Carlanderskatöserna del 19
Vadur vännen, jag förstår dig och kommer nog att begära sövning efter mitt FET imorgon. Jag är redan väldigt nervös
Vadur vännen, jag förstår dig och kommer nog att begära sövning efter mitt FET imorgon. Jag är redan väldigt nervös
illa Fröet, vad tråkigt. Jag hoppas att ni får köra direkt! Håller tummarna för er!
Jag är ruvare nu! Till en superfin blastocyst som höll på att hatcha så förhoppningsvis fäster den inom de närmaste timmara.
Många kramar till er alla från en lycklig lycklig tjej nu
Men å tjejer, jag är så ledsen för er som fått mens eller fått minus. Jag förstår verkligen att ni tvivlar på er ork att fortsätta. Krama om era nära och kära och vila upp er och samla styrka för eventuellt fler försök.
Kryddan, jag hoppas vi får något magiskt pulver som gör att vi sover i den jobiga och ångestfyllda tiden man har framöver nu...
Släggan, tack för dina fina tankar, de värmer och skänker kraft. Jag vet heller inte vad jag ska skriva. Egentligen vill jag uppmana dig att inte ge upp, men samtidigt förstår och respekterar jag när orken inte finns kvar. När man vill satsa kraft och energi på dem man redan har runtomkring sig. Jag önskar er allt det bästa och hoppas att vi hörs någonstans snart igen. Du verkar vara en fantastiskt stark och fin kvinna.
Sydney, jag förstår din frustration! 40 dagar?! Kan du inte ringa CA och be dem kika på dig? Nu får du ju stimulerad cykel vid nästa FET, så jag antar att hur lång cykel du har spelar inte så stor roll annat än att det innebär VÄNTAN för dig. När mensen väl kommer är det sedan bara några veckor till ditt FET och det innebär att du fortfarande kan hinna med ditt FET före jul!
Kramar om er alla än en gång. Jag förstår er sorg och hoppas att ni orkar komma tillbaka igen. Ni är mycket starkare än ni tror. Annars hade ni inte kommit så här långt.
Sydney, du får nog byta binda/tampong i Rom då helt enkelt. Det är många dagar kvar till den 22 december. (även om varje dag känns som en plåga, jag vet...)
Här ruvas det för fullt. Jag är så orolig att bebisen inte ska hinna fästa och producera tillräckligt med HcG hormon innan mensen kommer. Jag har ju bara gjort ett färskförsök innan och då hade vi vaggisarna (hemska hemska) och tänk om det hade hjälpt denna gång... Typiskt, innerst inne är jag positiv och redan gravid, men sedan kommer oro och osäkerhet sköljande över mig. Typiskt ruvarbeteende
Lilla fröet, nej, jag kör helt ostimulerat och det känns väldigt nervöst. Jag litar inte på min kropp - av förklarliga skäl.
Å jag hoppas att du får din mens i tid så att du hinner före julledigheten. Vad jobbigt att man inte kommer hinna med nytt försök före jul om det inte skulle gå denna gång. Januari känns väldigt långt fram. Kommer du att köra ET då? Långa eller korta metoden?
Hej alla! Snö! Mysigt!
Här ruvas det för fullt. Jag tar ju inga hormoner nu eller något, och ja, ruvardag 2 idag och jag känner inget särskilt. Inbillar mig lite till höger och vänster men är klok nog att förstå att det bara är inbillning än så länge. Jag har fått TD den 21 november (Gud så långt dit!) Men jag har BIM den 16 november. Därför tänkte jag prova som sist, och testa på BIM-2, det vill säga söndag. Får fladder i magen bara jag tänker på det, så jag får se om jag vågar.
Nu har läst några här nämna Tudor... varför är det inget bra alternativ?
Håller tummarna för att ni får mens före den 3 december Lilla fröet! Och Sydney, det låter verkligen tröttsamt att din mens inte behagar att komma. Dum fråga kanske, men har du tagit ett gravtest...
Gokväll tjejer!
Spännande med din ruvning 34an! Det känns som våra TD är långt bort, men jag förstår att du också ska fusktesta Jag tänkte att testar man på BIM-2, borde man ju kunna ana ett svagt plus, det gjorde jag med Cornelius och tycker att min kropp borde fungera likadant även denna gång om det går bra och bebisen borrat in sig och gosat in sig ordenligt.
Och spännande med VUL Calcaneus! Tänk att du får se din lilla bebis imorgon! Det är helt fantastiskt! Håller alla tummar och tår för er!
Själv mår jag bra. Känner inget särskilt. Men känner efter mycket. Har lite svag molvärk och pendlar mellan hopp och förtvivlan när jag känner det. Det kan ju bero på två saker... mens eller graviditet. Usch, jag hade glömt riktigt HUR jobbig ruvartiden blir och hur självupptagen man blir, Skit, världen snurrar liksom bara runt en själv nu, hur man mår, ifall man vågar tjuvtesta, ifall man är gravid eller inte, skräck inför toalettbesök mm... urk, och så här ska jag hålla på i en vecka till. Tur att jag tar ut den mesta frustrationen här... För min man i allafall, men synd om er.
Sov gott tjejer! Nu ska jag hoppa i säng!