30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Tack för informationen Ninni. Vi ska köra insemination den här månaden, så det är bra att veta vad som väntar. Precis som jag kommer ihåg att du sa innan er insemination känns det skönt att överlåta hela försöket. Har liksom inte särskilt mycket lust kvar. Hur är det med er båda?

Jemema: Du har så rätt, men det känns omöjligt att inte grubbla över "om jag hade gjort si eller så". Jag tror på något sätt att bara för att det varit ett eget beslut att vänta med barnalstrandet och inte att jag inte hittat någon eller varit sjuk har varit extra svårt att acceptera. Låter kanske lite konstigt, men jag hoppas du förstår vad jag menar... Är naturligtvis väldigt tacksam över att jag varit så pass frisk som jag varit. Tråkigt att höra om din sjukdom, hoppas du mår bättre nu. Kram!  

Hoppsan Ninni, menade inte att snoka i kärlekslivet, utan min fråga är hur det är med er i allmänhet. Är visst lite ofokuserad idag...

Nej TT vad tråkigt!!! Skickar en STOR kram!

Ninni: Hoppas du mår bättre nu! Inte kul att gå omkring med ont i magen. Kontakta sjukvården om det håller i sig.
Visst blir det så att man på ett sätt blir närmare sin partner i hela processen - fast jag skull önska att vi kommit närmare varadra under trevligare omständligehter... Ibland känner jag dock som vi kommer länge ifrån varandra... Vi/jag nådde vår/min absoluta bottenpunkt i juli; då trodde jag nästan att jag skulle ta mitt pick och pack och dra... Fick tillslut tid hos en kurator, men jag vet inte om det hjälpte mycket. Har sakta dragit mig upp igen men är livrädd för nästa "krasch". Det går verkligen i vågor. Samma gäller för att läsa om andras graviditeter; ibland klarar man det relativt bra, andra gånger är det fruktansvärt smärtsamt. Generellt tycker jag det är lättare att läsa om graviditeter i denna tråd; värst är på FB där folk t.o.m. laddar upp sina ultraljudsbilder som profilbild. Suck. 
Låter spännande med adoptionsplanerna! Kul att ni har bröllopsplaner!
Och håller tummarna för en bättre dag imorgon (det är väl redan imorgon hemma när jag skriver detta).

Bettan: Grattis till de fina värdena!

Icka: Hur är det med dig? Känner du att du har kunnat slappna av så här långt i graviditeten?

Oj, här var det full aktivitet...

Tycker att Bettan har lagt graviditetspratet på bästa nivån (Tack Bettan!)! Några månader tidigare var det faktiskt lite jobbigt att läsa om allt.

Ninni: jag har ett par frågor till dig om insemination (och vill du inte svara så förstår jag - efter att jag haft missfall förra gången var det en bekant som kom och frågade mig om tips för att snabbast bli gravid eftersom hon ville ha syskon till sin dotter. Jag höll på att förlora besinningen - tyckte det var SÅ okänsligt när hon visste att jag hade fått missfall. ) Iallafall vore jag jättetacksam om jag kunde få veta hur man beräknar dagarna vid insemination hemma i Sverige. Jag åt motsv Pergo dag 5-9, VUL dag 11, spruta dag 12 (36 timmar innan insemination) och insemination dag 14. Förmodligen inseminerade de på måndagen eftersom sjukhuset är stängt på helgen. Jag tror dock att jag hade ägglossning lör-sön. Vi hade dessutom blivit tillsagda att inte ha sex 48 h innan, så isåfall missades vi tåget 
Ingen avslappnande erfarenhet precis - eftersom vi bor långt från sjukhuset fick vi ejakulera på plats, på en toalett inne på plastikkirurgin (eftersom den andra toaletten var en med många bås) - det höll på att inte gå alls. Oerhört stressande... Tycker det verkar ganska amatörmässigt att inte ha ett rum för långväga patienter.

Jo, det var inte lätt i den miljön kan jag säga.... Patienter och läkare som klampade förbi, dessutom fanns det bara en toalett där så vi ville ju inte stänga in oss hur länge som helst.

Vi inseminerade efter två oberoende läkarutlåtanden som rekommenderade pergo, så det var orsaken (du behöver mao inte känna något ansvar   ). Kändes skönt att överlämna det hela, men blev orolig under helgen eftersom jag hade alla mina "ägglossningssymptom". Först ville de att jag skulle komma in på VUL dag 14 och SEN ta spruta och göra insemination, tyckte det lät sent och efter att jag läst om dina erfarenheter fick vi komma in dag 11 som tur var, annars hade vi väl varit alldeles för sena. Jag tog upp det med läkaren som sa att "ja, det kan ju hända att du redan haft ägglossning" - tack för den. För övrigt kostade det ca 5000 kr... Då vill man ju iallafall ha en chans att det blir något.
Fick ni förresten ta sprutan själva? Lite knepigt att blanda medicin och injicera intramuskulärt, men nu är man en erfarenhet rikare....
Tack för all info iallafall! Du är en klippa!

(Svarade kompisen väldigt undvikande och sa väl något i stil med att jag måste gå eller dyl)

Skönt att du har blivit lite piggare! Tänker på dig!

Icka: Det låter bra att du "bara´" känner dig normalnojjig.

Mojutten: hur är det med dig? Jag känner igen det där med att man känner sig ensam med sina problem och att det är svårt att få andra att förstå hur jobbigt det faktiskt är. Min man försöker nog hålla skenet uppe, men jag kommer ihåg en gång för ett tag sedan då han sa till mig att "tänk om vi aldrig får barn" och då blev jag alldeles jätterädd för jag liksom räknar med att han håller andan uppe.

Jemena: Hur är det med dig?

Jemema: Jo, visst är det lättare för killarna - men det blev lite desperat att "prestera" just då under de förhållandena. Och tänk om det inte hade gått, då hade alla VUL och injektioner varit förgäves. Även om vi bor ca 1 timma från sjukhuset kändes det skönt att lämna provet på plats eftersom när vi gjorde spermieanalysen blev det ett mycket sämre resultat när provet hade stått längre jämfört när vi gjorde det på plats.
Skönt att du känner dig OK och härligt att du kan slappna av ibland! (Har du några konkreta tips?)

Bettan: Bra att allt ser bra ut!! Håller tummar och tår för dig!
Jag tog hCG-injektion - är det pregnyl?? En liten flaska med vitt pulver som skulle lösas upp i 1 ml steriliserat vatten. Oj, oj innan vi fick av skyddet på kanylen och skulle blanda till medicinen - lättare sagt än gjort.

Undrar bara varför man tar sprutan; ägget borde ju släppa ändå? Jag är lite misstänksam mot sjukvårdspersonalen också, för jag har läst att ägget släpper när follikeln är 18-22 mm och det var den redan på fredagen, men då sa sköterskan att vi skulle komma in på måndagen för insemination... Usch, jag överanalyserar väl hela alltet, skulle vara så skönt om man bara kunde slappna av.

En fråga till - jag går på aspirin (81 mg), alltså blodförtunnande, är väl som barnalbyl eller Trombyl hemma: någon som vet om det påverkar eventuell implantering av ett befruktat ägg? Tycker mig ha läst både det ena och det andra. 

Ninni: Det var läkarna som sa att eftersom pergo + insemination ger bättre chans tyckte de det var bättre om vi gjorde det än försökte själva.
Ja, jag har faktiskt inte kontaktat den där "kompisen" på ett bra tag (och ja, naturligtvis är hon gravid nu). 
Hoppas du får en skön helg "offline"! 

Tack for tips Jemema! Kul att ni verkar ha hittat nagon spannande sysselsattning. Blir nyfiken... Forsoker ocksa "halla igang" med diverse aktiviteter, men ibland ar det lite svart att undvika sadant som gor en deprimerad.

Bettan, sa trakigt att hora om din hund!! Men vad jag forstar har du nu fullt upp med en liten valp?

Mojutten: Ja, ibland undrar man hur folk tanker... Later harligt med tradgard!

Vet redan att inseminationen inte fungerade. Progesteronnivån tagen igår dag 21 är för låg.

Idag var en jobbig dag...

Jemema: Fantastiskt!!!! Stoooooort grattis!

TT: Vilken härlig dag ni verkar ha haft! Grattis!

Tittar bara in och säger hej! Kram till alla kämpare! Snigelkatt: Beklagar verkligen! Bamsekram! Ninni, spännande med adoptionsplanerna. Mojutten: gym, vin och räkor låter som en bra fredagkväll!