Är det bara jag?
Men guuuud... Så man tar inget ansvar för sina barn för att man tycker att det är kul att gå ut på krogen med vänner, dansa och bli full som en alika? Enda anledningen till att lämna bort barnen ska alltså vara för att få egentid så att man orkar med dem bättre sedan? Inte för att ha kul? Inte för att man faktiskt har ett eget liv och är en egen person med egna intressen? Och när man lämnar bort dem får man alltså inte lov att bli full för då är man en sämre förälder, men ett biobesök är okej eftersom det inte innefattar alkoholkonsumtion? Är man en kass morsa för att man kan erkänna att man tycker det är O-T-R-O-L-I-G-T skönt att umgås med andra människor än sina barn, hur mycket man än älskar dem?
Jag skulle tro att jag och min man lämnar barnen hos deras mormor i snitt en gång i månaden, plus att vi bägge har intressen (inget som innefattar drickande, dock) som gör att vi är borta ungefär en helkväll i veckan var. Är vi sämre föräldrar då? Knappast. Det värsta jag vet är föräldrar som lever sitt liv genom barnen, som bara identifierar sig som förälder. Stackars barn att behöva växa upp med den pressen på sig.