Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Hej på er!
Jag är nybörjare här på Familjeliv och hör väl inte riktigt hemma i den här tråden än då jag inte är gravid - men diabetes typ 1 har jag och jag längtar såå mycket efter en bebbe i magen!

Min diabetes har alltid varit superstrulig.. Har blodsockret inte varit över 30 så har det varit under 1,5 och precis allting däremellan med en jädra fart på svängningarna  Mitt HbA1c har så gott som alltid varit kring 10, men senaste halvåret har det äntligen börjat bli bättre! Jag har slitit som ett djur för att få ner det till mitt senaste värde på 7,4% eftersom jag verkligen vill ha barn, men nu har jag lite tappat motivationen  Min läkare säger fortfarande bara att det måste bli bättre, det måste sänkas så fort jag nämner nått om att jag vill ta ut p-staven och börja försöka.. Hon har sagt att hon måste "godkänna" innan vi kan börjar försöka, så just nu känner jag mig... Maktlös..? Orkeslös iaf! Och ledsen.. Det är som att jag inte har rätt att bestämma ens det själv! Ska diabetesen styra EXAKT allt i livet lixom?! Jag blir galen på det  Jag är 24 år och har haft diabetes i snart 11 år jag orkar inte vänta längre! Jag vet att 24 inte är särskilt gammalt, men sambon är 31 och lika rastlös efter barn som jag.. 

Jag är SÅ glad att jag hittade den här tråden och har suttit hela dagen idag och bara plöjt ca 80 sidor rakt upp och ner och om jag förstår det hela rätt så skulle jag iprincip kunna börja försöka bli gravid typ NU utan att det vore total katastrof? Iaf inte om man ser på hur andras värden varit..?

Så... Vad låg era HbA1c på när ni började försöka? Ska jag gå emot min läkare, eller ska jag vänta på hennes godkännande? Jag har frågat var gränsen går och hon tycker under 6,5% - inte innan dess! Nu är det snart en månad sen jag kollade HbA1c senast men jag VET att det iaf inte är sämre än sist för jag har skött mig betydligt bättre nu än då!
Vad ska jag göra?   Törs jag ta ut staven och go for it? Att bli mamma är verkligen min dröm i livet, men jag vill ju inte offra barnets hälsa..
Suck..

jag tror inte jag pratade igenom med dem.. men ingen hemlis heller då jag visste att jag ville ha flera så ... Fördelen med grav 2 var ju att man redan var hemma och ledig, så jag tyckte det var enklare att sköta sig. Få in rutiner etc. Om det blir jobbigt beror ju på hur man är själv och vilken individ man får .. vår fösta var positiv och enkel att ha och göra med .. nr 2 skrek konstant.. tills han började krypa .. Men minns inte att jag någonsin tyckte det var spec jobbigt.. intensivt absolut men det löser man ju ..

För oss tog det tid att bli med första men med andra hann vi bara titta på varandra så var vi gravida igen.. Jättekonstig känsla men häftigt Var som kroppen var inställd på det...

Första tiden när nummer 2 kom så var min man hemma, vi hade sparat semester och tog antagligen lite barndagar på nr 1.. så vi var hemma tillsammans från januari och 3 månader framåt .. så som sagt man finner sina lösningar för att få det att fungera

lycka till  !!!!
Klart ni skall ha flera .. det är så mysigt tycker jag

Ja den här lilla får så gärna komma.. men nu fick jag feber så vi får la se om den väntar några dagar till då ...

jag hann bara jobba lite jag med.. busigt

tack å tack .. den lille verkar trivas allt för bra i maggen... skall in på kontroll idag igen få se ...
Men jag vill ju snusa bebis ju

Stort grattis till den perfekta pojken! Är själv mamma till två pojkar samt en bonuspojke som kom med mannen. Antar att jag har en pojke till i magen, statistiken talar ju för det...

Hej allesamman!

Nu är jag "på andra sidan"!
Åkte in för ett sista CTG i onsdags morse (v37+4). Bm och överläkaren tyckte att det var en bra dag att sätta igång min förlossning så vi blev kvar på sjukhuset. 
Satte in en "tampong" med gel vid 10-tiden. Sen masade det sig långsamt frammåt... Vid 18 var det så öppet att det gick att ta hål på hinnorna för att få igång förloppet. Vid midnatt hade det öppnats ca 8 cm och jag såg framför mig hur hela natten skulle spenderas krystandes i förlossningssalen... Men! Det satte en jäkla fart och 35minuter in på den 24:e feb föddes vår lille gosse .
Han mådde bra och fick komma upp på mitt bröst (så som man alltid trott att det ska gå till) och ligga där länge innan han undersöktes mer noggrannt.
Första blodsockret de tog på honom låg så lågt som på 1.2! Men efter tillmatning kom det upp till 3 och sen har det hållt sig bra. (Spädbarnsgränsen för lågt bls ligger på 2,4 eller något sådant.) Det blev väl lite lågt eftersom de lät honom ligga så länge hos mig innan proverna och matningen.

Mitt blodsocker hölls mycket bättre denna förlossning än min förra. Pga två saker.
Ett: Jag justerade ner pumpen med % hela tiden - väntade med att sänka basdosen tills efteråt.
Två: Jag satte stopp för det glucosdropp de ville sätta. (Det hade jag visst förra gången.) Förstår inte hur blodsockret ska fungera om någon annan skjuter i mig en massa socker i mängder som jag inte kan relatera till. Mycket bättre att justera bls med mat/dryck som man vet påverkar bls si eller så mycket. Självklart är det bar att vara beredd med glucosdropp ifall bls skulle sjunka fort.

Grabben var stor precis som väntat. 4780g och 55cm. Men inget gick sönder för mig! Jag är som tur är gjord för att föda stora barn!

Tack ska ni ha allesamman för att ni har hjälp mig genom min graviditet! Vilket ortoligt stöd att vara många som går igenom samma sak.
Kämpa på! Ni är snart där ni med

Så då var sista läkarbesöket hos förlossnigen avklarat.. allt såg bra ut men de vill ej att jag skall gå längre än nödvändigt så imorgon skall jag in för igångsättning.
Känns underligt men imorgon förhoppningsvis så är jag 3 barns mamma... oj...
håll alla tummar och tår att det går fort och bra

ser att man kunde tolka mitt inlägg annorlunda än vad jag hade tänkt
Jag har ju nu tre barn och med första blev jag igångsatt, gick superbra men tog på krafterna att vara på sjukhuset och lite akut på slutet så hon kom med klocka.
Andra kom av sig själv och med det i bagaget kände jag att jag helst ville slippa en igångsättning igen, Dock fick även han hjälp på slutet med klocka, men pigg och kry lite kille som kom,
Denna tredje förlossningen var den mest underbara. Trodde som sagt inte en igångsättning skulle kunna toppa .. men jo det kunde det.
I måndags hade jag samtal med läkare som ansåg att nä jag skulle inte komma igång av mig själv utan skulle behöva en knuff med tabelett., Jag blev superledsen för det kändes blläääää...
Men vi åkte in på tisdagen kl 8 och efter inskrivningen så fick jag första tabletten insatt.. jag och maken vilade och mös hela förmiddagen. och passade även på att sova. Den första tabletten skulle verka i 6 timmar så nästa fick jag kl 15.15 och vid 16.30 började jag få lite småväkar.. inte så farligt så ingen inte ens sköterskorna trodde jag skulle få inom kort hihi
kl 19 började det bli lite jobbigt, så jag bad om lustgas. Hann ta några andetag sen var lillvännen ute Klockan var då 19.15..
Det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv.
Världens vackraste flicka .. så klart ..

Så idag är jag mera positivt inställd till igångstättning än vad jag var för några dagar sedan...