30+ som fick första barnet 2006 *4*

Frk kanin: skönt att få en uppdatering från dig. Du har verkligen funnits i mina tankar de här dagarna. Jag håller med i det de andra skriver, man ska inte stirra sig blind på kurvor. Jag tror det kan bli så här när man gör många ul. Det man uppmäter vid ett tillfälle kan se annorlunda ut vid ett annat. Kanske växer kroppen olika mycket olika veckor och det som en person mäter på ett sätt mäter en annan på ett annat sätt. När jag väntade Charlie upptäcktes det att han hade förstorat njurbäcken på ena sidan, det skulle vi aldrig fått veta om vi inte gjort så många undersökningar. Det skapade så klart ny oro. Inget fel med många undersökningar, ibland är de nödvändiga, men det jag menar är att många barn som inte undersöks kanske också har konstiga mått här och där en viss tid i graviditeten, men det får vi inte veta eftersom ingen undersökning gjorts. Bra att de håller fortsatt koll på dig och lillebror. Kan du få önska personal? Det var jag stenhård med.
Kram!

Just det, skulle ju säga något om igångsättning också. Jag blev ju igångsatt med Charlie i v.37+2 (och med Lilly v.37+1) och tyckte det var en positiv förlossning. Visst var den jobbig psykiskt pga tidigare upplevelser, men jag tror inte det underlättat med en naturlig förlossning. De startade med hinntagning och eftersom inga värkar kom igång av detta fick jag värkstimulerande dropp. Det hade jag väl helst undvikit, men samtidigt var jag för rädd för att invänta det naturliga förloppet (jag fick en timme på mig eller kanske en och en halv). Det tog fem timmar från hinntagning till att han var ute, men hade nog gått fortare om han inte kommit i vidöppet läge som drog ut på krystningen. Värkarna stegrades gradvis, det var bara sista timmen som var väldigt intensiv. Jag kan verkligen rekommendera igångsättning om man är omföderska. Förstagångsföderskorna är det nog tuffare för och större risk för komplikationer. Jag har förlossningsberättelser från alla tre förlossningar i min blogg.

Vi4: åh nej!!! Blir så ledsen för er skull! Vet inte vad jag ska säga mer än så. Livet är så orättvist ibland

Vad spännande med fler treor i tråden. Grattis m73 och drutten!!!

Vi märkte aldrig att Stella ser dåligt. Hon märker det ju inte ens själv och kan vara utan glasögon ibland utan att det stör henne. Det upptäcktes på fyraårskontrollen. Det låter som att det kan vara en infektion som spökar, men om besvären fortsätter skulle jag nog kontakta Bvc.

Hej alla söta mammor! Är det någon av er som har erfarenhet av barn med förkylningsastma?

asap: det verkar som det finns en risk för det tyvärr. Han har ju varit mer eller mindre rosslig sedan han var två månader, något bättre i somras och konstant rosslig sedan oktober.

asap: ja vi har ju sökt några gånger för det. Nu senast var det en barnläkare på Bvc som lyssnade före och efter inandning av ventolin. Hon pratade om en obstruktion, vilket jag mer eller mindre tolkar som "trånga rör". Om denna obstruktion kan upptäckas vid minst tre tillfällen kan man misstänka förkylningsastma. Nu har vi ju visserligen sökt för detta flera gånger, men då har han inte fått andas ventolin så det kanske inte räknas

Gladhannapanna: det tar tid att vänja sig vid alla nya namn...
Blir Agnes besvärsfri med medicineringen? Märker ni av att astman förvärras av något annat än just förkylning?
Förkylningsastma tolkade jag som ungefär detsamma som en slags akut bronkit eller luftvägskatarr. Det jag önskar vi kunde få är tydliga riktlinjer kring hur vi kan medicinera när han har det som värst. Han verkar inte lida av det, det är ju normaltillstånd för honom att rossla och pipa i bröstet och bli flåsig, men så ska det ju inte behöva vara.

Kaz: vi har både bricanyl och Mollipect hemma, men jag är så feg med att använda medicin utan rekommendation från läkaren. Mest beror det nog på att jag själv blir så påverkad av dessa läkemedel och får hjärtklappning och mår illa, då känns det ju hemskt att ge det till sitt barn .

Hoppas det går bra med barnvakten. Är det en vän till familjen eller är det någon ni anlitar? Det är svårt med barnvakt tycker jag och vi har inga riktigt bra alternativ. Kanske man borde bli bättre på att våga be om hjälp. Man borde ju tex kunna vara några dagisföräldrar som hjälps åt.