Mandra: Cravings? Får man räkna att man är ständigt sugen på choklad och glass? 
Eller har alla det suget 
. Jag gissar att min ovana att mitt i natten dricka apelsinjuice direkt ur paketet räknas som en craving... det har jag ägnat mig åt alla tre graviditeterna. Inte bra för tänderna dock.
Stackars Tyra som är dålig igen. Hoppas VC och BVC får några riktiga snilleblixtar till nästa vecka.
Vi köpte en ny bilstol i helgen och har alltså precis vänt på Stella så hon åker numera framlänges. Hon är mäkta stolt . Nu får äntligen jag och magen plats lite bättre så jag behöver inte oroa mig över att sitta för nära krockkudden (har ju Stella där bak). Annars hade hon nog fått åka bakåtvänd ett tag till även om det började bli lite trångt för benen.
Grattis i efterskott till Astrid!!! Hoppas det blev en fin födelsedag! (och om jag inte har helt fel så är det Siggans dotter )
Vi4: När jag slutade amma Stella (eller när hon plötsligt bestämde sig för att sluta) var hon ca 13 mån och jag ammade mest på kvällen/natten. Jag lät bara mjölken vara, pumpade inte ur något vad jag kan minnas. Möjligtvis att jag mjölkade ur lite för hand i duschen om det kändes väldigt spänt. Men om du pumpar ur så håller du ju igång mjölkproduktionen så det bästa är nog om du kan låta bli. Vad skönt att Edvin bestämt sig själv för att lägga av. Jag tyckte det var en sådan lättnad att inte behöva tvinga fram något avslut. Stella har förresten efter mycket om och men äntligen slutat med nappen. Det tog sin lilla tid, men det var nog mest vi föräldrar som hade svårt att ta steget för hon har inte reagerat starkare än att fråga efter nappen ett par gånger. På måndag ska hon få en prinsesskrona (enligt önskemål) för att hon är så duktig
Mandra: Igårkväll var det riktigt regnoväder här, det är fortfarande lite mulet och runt 20 grader, dvs. perfekt väder för en heldag på kolmården.
Tidigare år har de förresten haft en liten pool i "Kulmården" (lekparken) men nu har de lagt sand där och smällt upp en klätterställning istället. Lite tråkigt tycker vi, eftersom det var ganska skönt för de små att få svalka sig i värsta värmen. Men säkert skönt för de föräldrar som poolen kom som en överraskning för.
Vi4: Nej vi kom inte iväg, men det gör inget för vi är där så ofta ändå . Vi har ju årskort så vi har redan varit där fyra-fem ggr i år och det blir säkert något mer besök.
M73: Vi var uppe i Stockholm och besökte både Gröna Lund och Junibacken förra veckan och det var väldigt uppskattat av både Stella och oss vuxna. De har en Pippiteater med föreställning 2 ggr/dag och lekrummen kan man nog lägga ett par timmar på. Det går att äta köttbullar eller pannkakor för en ganska billig peng (de har även lite andra dyrare alternativ) och Sagotåget tyckte jag var värt ett besök bara det.
Mandra: Vad roligt att det blev så lyckat! Nästa år ses vi gärna!!
Vi4: En stor varm kram till dig. Vi har tänt ljus för Albin idag och tänker mycket på er. Hoppas att det blivit en fin dag då du fått vara nära både känslor och minnen. Jag vet hur frustrerande det kan vara att inte kunna fånga känslorna, sorgen, saknaden. Ni har så många fina minnen av Albin och jag hoppas så att du förmår plocka fram dem när du behöver, det tror jag du kan. Jag vet också att du är så duktig på att inkludera Albin i er vardag, även om det kanske varit mindre av det nu när ni haft så fullt upp.
Just det... jag tror att jag kanske inte svarat dig angående vår träff. Jag trodde jag svarat men det blev nog inte av. Ni får jättegärna komma hit om ni fortfarande vill (annars kommer vi till er). Vi kan höras på måndag, det är lite förkylt här just nu men det verkar gå åt rätt håll.
Kram!! 
Assar: Tråkigt om det är så att Ida inte ser så bra, men som sagt... bra om hon får hjälp med glasögon om hon behöver det. Var det båda ögonen eller det ena. Vår BVC-sköterska sa att det är ganska vanligt att ögonen bara är lite omogna och att det brukar gå bättre vid nästa kontroll. I vårt fall var det dock så tydligt eftersom det gick bra att se med ena ögat, men inte det andra trots flera försök. Lycka till idag!!
Kaz: Oj vad det högg till i min mage när jag läste vad Simon sagt. Så bra ändå att han vågar ta upp det med dig och att du tar tag i problemet på bästa sätt. Hoppas att det löser sig snart så att Simon får känna sig delaktig i gruppen och omtyckt av kompisarna. Kram!!
Vi4: Så typiskt att du inte fick sova, så där är det väl alltid? När man ska passa på och smygsova... kanske man skulle skaffa sig en sån där hotellskylt till dörren "var god stör ej" .
Idag har vi tid för 2månkontroll, så då får vi träffa barnläkaren. Skönt, för nu tycker jag Charlie rosslar alldeles förfärligt i bröstet och då skenar ju oron lätt iväg.
Oyra: Vad roligt att höra att det gått så bra för er! Jag måste erkänna att jag fick mig en tankeställare efter att ha läst om er situation och jag har också tagit tag i en del problem här hemma. Eller jag försöker åtminstone.
Jag får inte längre träffa kuratorn, men har fått remiss till en BHV-psykolog. Efter första besöket kände jag att jag inte kan prata med henne om Lilly och det som hände. Det känns som jag kommit så långt jag kan och nu måste jag försöka lära mig leva med sorgen. Däremot pratade vi mycket om Stella och min roll som mamma. Jag känner att jag behöver stöttning med att se vad som är normalt för en 4-åring och om det är något hon behöver hjälp med. Vi har bl.a. kommit fram till att jag har väldigt höga krav på mig själv och det verkar som hon följer i mina fotspår. Hon tycker aldrig att det hon gör duger och hon jämför sig väldigt orättvist med kompisar som är äldre. Hon säger saker som: "jag kan inte rita fint, jag kan inte hoppa, inte springa fort, jag har så dålig röst osv. Ibland hittar hon på sånger om hur dålig hon är. Behöver jag säga att mitt hjärta går i tusen bitar? Tillsammans med psykologen har vi kommit fram till att Stella behöver mycket kvalitetstid med mig. Allt hon gör pekar på att hon behöver min odelade uppmärksamhet. Det borde vara den enklaste sak i världen att ge henne och ändå är det så svårt. Jag orkar inte, jag VILL vilja men det är hela tiden något som tar emot och det gör mig så ledsen. Varför kan jag inte bara finnas där för min lilla tjej? Det blir mest en massa tjat och gnäll från min sida, jag känner inte igen mig själv längre... det är som om en del av mig dog tillsammans med Lilly och nu vet jag inte hur jag ska få tillbaka den viktiga biten.
Tack Mandra!! Du har så rätt i det du skriver, tack för att du kommer med så konkreta tips på vad jag kan göra för att ta mig ur en ond cirkel. Du är helt underbar! Lycko de människor som du kommer jobba med om några år och lycko oss som får ha dig här i tråden. Och ja, det tröstar att få höra att andra tjatar och gnäller. Stella och Vilya verkar lika på många sätt. Stella blir så arg nar jag försöker bryta hennes negativa tankar ock visa på sånt hon är bra på så nu ska jag försöka sluta med det och istället bara spegla hennes kommentarer och bekräfta att jag hör vad hon säger, men ganska snart styra in henne på något annat/avleda henne från det negativa. Även jag har upptäckt hur mycket roligare och lättare allting blir när man hittar på saker tillsammans och när alla är mätta och utvilade . Jag ska testa dina övningar redan ikväll, Tack!
juni: Jag tror framförallt att man måste börja med sig själv. Man kan inte ge något som man inte själv har. Det ligger nog mycket i att barn gör inte som vi säger utan som vi gör. Men det är inte lätt, det känns som det är så mycket som står på spel. Tänk vilklken påverkan vi har på våra små. Stor kram!