Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare
Lycka varit hos barnmorska idag vktuppgång 12,5 kg mått på magen 25 cm hjärtljuden på bebisen 135 helt perfekkt alla andra värde kannon så jag är nöjd :)nu bara vänta på bebisen sin
Lycka varit hos barnmorska idag vktuppgång 12,5 kg mått på magen 25 cm hjärtljuden på bebisen 135 helt perfekkt alla andra värde kannon så jag är nöjd :)nu bara vänta på bebisen sin
Jaf var pa min rutinkontroll hos min diabeteslakare i mandags - det passade ju bra etfersom jag precis plussat! Jag var jatteorolig for att mitt hba1c skulle vara jattehogt da jag varit lite slarvig att testa for att jag brytt mig mest om min lille kille och inte mig sjalv....som tur var hade jag ett hba1c pa 6.6 sa det ar jag nojd med men nu ska jag kampa for att fa ner det till runt 6. Jag ska pa forsta 'joint clinic' med diabetes lakare, forlossningslakare och BM om 2 veckor - lite tidigt men de har bara det en gang i manaden sa det galler att passa pa. Hoppas pa att fa ett VUL, det fick jag forra gangen.
Är i v. 25+5. Fick göra TUL idag. Han eller hon ligger på +6,7%, så än känns det ok.
Hade +3 på vita blodkroppar så jag ska skicka en odling i morgon. Är det någon som haft UVI när ni varit gravida? Vilka symptom har ni haft då i så fall?
Är sjukskriven fom nu 100%. Har massa förvärkar samt väldigt svårinställt socker just nu. Klarar inte stress, inga snabba kolhydrater på kvällen, inget "extra", som tex en glass, utan att sockret ska bli helt oregerligt flera timmar efteråt Men jag vet ju av erfarenhet att det brukar vara så och sen bli lättare att ställa in, är i höjningsfas nu...
Fick också prata av mig ang. min förra förlossning, vi gick igenom allt som hände då. Det är först nu jag tänkt mycket på vad som egentligen hände och hur det kan bli den här gången. Naima kom ju snabbt, 40 min efter första värken.
Först sa BM att jag inte fick krysta, sen sjönk hjärtljuden, det vällde in läkare och andra in i salen och de kom med sprutor och alla såg panikartade ut, hjärtljuden försvann från monitorn och nån skrek åt mig att jag måste TA I, KRYSTA!
Och ut kom hon, de tog henne snabbt och försvann, jag låg kvar, utmattad och hade spruckit så mycket man kan spricka och förstod inte så mycket alls.
Sen har jag inte tänkt så mycket på vad som hände, för lillan har ju mått bra sen.
Nu är jag ju orolig att jag inte ska hinna in den här gången, och tänk om barnet inte andas och jag är hemma utan hjälp? Satt och lipade hos läkaren och hon var fantastisk och lugnade mig. Men hon sa också att snabbare förlossning än den jag haft kan man inte ha. Hade tydligen öppnat mig från 5 cm till fullt på några få minuter.