30+ som fick första barnet 2006 *4*

Hej svejs på er!!
Har inte varit inne här på evigheter. Jag tog en medveten paus för jag kände att jag bara blev stressad och inte hann med alla måsten och borden i vardagen. Nu satt jag och betalade räkningar och snubblade över länken. Har bläddrat lite i tråden och inser att jag saknar er massor. Såg att ni frågat efter mig också och det värmer ju i hjärtat .

Som Vi4 skrev så har jag precis börjat jobba hos henne, vilket också innebär att jag pendlar så det är ju inte helt omöjligt att jag surfar in till er via iPhonen framöver. Jag har ju varit hemma två år nu så det är verkligen en ren fröjd att få komma hemifrån om dagarna. Att ha vuxet sällskap, kunna gå på toaletten i fred och dricka kaffe och äta lunch utan att någon drar i byxbenet eller skriker i falsett i örat. .

På tisdag börjar Stella dagis efter sommaruppehållet och veckan efter det ska J skola in Charlie . Både sorgligt och skönt att inte delta i inskolningen. Det blir nog bättre när han gör det, han är inte lika blödig som mig - tror jag .

Nu ska jag inte bli sittandes här.... ville bara skriva att det var kul att se er. Får försöka uppdatera mig lite framöver så jag hänger med i diskussionerna.

KRAM!!

Så var man på väg till jobbet igen. Det är som semester . Såg att ni diskuterat sömn igen och den frågan är ju ständigt aktuell hos oss. Charlie sover inte mer än en timme i taget, sen ska det tuttas. Han vägrar både napp och välling. Det börjar väl bli dags att ta fajten och sluta amma, men jag är för trött och har inte hjärta att låta honom skrika sig hes. Under våren var det helt förskräckligt för då har Stella haft problem med mardrömmar och vi har fått ha en extra säng inne hos henne. Förhoppningsvis sover båda bättre nu när dagis börjar.

Många gånger fattar jag inte hur jag orkar och så bryter jag ihop lite och sen är det ju bara att ta nya tag. Jag tycker man borde få guldmedalj som småbarnsförälder. Jäklar vilken insats man gör!

Kaz: jag tror man klarar mer när man är mitt uppe i det. Kroppen ställer om sig på ständig sömnbrist och det blir nåt slags konstigt normaltillstånd. Och när man sen får sova bra, men störs av enstaka jobbiga nätter så kan nog det vara lika tufft. Skönt att ni sover bättre nu, det låter hoppfullt även för mig.

Mandra: Stella sover mycket bättre nu, oftast hela nätterna. Hon kan fortfarande inte somna själv, vilket hon gjorde tidigare, så vi får sitta hos henne en stund men det brukar gå fort. Ett tag fick hon nästan som panikångest och grät så fort det började närma sig läggdags, men det försvann i samband med att vi ställde in extrasängen (som vi nu tagit bort).
Jobbet är så spännande . Jag har alltid känt mig som en administratör, men aldrig haft en renodlad administratörstjänst, så nu känns det verkligen som jag hittat rätt. För tillfället går jag bredvid damen som jag ska ersätta om sex veckor när hon går i pension. Både lärorikt och frustrerande, särskilt när hon dikterar exakt vad som ska skrivas i varje mail, in till minsta punkt och kommatecken .
Hur går det för dig med pluggandet?

Hej svejs på er! Har så sällan tid att kommentera men gör nu ett försök...
Är det ngn som hört något från frk Kanin? Undrar så hur det har gått.

Milla: så jobbigt med alla prickar? Tror du han har koppor i munnen också? Iofs är det väl ingen som har matlust med så hög feber i kroppen. Hoppas han piggnar till snart.

Mandra: hur kändes det med tentan? Vad kul att det funkar så bra utan nappen. En bieffekt vi märkt av efter att Stella slutade är att hon tuggar på allt och ofta sitter med fingrarna i munnen.
Jag förstår verkligen oron över att hamna i fel skola. Vi våndas över vilken vi ska välja, om vi ska välja. Vi bor inte i det bästa av områden så det lutar åt att vi väljer en friskola, då hamnar hon tyvärr inte med kompisarna och så får hon ingen introduktion genom förskolan som de andra automatiskt får när de väljer att ta den kommunala plats de erbjuds.

Kul med tips på mattelekar. Vi plussade lite imorse på Stellas initiativ och hon blev mäkta stolt när hon förstod. Hon går nog dock i mitt och makens fotspår så vi förväntar oss inget mattegeni . Hon skriver en del bokstäver och skriver gärna av ord, men inte mer än så. Hon är ganska försiktig motoriskt och klumpig (kanske för att hon växer så mycket hela tiden?), men hennes starka sida är helt klart den sociala biten. Pratar med allt och alla, stora som små, knyter nya kontakter och är enormt empatisk och omtänksam. Hon har dessutom väldigt livlig fantasi så man vet aldrig vad det är för historier hon delar med sig av .

Kaz: så uppfinningsrikt med bolleken och att alla har ett eget ansvarsområde.

Millan: härligt att han mår bättre, tänk så skönt att ha kopporna avklarade. Ingen av våra barn har haft det än. Däremot har Charlie fått någon feberbacill så det blir till att vabba imorgon. Jag och maken tar halva dagen var mån- tis, förhoppningsvis räcker det så.

I helgen har vi haft ett stort genombrott på lekfronten. Stella kan ju inte leka själv, men flera gånger har hon stängt in sig på rummet, lyssnat på musik, ritat och lekt med Barbie. Stundtals fick tom Charlie vara med. Då lyssnade de på Alcazar och dansade, tills han tryckt på alla knappar en gång för mycket och blev utslängd

Pyttis: du har redan fått flera kloka synpunkter. Rent spontant tänker jag att det är positivt att de vågar se problemet och tar tag i det, men samtidigt förstår jag att det gör ont att höra. Vi vill ju att våra barn ska må bra! Jag har inte några direkta råd men vill ändå dela med mig av vår erfarenhet. Förra året brottades ju Stella med oerhörda prestationskrav, hon jämförde sig med allt och alla och kom alltid till korta. Hon tyckte att hon sjöng fult, ritade dåligt, sprang långsamt osv. Hon blir fortfarande ledsen och gråter när hon inte vinner, men det har blivit bättre. Jag har svårt att säga vad det beror på, men jag minns att psykologen ansåg att vi ofta lekte för avancerade lekar med fokus på prestation vilket gav henne för mycket utrymme att förlora. Vi trodde att det var ok eftersom det var hon som ville, men psykologen tyckte vi skulle avstyra henne redan innan hon ville så vi kämpade med det ett tag. En fördel i sammanhanget är att hon har väldigt lätt för att uttrycka sig och sätta ord på känslor. Det senaste problemet är att hon får för sig att jag inte älskar henne. Det är tungt.

Mandra: vi gör ofta saker med bara ett barn, det är mysigt och väldigt uppskattat av barnen, särskilt Stella förstårs.

Vi4: åh vilket tungt besked! Blir så ledsen att höra det. Hoppas så klart in i det sista att provsvaren visar något annat. Kom förbi imorgon om du vill prata!! Kram!

Pyttis: hoppas att det blir ett bra möte imorgon, jag tänker att det blir ett bättre samtal öga mot öga istället för att ta det på telefon. Hoppas det är det som är deras tanke också.

Assar: modigt med storkalas. Vi gjorde det lätt för oss och bjöd in de tre närmaste vännerna till prinsesskalas

Frk kanin: fruktansvärda kollegor du har! Tror precis som Mandra säger att det handlar om projicering. Hoppas de skäms!!

Vilken vecka är du i nu? Jag tror det är ganska vanligt att symptomen försvinner ett tag. Det är väl de berömda spökveckorna när man inte är lika svullen i bröst och mage och illamåendet ger med sig. Om du inte redan varit hos bm kan du väl höra av dig till henne så du kan få stilla din oro?

Frk Kanin: Härligt!!!!

Frk kanin: vet precis hur det känns, men är samtidigt helt övertygad om att du inte alls är en dålig mamma - och lååångt ifrån den sämsta. Det låter jobbigt med sammandragningar. Du får vara rädd om dig, kanske sjukskriva dig några dagar och bara ta det lugnt? Blir så arg när jag läser om hur de behandlar dig på jobbet. Kram!