag vet är föräldrar som lever sitt liv genom barnen, som bara identifierar sig som förälder. Stackars barn att behöva växa upp med den pressen på sig.

"Hur kan man överhuvutaget som mamma tänka tanken på att gå och och festa när ungen inte ens är ett år?"

"Hur kan man överhuvutaget som mamma tänka tanken på att gå och och festa när ungen inte ens är ett år?"

I bägge ovanstående citat är det helt uppenbart att du anser att föräldrar som lämnar barnen innan de fyllt ett år sämre. Man behöver inte skriva något rakt ut för att budskapet ska gå fram, vet du. Hela tråden handlar ju om att man INTE ska gå ut för att då orkar man inte ta hand om sina barn, eller försöker du bortse från det nu när någon faktiskt konkret ifrågasatte dig?

Okej, så det är bara första året man inte får ha några andra intressen än barnet, för har man det så orkar man inte ta hand om sitt barn? Och du har fortfarande inte svarat på huruvida det är den eventuella alkoholkonsumtionen som gör en till en som inte orkar med sitt barn, eller om det är att man lämnar barnet hos någon/pappan generellt? Exempelvis lämnade jag min dotter när hon bara var några dagar gammal tillsammans med hennes pappa så att jag och äldsta barnet kunde gå på bio tillsammans, gjorde jag det för att jag inte orkade med min bebis då eller?

Exakt vad spelar det för roll om man åker iväg på en konferens ett dygn, eller festar ett dygn? Vad gör det för skillnad om man går ut på bio eller går ut och dricker drinkar?

Exakt varför är det så farligt för barnet att ha barnvakt?