30+ som fick första barnet 2006 *4*

Agronom: Nej, jag har inte hört något från frk kanin. Det är länge sedan hon var skrev i någon av trådarna. Jag tänker mycket på henne och undrar hur det går.

Känns som jag bara lämnar avtryck här när jag behöver era synpunkter fast jag läser här varje dag. Igår var vi på utvecklingssamtal och Stella fick bara massor beröm som värmer i hjärtat. De pratade även en hel del om hösten och hur de tänker lägga upp verksamheten då. Många av Stellas kompisar slutar och det blir bara hon och en ett år äldre tjej kvar - resten av gamla gänget är killar. Det fylls på med lite yngre tjejer, men nu börjar det verkligen märkas skillnad på även små åldersglapp. De har nu bestämt att Stella kommer hoppa över fyraårsgruppen och börja direkt i femårsgruppen där hennes kompis också börjar. Tanken är att de ska kunna stötta varann lite extra, men de tror också att det är en utmaning som kommer främja Stellas utveckling. Jag känner mig lite osäker, men litar på vad de säger. Det jag främst oroar mig över är att hon alltid har så höga krav på sig själv och tar alla misslyckanden väldigt hårt. Nu får hon ju iofs två år på sig i femårsgruppen och kanske kommer hon växa med uppgifterna hon får, men det är svårt att låta bli att oroa sig som ni vet . Personalen tycker att Stella är lite före sina jämnåriga och de säger att de anpassar nivån efter gruppen, så kanske det inte är så farligt för henne att skynda på lite?

Pyttis: Vilken jobbig undersökning för Agnes, jag är själv lättkräkt så jag lider med henne. Får hon komma hem med 24-timmarssonden eller kommer hon vara kvar på sjukhuset? En stor kram till modiga tjejen!

Milla: Jag diskuterade ju min oro med Stellas utbildningspedagog och även om hon verkade förvånad över min oro så lyssnade hon verkligen och poängterade att de skulle anpassa nivån efter gruppen. Det är ju möjligt att Stella istället blir uttråkad i fyraårsgruppen om de anpassar den efter de minsta. Hon berättade att de kommer prata om klockan, veckodagarna, månader, bokstäver och siffror och det är hon ju intresserad av så det blir säkert bra. Oron gäller just att hon har så höga krav på sig själv och tar "kritik" från äldre kompisar så hårt. Samtidigt är det ju något hon behöver jobba på och lära sig, men som vanligt så vill man så gärna vara där och hålla handen och skydda...

juni: Det var ju en smart tanke, tack! Det lugnar ju åtminstone mina oroliga nerver

Idag skulle Stella till Kolmården. På plats brukar det finnas pappersband att skriva på och fästa runt handleden men nu skulle ju inte jag med så då fick det bli nödlösningen att skriva med bläckpenna direkt på hennes arm. Namn och tel.nr. Det är ju så klart lite smidigare med de där infobanden
Dessutom hade de visst reflexvästar på sig, med tel.nr till dagis.

Hur var det nu igen man kunde varva ipren och alvedon? Stella har feber och för första gången har jag äntligen båda sorterna hemma.

Frk Kanin: Vad kul att se dig!! Har tänkt så mycket på er och undrat hur ni har det. Vilken fin tjej hon är er Ärtis, den bästa lilla värdinna man kan tänka sig.
Vi bojkottar också tårta när det är barnkalas. Då blir det bullar, kex och glass istället. Egentligen räcker det med en liten pinnglass, men vill man festa till det kan man ju ha kulglass med roliga tillbehör som strössel, sås, kex, maränger och bananer. Jag har märkt att less is more när det gäller barns aptit på kalas .
Så hemskt tråkigt att det inte blir något syskon och att du tvingats genomlida två missfall.
Många kramar!

Tack för alla kramar och fina tankar!

Vi4: Så hemskt att din kollega har drabbats av det fruktansvärda att förlora ett barn. Jag blir lika chockad varje gång jag hör att det hänt igen. Jag vet ju mer än väl att det händer, men jag önskar så att vi var de sista som drabbades och att det aldrig skulle hända igen. Jag är nog säkert extra känslig just nu när jag är gravid och rädslan för att drabbas än en gång är så stor. Rent logiskt vet jag ju att vi har marginalerna på vår sida, ändå är det den där lilla felprocenten som jag hakar upp mig på. Det är så mycket som kan gå fel.

Milla: Vilket härligt flyt du har i jobbsökandet, vilket roligt sätt att starta sommaren på.
Själv blev jag uppringd angående en praktikplats på Försäkringskassan häromdagen, men när de hörde att jag inte kunde ställa upp i 3 mån var de inte längre intresserade. Iofs aktar jag mig väldigt noga för just FK eftersom det var min anställning där som lade grunden för min benägenhet att bli "utbränd".

Mandra: Så skönt att det ordnade sig med din behörighet, jag blev så nervös för din skull.

Sara: Jag beklagar att er lilla Elsa inte längre finns med er, så ledsamt.

Mandra: Klart du får fråga! Vissa dagar går det över all förväntan och jag längtar mer och mer efter lillebror och vågar tro att det kommer gå vägen. Andra dagar är det för jäkligt och jag får ångest och får åka in till förlosningen och härja lite med dem . Hade en fruktansvärd upplevelse för ett par veckor sedan när jag var helt säker på att han hade dött och kunde inte ens höra hjärtslagen när de spelade upp dem för mig på förlossningen. Jag är så fruktansvärt rädd för att snubbla på målsnöret ännu en gång. Nu har jag tid hos barnmorskan varje vecka, men jag gissar att jag kanske kommer behöva gå oftare än så de sista veckorna.
Rent fysiskt mår jag hyfsat bra. Bättre än jag trodde jag skulle göra med en ny graviditet så tätt inpå. De tre graviditeterna är faktiskt skrämmande lika krämpmässigt. Foglossning som kommer och går och andnöd och svimningskänslor när jag står eller går för länge. Egentligen mår jag faktiskt oförskämt bra och är så tacksam för att jag får vara med om det här ännu en gång.
Ja, det var en lång utläggning från mig...