Hej igen!
Tillbaka på schipol efter en mysig middag inne i Amsterdam.
Vitsippa: skönt att höra att du mår bättre! Ska tänka på er imorgon!!!
Macpau: huu, vad kallt! Hoppas ni får ordning på värme, telefon och internet snarast! Jag vet, redan RUL! Men jag tycker faktiskt att det går rätt snabbt själv...
Miss star: vad jobbigt att du känner dig nere! Vet inte om jag har lanserat min teori för er men jag tror att det är svårare för oss svår gravida att förstå och börja glädjas över en graviditet. Vi har liksom mentalt rört oss bort från tron på att bli gravida, framförallt för att skydda oss, och det gör att det tar ett tag för oss att röra oss tillbaka på graviditetsskalan. Det känns säkert overkligt för många men för oss blir det lite extra overkligt. Sen vill man bara vara glad över att man är gravid men glädjen blandas med oro över att det inte finns något där, att något ska hända och att barnet inte mår bra. Jag tycker också, även om vi ville detta och har försökt länge, att jag slås av den stundande förändringen i livet. Och även om den känns kul så kan jag också känna "men vi kanske skulle gjort det eller jag kanske skulle ha gjort det". Det skapar skuldkänslor att inte känna ren glädje HELA tiden och det mår man i sig dåligt av. Sen säger de ju att vi är påverkade av hormoner också men det vete fan om det gör i alla fall... Massa kramar iaf!!
Oj, det blev långt och nu är det redan boarding. Grattis igen juristen och grattis till ruvning jaMa!! Och vink om jag glömt någon... Hoppas allt är super med er Tarda. ok, boarding nu!