"Ohh denna trots, denna "ljuva" trots."
nu kommer den, 3-årstrotsen, 2½ års-trotsen känns som inget om man jämför nu.
Vill inte inte inte, ska göra själv, men gör det ändå inte själv ochså får man göra det med honom och han
illvrålar av ilska.
I fredags fick jag bära ner honom i källaren halvt påklädd, utan skor till stora vagnen som det är lätt att få in honom i när han är lite trotsig av sig, sen bor vi ju i hyreslägenhet, så det hörs rätt rejält i trapphuset med en skrikig liten gosse som inte får som han vill.
Han ville absolut inte gå till dagis, men där stortrivs han. Lämnade honom gråtande, men ringde en stund senare och då hade det gått över rätt snabbt och det var skönt att höra. Tycker om att ringa om han gråter när jag lämnar, är han glad så ringer jag inte.
*********
Idag var vi hos Gabriels farmor som bor ute på landet, det kändes som han hade lite överskottsenergi och vi beslutade oss för att gå ut en promenad i byn. Det är lantiga vägar, så det finns ingen trafik där, vi gick på vägen och där hittade han en lerpöl, dessa 3-åringar är ju så snabba och han hoppade i den från snön, vilket vi inte tyckte han skulle. Sen fick han gå bredvid oss och där hittade han en till som han började hoppa i, men sen råkade han trilla och sätta sig och då ville han gå in.
Allt utom skjortan och mössan blev våta, så nu tvättas det i tvättmaskinen, utom skorna då som jag duschade av.
**************
Hoppas denna personlighetsutvecklingsperiod går över för denna gång snart.