Linda71 skrev 2011-01-17 22:38:22 följande:
Tack snälla, det är skönt att inte vara ensam. Det hjälper. Men jag fattar inte detta! Kan inte sluta tänka på dem. Hur ska man på "ett naturligt sätt" acceptera dem? Jag säger till mig själv: detta är dina små es, de bor hos dig, de gör inte ont, de bubblar bara lite men är iiiiinte farligt......det blir så onaturligt, för jag är ju så störd över att de är där. Jag försöker tänka bort dem men det blir liksom ej grej av det.
Sen tänker jag att det beror på att jobbet och dagis mm har börjat igen efter julen, vi har haft 3 kalas på 2 helger..och att det varit lite mkt på det sättet. Men jag vet inte, det känns inte som om det har varit så stressande mentalt. Det känns mer som att det är mina tankar som gör att de kommer.
Sådan här svacka har jag inte haft sen i våras.
God natt och kram
Jag analyserar också alllllltid....
Kan ibland inte förstå varför de kommer o det är riktigt jobbigt.
Med risk för att låta negativ så är jag nog den enda här inne som inte tror att jag kommer bli av med mina extraslag, de kommer med all säkerhet följa med mig i graven..
Däremot tror jag att jag kommer finna en balans, bätter perioder och sämre perioder och de sämre perioderna kanske kommer mer sällan men försvinner föralltid, det tror jag inte.
Men återigen är det viktigt att finna ro, göra roliga saker och inte låta de rackarna vinna. För mig gör motion susen, har faktiskt idag gjort min första löparrunda sedan operationen i oktober och det känns fantastiskt.
Hoppas det lungnar sig snart om det inte redan gjort det..
Kram!
