30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Det låter klokt när man läser det så där TT, men det är lite svårare att se sig själv utifrån. Angående det med att kontakta läkare så är det inte akut, jag jobbar i Danmark och de har ett helt annat system. Upp till en eller två månader tror jag att det är, så är det upp till arbetsgivaren om ett läkarintyg krävs eftersom de betalar.

Jag ska ta helgen och fundera på vad som känns rätt. Jag har redan skrivit ett melj där jag har förklarat en del och föreslagit en del förändringar. Det har varit otroligt skönt att vara hemma de här dagarna även om jag tidvis varit väldigt nedstämd och ibland känt mig fånig som inte går på jobbet. Det är svårt när det liksom inte är fysiskt.

Tack alla för att ni är så otroligt rara och stöttande, ni är bäst.

Många kramar

Tack alla ni för alla rara kommentarer. Jag har pratat lite mer med min chef och kommer att stanna hemma denna vecka med, sen har vi kommit överens om en del förändringar som vi ska göra. Jag ska se om jag kan höra mig för vad för typ av samtalsstöd, om ngt som rmc/kk erbjuder när vi ska dit imorgon.
Känner mig nervös och inte så förberedd som jag hade tänkt mig vara, hoppas att det går bra iaf och att de kan se helheten.

TT, med tanke på att jag livnär mig på hjärnan så ska jag nog försöka att ge den det erkännande som den förtjänar ;)

NN, skönt att höra att plan B verkar gå i låset

Kramar till alla

En uppdatering:

På det hela taget gick allt bra. Jag är aningen arg på vår förra läkare som tyckte att det var onödigt att göra en kromosomanalys, eftersom de ändå inte kunde göra ngt åt det och att om det var fallet så skulle vi lyckas förr eller senare. Den här läkaren var verkade chockad över att vi inte hade gjort det eftersom det är standard och att de visst kan erbjuda hjälp.
Varför godtar jag bad läkarna säger och kollar inte upp saker bättre? Om provet kommer tillbaka och visar att vi bär på ngn balanserad kromosomavikelse kommer jag nog att rätt besviken.

Vidare så blir det ivf till hösten med fragmin.
Blir jag gravid innan så får jag fragmin utskrivet direkt. Så det känns bra iaf. De hade inga problem med det alls utan kikade i min journal och tyckte direkt att det var befogat. Det känns väldigt skönt iallafall.

Så nu ska jag försöka leva livet i sommar och ta saker som de kommer och veta att vi åtminstone får hjälp i höst.

Nä, jag klandrar inte mig själv alltför mycket. Det är bara det att jag så villigt accepterade att om vi bär på ngn kromosomavikelse så är det inget att göra något åt. I vilket fall så är det som du säger NN, skönt att ha en plan. Ska dock se till att ringa i sommar så att vi inte glöms bort.

Jag har verkligen haft en egotripp här i tråden. Hur har ni andra det?

Hej alla,

Håller tummarna Snigelkatt, jag hoppas verkligen att det är er tur nu.

TT, låter bra med en öppen dialog och att faktiskt lyfta fram att stressreducering är en del av behandlingen. Jag önskar dig/er all lycka på Vul.

NN, förstår att du är orolig för förändringar i kroppen. Jag hade en månad i vintras när mensen dök upp runt 5-6 dagar för tidigt och jag tror det var då vi diskuterade klimakteriet och jag blev super orolig att det var det som var på G, men sen dess har den varit som en klocka precis som den alltid varit innan. Jag tror att det är sånt som bara kan hända ibland utan större betydelse, så försök att inte oroa dig för mkt.
Jag hoppas att din man stöter på en välvillig läkare idag, jag vet iaf att läkaren som totalt avfärdade oss inte jobbar kvar.

Angående sex, träning osv så har jag alla gånger levt livet som vanligt men om jag blir gravid igen så kommer jag att avhålla mig från sex och träning som är stötig, det finns studier som tyder på att viss träning kan öka mf risken, det är inte den mest omfattande och bäst utförda studien men i den situation jag är i nu så känner jag att jag vill inte chansa. Samtidigt tror jag att det är bra att röra på sig en del för blodets skull.

Äntligen NN, jag blir så glad varje gång som någon av oss får det bemötande som vi förtjänar. Jag förstår att det känns bittert att det kommer först efter att ni stångat er gula och blå och nästan gått under, men kanske blir vården sakta men säkert bättre och förhoppningsvis kommer inte som kommer efter oss att behöva genomgå samma elände. Jag kan inte låta bli att undra om Dr LMs besök kan ha haft en positiv effekt.
Jag hoppas att du kan du kan se det här som någonting riktigt positivt och ni nästan är där. Kommer ni  att vara tvungen att göra om utredningen?

Jag känner mig rätt bra. Var väldigt nervös för att återvända i måndags men jag har ett par riktigt gulliga kollegor, och det blev lite kramkalas. Sen hade jag ett hyfsat bra samtal med min chef, men jag tycker det är svårt för jag är inte särdeles bekväm med att vara så personlig även om jag verkligen gillar honom och han är väldigt sympatisk. Jag gjorde iallafall klart att jag behöver dra ner på alla måsten ett tag och koncenterea mig på det mest essentiella. Sen så är det lite kompliserat eftersom mitt projekt löper ut i februari och innan dess ska en massa saker vara klara.

Grattis Snigelkatt! Ett steg i taget.

Jag måste nästan skratta åt mig själv. Här sitter jag och säger åt dig NN att inte oroa dig över att din kropp beter sig lite annorlunda en cykel medans jag själv just nu nojjar ihjäl mig över att jag inte får någon stegring på ÄL testen. Dag 15 i dag och ingen stegring. Jag undrar om jag har missat den. Började testa lite sent och hade känningar förra helgen. Dessutom så när läkaren kollade den 14:e så fick jag intrycket att han trodde att jag haft mens tidigare när han såg mina ägg...hmm
Jag förstår inte riktigt varför jag gör en stor sak av det, vi har regelbunden sex i vilket fall som helst så det spelar liksom ingen roll, sen så har det ju inte direkt gjort någon skillnad tidigare hur mycket vi än prickat in ÄL. Jag tror det är dags att lägga ner testen igen.

Jag önskar er alla en trevlig midsommar. Jag har tagit ledigt imorgon så det blir lite av en mjukstart på jobbet.

Kramar

M

Härligt Snigelkatt, jag förstår att det är svårt att greppa. Kan inte se framför mig att jag själv skulle kunna vara den som det plötsligt lyckas för, men varför inte? Så varför skulle detta inte vara gången som det är dig det lyckas för? Jag hoppas innerligt det iallafall

NN, jo det är galet och ännu galnare eftersom vi trots allt har sex så jag blir ju inte mer gravid bara för att jag får sträck på Äl Stickan, men oron är väl mer för att jag inte får Äl längre men inte märker det eftersom jag inte alltid testar. jaja, oroa sig kan iallafall jag göra i all oändlighet men vad hjälper det. Nu tar jag iaf tåget hem, tar en springtur i spåret, äter pasta och slaaaaappnar aaaaav (och alla vet ju vad som händer då ;) )

Jaha då har jag oroat mig i onödan igen. Hade beslutat mig gör att inte testa mer, men så hade jag ett ynkligt test kvar så det var för frestande och positiv var det.

TT, jag erkänner villigt att vi också haft perioder med pliktsex och sexångest men jag är riktigt glad för att det faktiskt för det mesta fortfarande bara är något positivt.

Sol ute, sol inne
Sol i hjärtat, sol i sinnet

Yes, jippi, tjoho! Dansar en liten glädjedans! Nu kan du äntligen slaaaaappna aaaaav lite ;)
Det var självklart det som gjorde susen för min del.

Nä, allvarligt så otroligt skönt, jag är verkligen glad att det löste sig till slut.

Många varma kramar