30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Hej alla! Hoppas påsken har varit bra!

Pimpinella: hur har det gått, har äggen hållt sig fast?

Snigelkatt: förstår att det känns motigt, men när den värsta besvikelsen har lagt sig så hoppas jag att du kan se det ljusa i att ni blir så ordentligt utredda en gång till. Även fast jag vet att de ofta inte hittar några fel, så tycker jag ändå det känns positivt att sjukvården i alla fall tar ert ärende på allvar. Jag håller förstås mest tummarna för att ni slipper fler provtagningar och IVF och annat och att det tar sig på den där helt vanliga vägen i sommarvärmen Kram

MCT79: Lycka till i morgon! Jag väntar också på mensen, men den verkar ha hakat upp sig. Alltid väntar man på något i den här galna processen

Pimpinella: skit också!!! Du får berätta vad kliniken sa sen.

Mojutten: Vad skönt att du har haft det bra och kunna släppa alla jobbiga tankar! Själv har det inte funkat alls. Ja, mensen är borta, men bara några dagar sen så det är ju egentligen ingen grej om det inte var för att man nojjar över precis allt... Trodde att jag var gravid i mitten på förra veckan, men i fredags kände jag att det inte var så. Jag testade trots det i lördags bara för att vara på den säkra sidan inför kvällens fest och det var såklart negativt. Den sena mensen får mig att fundera på när äl egentligen var, så nu har jag beställt äl-tester och så är cirkusen igång igen. Hatar verkligen det här! Som om inte det var nog så har jag väldig beslutsångest inför jobbet, frågan är om jag ska försöka byta jobb eller inte. Egenltligen är det väl klart att jag borde byta jobb eftersom jag inte trivs, men det som stoppar mig mest är att vi försöker igen och att jag inte skulle orka med ett nytt jobb och nya arbetskamrater mitt i ett femte ma. Vet att jag inte borde tänka så, men det gör jag. Och sen så är ju inte självförtroendet på topp precis efter hela den här karusellen... Känner mig helt vilsen ibland.
Oj, det här blev långt, behövde visst skriva av mig.

Pimpinella: stort grattis till perfekt tajmad äl! Verkligen skönt med glada nyheter och nu är det väl bara för oss andra att värma upp tummarna och hålla dem hårt i ett par veckor till. Lycka till!

Cali och Mojutten: tack för kramarna, det värmer!

Mojutten: jag känner verkligen igen mig i det där med små marginaler. Jag kan se att några av de konflikter jag har haft på mitt jobb och med vissa vänner nog inte ens hade hänt innan alla dessa ma. Det är som att jag är lite överkänslig hela tiden och inte har någon motståndskraft mot saker som jag annars hade klarat.
Men det var inte det jag ville skriva i dag, utan jag ville berätta att det känns mycket bättre i dag. Jag och maken pratade ut i går och kom överens om att det här inte är värt vad som helst. Innan kom vi överens om att vi ska avbryta alla försök om jag får ett ma/mf till, men nu är vi öppna för att avbryta försöken innan dess. Ingen av oss vill gå igenom samma sak som året mellan ma 2 och 3. Även fast jag tror att biobarns-önskan är större för min man, så är inte den här kampen värt vad som helst. Bara att komma fram till det känns som en lättnad.
Jag hoppas att din sköna känsla håller i sig! Du är verkligen värd en paus mitt i allt det här! Kram

MCT79: hur har det gått i dag?

Snigelkatt: helt ofattbart! Det minsta man borde kunna kräva är väl att hon skulle tala om för er att hon skulle sluta och informera er om vem ni ska ha kontakt med sen. Jag har tyvärr också varit med om något liknande när en läkare lovat skicka remiss till RMC, men när det inte kom något svar visade det sig att han slutat och såklart inte skickat remissen innan dess. Mitt tips efter alla dessa turer inom sjukvården är att ni genast kollar upp så att hon skrivit in det ni kom överens om i din journal. Personalen på sjukhuset borde kunna hjälpa dig med det.

MCT: jag har aldrig skrapats, men efter alla mina fyra ma så har mensen kommit efter ca 4-5 veckor. Det har ungefär följt min vanliga cykel om man då räknar ma som mens. Hoppas det stämmer även för dig och mensen kommer snart. Skönt att de inte hittade några fel, men jag tyckte också att det kändes dubbelt med att få veta att man är frisk och att allt ser bra ut. Drömmen hade ju varit något litet lättåtgärdat fel, som förklarar alla ma.
Nej,  beslutet om adoption är verkligen något man måste komma fram till i sin egen takt. Förstår att det kändes konstigt att de andra föreslog det. Jag och maken har beslutat oss för adoption, men eftersom det tar så rysligt lång tid att adoptera så har vi valt att göra ett sista försök under tiden. Det vi pratar om nu är om jag ens kommer orka fram till ett ev. femte ma.  Vi får se hur det går, men föräldrar kommer vi bli på något sätt och det känns väldigt bra!
Slutligen, som jag har sagt till många andra; om ni har minsta tanke på adoption så ställ er i kö hos en adoptionsorganisation. Det är ruskigt långa köer och att ha en köplats kan visa sig vara ovärderligt i framtiden, utan att ni för den skull måste fatta någon som helst beslut om att ni vill adoptera nu.

MCT: håller med Pimpinella, ring din läkare och kolla upp detta. Efter mina ma brukar jag ha en väldigt riklig mens med väldigt mycket mensvärk, men jag har som sagt aldrig skrapats så jag vet inte hur det brukar vara då. Hoppas du får tag på din läkare under dagen. Kram

Pimpinella: hur går det för dig?

Mojutten: trött och hormonell, fy vad jobbigt. Hoppas träningen gör att det lättar lite! Jag vet att det är svårt, men jag brukar göra mitt bästa för att leva som vanligt. Träning tänker jag bara borde hjälpa mellan äl och mens (men det är bara min logik, inget jag har belägg för) och med alkohol så brukar jag ta ett gravtest om jag ska dricka dagarna innan BIM så att jag slipper ha dåligt samvete för det. Jag vet att det är svårt, men jag försöker iaf leva så mycket som vanligt som det går. Kan nästan känna ångest för alla saker som jag har förbjudit mig själv att göra för att jag trott att jag kan vara gravid. Det är många tillfällen under alla dessa år.... Kram 

MCT: skönt med en förklaring! Håller tummarna för din nästa vul då

Stort grattis Snigelkatt!!!! Sitter här och ler för mig själv Kram

Mojutten: jag förstår dina funderingar och jag har verkligen varit där själv också. Min sista graviditet var ju helt oväntad (på första försöket, efter att ha försökt ett år innan ma innan dess) och då hade jag verkligen levt som vanligt (fått massage, druckit mer kaffe än vanligt och vin två ggr veckan innan plus) och visst hade jag dåligt samvete då men det gick över. Nu försöker jag verkligen leva efter att må så bra som möjligt och vid perioden mellan äl och ev plus så tror jag att träning enbart är bra för mig eftersom det hjälper mig slappna av och sätter igång blodcirkulationen. Vid graviditet har jag dragit ner på konditionsträning, men sista gången fortsatte jag träna lugnare även som gravíd. Kanske tänker jag lite på att inte ta ut mig fullständigt, men det finns ju många träningsformer som är  lite mjukare. Vid IVF skulle jag nog också ta det lite lugnare och det gjorde jag även vid mina två inseminationer. I slutändan har det ju inte spelat någon som helst roll vad jag har gjort och inte gjort, de första två gångerna mådde jag så illa att jag mest låg i soffan men det blev ma i alla fall. Jag tror att man helt enkelt måste hitta det som man mår bra av själv och såklart följa läkares rekomendationer vid t.ex. IVF. Om du vill träna, men känner dig osäker så kanske du kan satsa på sköna promenader eller något nu?  Antar att din BIM närmar sig och du vet att du har minna tummar vännen! Kramar