Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Jag blev igångsatt på 40+4 och det gick finfint. Startades kl 11 på morgonen och kl 21 kom Benjamin ut. Han vägde 4550 och var alltså rätt stor, men det var inte svårare att föda honom än dottern, som vägde 3375 då hon kom i vecka 37+2.

Hej, Turkiskpeppar! Visst hängde vi här båda två då vi väntade våra första barn som kom 08? Eller var det då jag väntade mitt andra barn, som kom juni 10, som du väntade ditt första? I alla fall - jag känner igen dig och ville gratulera till ännu en graviditet.

Kan tipsa om att ha ett tunt linne under tjockare tröja, så kan ni sticka genom linnet och slipper därmed visa hud.

Kim, Hannamedina och turkisk
Haha! Men så skoj att se tre "gamlingar" då man sticker in huvudet en kortis! Grattis till dig med, hanna, och stort lycka till, Kim! Själv vill jag gärna ha en tredje unge men jag tror vi väntar något år med att börja försöka. :) kul att du följer bloggen, Kim, även om jag sista halvåret har varit väldigt dålig på att uppdatera den. Har svårt att hitta tiden. :)

Plussa
Hahaha! Gjorde du?! Men Gud, hoppas jag skötte mig och inte gick och surade på Liseberg då. ;) Då fick du säkert se mina barn också, antar jag. :)

Jamen vilken tur då. ;).

Jag håller tummarna för att du får plus snart då, Kim. Själv måste jag då koll på sockret ännu mer först. Har en utveckling mot typ2 förutom min typ1a, så kroppen reagerar inte på insulin som dem brukar. Men långsamt hittar jag mina vägar.

Hej, alla i tråden!

Ts här, som ni kanske ser. Jag startade tråden då jag väntade mitt andra barn, och han fyller snart fyra år. För några dagar sedan plussade jag igen och vi väntar alltså vårt tredje barn. Så roligt! Jag är förväntansfull men ändå medveten om vilket otroligt jobb som ligger framför mig nu, med blodsockerkoll och täta mvcbesök. Jag har inte kontaktat specmvc än men ska göra det i dagarna. Kanske väntar en vecka till. Jag är i vecka 5+4 idag och vill ju gärna vänta med att gå tills jag kan se om det är något hjärta som slår där inne.

Stort grattis till ett plus! Ja, i vecka åtta kan man ju se det med ett vanligt UL också, vilket jag tyckte var bra. Jag är inte så väldigt förtjust i att slänga upp muffen för ett VUL om jag inte måste.Naaaw!! HEJ, Kim! Jag minns dig mycket väl. Du väntade ditt första barn då jag väntade mitt andra, inte sant? Och så har du hunnit med ett till efter det. Hur lång tid blev det mellan dem? Tre år? Jag har 22 månader mellan mina två första och nu blir det 4,5 år till tredje om allt går bra.

Jag kämpar med ett redan svängigt blodsocker. Vaknade på 8.9 och tog 1 enhet insulin. En timma senare ligger jag på 3,5 och är låg. Pust... vet att jag låg lågt överlag första veckorna tidigare graviditeter också. Tror inte det var förrän vecka 15-16 jag fick börja höja mina insulindoser egentigen.

Mitt största mål denna graviditet är att INTE gå upp så mycket i vikt. 35 respektive 33 kg har jag gått upp innan och har  hatat det. Tog över två år att gå ner allt sista gången. 1,5 kg upp REDAN och jag vaktar stenhårt varje mumsbit som slipper in genom munnen. VARJE tugga... Jag har då inte ätit mig till 1,5 kg, utan jag hoppas det är det obligatoriska man går upp då man blir gravid, ungefär som jag ofta går upp lite vid äl eller innan mens.

Oj! Men gud, så tidigt...?! Jag kanske ska kontakta min specmvc redan nu. Har för mig att det där brukar vara i vecka 8-9 annars, men jag kanske minns fel. Vad är CGM? Och vilket spec går du till? Jag går på Östra i Göteborg.

Just det, en sådan hade jag för några år sedan då jag hoppade väldigt i blodsocker också. Gryningsfenomenet slåss jag mot ibland jag med. Frustrerande att lägga sig på 8 och vakna på 16. Men hittills i graviditeten (haha, jag ha vetat det sedan i måndags så vi snackar ju bara några dagar) så har jag inte varit över 12 och det känns fint.

Pyssel och svea
Jag har fött två barn vaginalt och blodsockret har inte varit några som helst problem under förlossningarna. Men alla är vi olika. Ta upp frågan, vettja, det skadar ju aldrig. Själv vill jag inte på något sätt vara utan en vaginal förlossning igen. Skitsmärtsamt, men så jävla underbart på en och samma gång.