Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Nu får jag fråga... vad menar du med graviditetspenning, nu igen? Du menar att du ska få det istället för att jobba eftersom jobbet inte passar en gravid, antar jag. För det är det som graviditetspenning är, om jag förstått det rätt. Vad jobbar du med?

Jag har mitt RUL med organscreening veckan efter midsommar.

Jag har blivit sjukskriven vecka 28 och 30 med mina första barn. Längre än september räknar jag inte med att jobba denna gång. Då är jag i de veckorna någonstans. Hoppas du får penningen beviljad!

Jag behövde inte höja markant förrän i vecka 25 ungefär med första barnet, så det kan mycket väl stämma att du behöver hålla igen på insulinet lite till, i några veckor framöver. Hoppas att du kan få en CGM, för de där känningarna är inte roliga. Jag har ofta något lågt värde varje dag också, men har lyckats hålla rekylerna på en acceptabel nivå (runt 10-12) de flesta gånger. Någon gång har det dragit upp mot över 20, men tack och lov inte mer än fyra, fem ggr hittills. Jag är i vecka 14 så vi är någorlunda lika långt gångna, du och jag. Välkommen hit!

Ja, jag har haft stor nytta av denna tråd alla mina tre graviditeter. Ja, det är alltså min tredje jag är i nu. Dock har jag aldrig hört till dem som går och oroar mig. Jag gör ju så gott jag kan, jag kan inte göra mer än så, eller hur? Och oron i sig än bara negativ. Som ett slags straff till en själv som bara skapar mer negativa premisser för både mig och bebisen. Vi ÄR inte diabetiker främst. Vi är GRAVIDA först och främst, och sedan råkar vi ha en sjukdom som gör att vi får leva lite mer kontrollerat under en graviditet. Men man ska njuta av livet i magen, att man KAN och att man kommer få en liten varelse att älska. Jag minns mina graviditeter med värme, även om jag har haft två mycket jobbiga sådana, med grava fogsmärtor, massa kilon i viktuppgång och vatten i benen som gör att det gjort ont att bara gå till toaletten (med kryckor). För min kropp spelar ändå med mig, trots att den har kassa premisser. Och så gör din med!

Så glada nyheter att allt ser bra ut med lille killen. Är det RULet du har gjort?

Anakin
Ja, klart du ska vara hemma idag. Och du ska inte ha dåligt samvete ifall din man är hemma i helgen. Är det jobbet han skulle iväg med? Det kanske bara är skönt för honom att inte åka. Hur stor är din tjej, nu igen? Ganska liten, va? Det ÄR tufft vissa dagar. Det ÄR inte som vanligt då man är gravid, man mår som en prutt och humöret kan gå upp och ner. Har du dessutom strul med pumpen så förstår jag att du inte vill vara ensam hemma. Jag har fått hem en ny pump men jag har inte ens hunnit packa upp den på en vecka. Jag har för fullt upp. Det tar ju ändå ett tag att sätta igång den.

Jag gillar Love väldigt mycket också. Men min man gör det inte. Han kände tydligen en mupp som hette Love då han var liten, en som var elak mot honom. Men jag är lite förtjust i Alfred. Nu är min man säker på att det är en tjej i magen men jag är inte säker på något av det. Jag är liiiite sugen på att kolla upp könet.

Hur tänker ni? Är det någon som kollat upp som ångrat sig, som tänkt i efterhand att det inte borde ha gjort det?

Jag har inte kollat könet på mina två första barn. Tänkte det kunde vara roligt att göra det EN gång samt att barnen kanske relaterar lättare om de vet att det är just en lillebror eller en lillasyster som vi väntar på.

Igår hade jag strul med mitt socker. Vi var på kalas och det var lite fel mat för mig, plus att insulinet som pumpen gav måste ha kommit in i någon fettkudde eller liknande, för jag var hög hela dagen. Mellan 13 och 25 låg jag, och fick inte ner det förrän jag kom hem och satte nytt infusionsset i magen. Då började det äntligen gå nedåt och innan jag lade mig fick jag härliga 3.2 i socker... suck. Bara att äta innan sängdags då.

Jag sover så fruktansvärt dåligt med. Jag snarkar inte, men jag "gnäller" på utandningen, liksom. Som om jag stönade väldigt långdraget. Och av detta väcker jag mig själv HELA tiden. Jag låter ju så fort jag somnat, och då vaknar jag. Ingen ställning tar bort lätet heller, varken om jag ligger på rygg, mage, sitter, ligger platt, på sidan, osv. Och så har jag en så himla enveten hosta med, så om jag inte hinner somna och börja "gnälla" så hostar jag så jag nästan kissar ner mig.

Så. Nu har jag gnällt av mig. Vecka 15 är jag i sedan ett par dagar tillbaka.

Det är fint, hedrande livets cykel på något sätt att något som betyder mycket för din svärfar kommer att leva vidare i er son. Jag gillar namnet Elvis.

Hej! Välkommen hit. Jag äter också Levaxin och väntar nu mitt tredje barn. Har haft diabetes typ 1 sedan 1991. Jag har fött båda mina barn vaginalt och det har aldrig varit prat om något annat. Mitt första kom spontant i vecka 37+2 och vägde då 3325 gram. Mitt andra barn blev jag igångsatt med i vecka 40+4 och han vägde 4450 gram. Båda ligger ovan snittet i vikt men de var ändå inte vääääldigt stora. Att föda var en positiv upplevelse för mig, speciellt med andra barnet. Nästa blir i november och jag har inte hört någon andas om att jag skulle ha ks då heller, vilket jag är glad för.

Hej! Nej, jag har inte legat väldigt högt innan jag plussat. Det låter som om du har en infektion i kroppen snarare.

Fast... stämmer verkligen det? För om du har ett högt socker så måste ju bebisen producera mycket eget insulin för att sänka halten i sin kropp och det går den ju också upp i vikt av.