Idag bara jag gråter. Jag orkade gå med familjen på bio men kroppen bara värker, och allt vatten jag samlar i ben och fötter trots stödstrumpor gör så snabla ont.
Jag vill ha tillbaka min kropp... Min starka, helt lagom mulliga, smidiga och bekväma kropp... Att ha det så här i fem veckor till eller mer känns övermäktigt.
Har ni traditionen i era familjer att lördagen är surdagen över alla andra? Här är vi alltid helt slut, surar och halvgrälar oss igenom dagen. Ambitionen är alltid mysigt familjehäng men det slutar alltid med att vi är apirriterade allihop. Söndagarna däremot brukar för det mesta gå i fridens tecken :)
Hur går det för er? Vecka 34+5 här idag och färre än 40 dagar kvar till bf. Jag ska på TUL igen 20/10 och får då besked om tidigare igångsättning, tror jag. Hoppas hon kollar tappen också för att se om alla dessa förvärkar kanske har påverkat den.
Jag är så trött... längtar efter att sova gott och vakna utvilad. Det händer aldrig. Inatt var jag uppe för en känning och fick äta, och dagen efter en sådan nattlig känning är jag helt slut. Ingenting är roligt och allt är jobbigt. Jag skulle behöva bada för att lindra fogsmärtan men bara tanken på att behöva dra av mig alla kläder och sedan även sätta på dem igen efteråt är utmattande bara den. Så jag sitter här i soffan och tråkar bort tiden till två då jag ska hämta mina barn från dagmamma och skola och sedan ser jag fram emot kvällen och att lägga mig igen.
Kul att höra att det går bra för alla även om det helt klart verkar tungt på slutet!
Jag är i v 30 (29+1) nu och börjar redan tycka att det är halvtungt, mest pga foglossning. Men jag kan iaf klä på mig själv fortfarande ;) Jag har ju dilemmat att jag har BF 30/12 och helst av allt skulle vilja gå över en dag eller två innan de sätter igång mig för att komma över årsskiftet. Jag förstår att det på intet sätt är livsavgörande men jag tänker att det ändå är roligare att vara äldst än att ständigt vara yngst och kanske lite efter i utveckling och storlek jämfört med klasskompisarna. Så jag hoppas på en inte alltför stor bebis och att jag orkar med in i det sista. Remiss för första TUL skickades igår, ska bli inom 2 veckor.
Sockret ligger iaf bra, men har fått öka insulindoserna ganska rejält senaste 2 veckorna. Ny MVC-kontroll först om 4 veckor, så de är nöjda iaf!
Känner igen det här med sötsuget! Det är en ständig kamp vid det här laget. Speciellt nu när jag är sjukskriven (sedan i måndags) och blir uttråkad. Men jag gör mitt bästa med att planera upp dagarna för att få tiden att flyta. Lägger också tid på att laga riktigt god mat som kan kompensera lite.
Massa pepp till alla er som är nära BF nu!
Hej på er!
Jag har inte varit inne här på länge och hade nu en hel massa att läsa. Kul att läsa om nya graviditeter och bra ultraljud! Kul att höra att alla fortsätter kämpa, fast det ibland är allt annat än lätt!
Jag är nu i vecka 37 (36+4). Jag känner precis som Vilda Tiger och LouiMar att jag knappt kan vänta tills det är över, tills jag får tillbaka min gamla kropp. Mina föräldrar var på besök för en vecka sedan och jag sa då att jag inte tänker klä av mig mer innan bejbin kommer så att jag inte behöver klä på mig igen... :D Tungt och jobbigt...
Förutom det så är det nu tyvärr så att jag har ett fruktansvärt sug efter sötsaker och godsaker hela tiden! Jag kan inte hålla mig ifrån att ta en chokladbit (eller två) eller en bakelse - varje dag. Och det är inte ett problem i sig, men jag lyckas INTE hålla mitt blodsocker på en okej nivå efter att jag fått i mig det söta. Och det irriterar mig jättemycket. Jag försöker verkligen hålla mig ifrån det eller just kombinera det med ett ordentligt mål mat, men det lyckas inte alltför ofta. Jag får alltid så dåligt samvete då jag mäter mitt blodsocker efteråt och försöker få ner det igen. Suck.
Jag ska på nästa undersökning 27.10. Om de då anser att bejbin är för stor eller nåt liknande så blir jag kvar för igångsättning. Annars är det igångsättning 8.11 (BF) som gäller. Bejbin följer dock kurvan hittills. Och jag har varken känt av förvärkar eller nåt i den stilen. Men jag hoppas bejbin kommer tidigare än väntat.
Jobbigt med sötsuget, det har jag i perioder men mycket mindre nu sedan en månad tillbaka ungefär. Men om du kan lyckats utan att få höga värden - njut! Kom dock ihåg att det är det där duttandet med insulin som gör att bebisen lägger på sig mest. Enligt min bm i alla fall... 
Inte många nygravida i tråden just nu, va?
Hej alla!
Här är det bra! Jobbar 50 % vilket fungerar ok, fast jag är ganska trött. V28 nu (27+4), kräksjuka på dagis så varje morgon börjar med gissningsleken "gravid eller kräksjuk?" med tanke på trötthet, illamående efter måltid och att känns som om jag ska kräkas varje gång jag böjer mig. Än så länge är jag bara gravid :)
Första TUL+flöde nästa vecka. Inte så nervös, har haft bra värden och har ingen ångest alls just nu vilket känns lite ovant, hehe.
Dottern älskar sin roliga och busiga pappa över allt annat just nu vilket både är skönt och skär lite i hjärtat. Skönt att få sova om nätterna, men jobbigt att hon bryter samman och skriker "pappaaaaaaa paaaaappaaaaa" om jag försöker natta om henne om hon vaknar. Om pappa är glass är jag max en halvtuggad macka just nu. Nå, det går i perioder och jag är åtminstone mer poppis än tandborsten. Man får vara glad för det åtminstone.
Är så utomordentligt kass på att leka hemma bara, så försöker desperat hitta på utflykter som håller oss igång utan att samtidigt ha livet ur mig. Inte helt lätt... Idag blir det nog 4h-gården, trots regn. Må det bära eller brista!
Alltså, denna mage är så snabla tung...
Talade med min bm igår. Hon ska skriva i min journal så att läkaren kommer förstå att jag verkligen behöver sättas igång snart. Jag känner mig deprimerad. Usch... Ingenting är roligt.
Eller jo. En sak. En framstående barnläkare i Uddevalla ringde mig igår. De vill hyra in mig för en serie träffar med undgomar som har ggr hba1c till våren. Eventuellt en träff med deras föräldrar med. Det känns lite roligt... 
Ja, jag tycker ju själv att ert resonemang låter mer vettigt... Angående att dutta.
TUL idag. Bebis låg kvar på 22% och beräknades idag till 3300 gram ungefär. Fick tid 4/11 för samtal om igångsättning. Har gått 38 fulla veckor 5/11 så då är ju bebis färdig. Känns okej. Två veckor. Kan nog funka. Jag fyller år till helgen och sedan är det lov en vecka då stora barnen är hemma från dagmamma och förskola (där de iofs bara är 15 h/v men vi slipper ju ränna upp tidigt för att lämna och sen hämta) och sedan är vecka 45 här. Försöker tänka positivt och är glad att bebis låg kvar på samma kurva som sist.
Nääää.... nu har mina skitgener gått vidare till min fyraåriga son i form av psoriasis. Inte roligt alls! Guttal sådan så han har prickar på stora delar av kroppen och de växer ihop till stora sjok, som bölder som svullnar. Vi träffade två specialläkare igår som bekräftade det. Jag försöker tänka att "Hellre det är diabetes" men hjärtat ömmar ju så för honom.
Nu ligger jag på hotellrummet i Florida och har en fruktansvärd ångest... Har två dagar i rad haft enstaka värden på runt 14. Jag har lyckats få ner det väldigt snabbt och idag såg jag varför sockret rusat upp såpass de gångerna.. De tillsätter socker i mjölken... :/ Aja, ångesten är mest över risken att någon ska hända den lilla som växer i magen.. Är i v. 11 nu (10+4) och det är ju en känslig period just nu i utvecklingen... Hur låg ni? Hade ni enstaka höga värden utan att det påverkade?