30+ som fick första barnet 2006 *4*

juni - haha, nä inte så troligt. "Maken jobbar, vad ska jag hitta på när jag är ensam med barnen? Jag vet! Vi åker ut och seglar."

Milla - Det där suget kommer man nog alltid att få då och då, hur många barn man än har redan. Det gäller ju bara att vara realist och tänka på allt som kommer med i paketet och fundera på om man verkligen vill ha hela paketet. Kram!

Vi4 - Så jobbigt, men bra att du tagit tag i det och sökt hjälp. Hur är det med huvudvärken nu?

kaz - Grattis SARA!!
Det har gått smidigare än väntat då Ida och Gustav slutade med sina nappar också, tror helt enkelt de är redo i den åldern.

Strålande höstväder idag! Det gör förkylning och annat elände uthärdligt iaf.

Förresten så bjöd Ida på glass på dagis igår för att fira födelsedagen i efterskott (ja, det är glasspinnar som är brukligt på vårt dagis. ), och det var ett paket med olika sorter i. När vi pratade om det lite efteråt så sade hon "min bästa vän valde en raketglass", och eftersom jag inte hört något om någon bästa vän förut så undrade jag vem det var. "Jag vet inte vad hon heter, men hon sitter bredvid mig vid maten." blev svaret då. Vi kunde senare komma fram till att det är en ny tjej som har börjat denna termin, och med gemensamma krafter kunde vi också minnas vad hon heter.

På mina barn har det funkat bra att inte "varna" för långt i förväg. Vi har bara slutat med nappen när vi kände att det passade bra (inga speciella resplaner eller annat, ville ha vanliga dagar hemma i anslutning till stoppet för att de skulle vänja sig), och det blev när de var 2½. Ett tag (halvår?) före det har vi gjort som Milla och bara haft nappen på natten, Gustav som sov på dagis hade inte ens någon napp där.
Kusinerna har slutat på 3-årsdagen, och familjen har pratat mkt om det innan, men där blev det tyvärr så att de började se fram emot födelsedagen med bävan och ängslan för att de visste att de skulle sluta med napp då.

oyra - Ja, det är såklart olika när det är dags. Men nu vet ni iaf till lillebror att vara mer flexibla ifall det är för tidigt. (Klen tröst kanske, men ändå)

Frk Kanin - Grattis, vad glad jag blir att läsa det! Ska förstås fortsätta hålla tummarna.

Drutten - Åh, vad jag skulle kunna tänka mig 30-gradigt vatten just nu.... *drömmer*

Vi4 - Friluftsfrämjandet ordnar ju ofta grupper med skridskoåkning och annat där det är bara att hänga med. För det är ju ajabaja att åka själv, det vet du.

malinkatarina - Låter delvis som normalt 2½-åringsbeteende. Gustav gick in i någon sådan fas nu i sommar, som över en natt blev han väldigt olik sig med varierande utbrott. Fast det där att hon inte sover på nätterna är ju något annat, förstås.

Vi har varit på Åland i helgen. Maken och jag firade 6-årig bröllopsdag i lördags och kunde lämna storbarnen med mormor o morfar i stugan medan vi tog med Elsa och åkte in till stan och gick på restaurang. Trevligt trots förkylning, Elsa var på bra humör och satt glad med i knä hela middagen. Ida och Gustav hade fått bada bastu med morföräldrarna och var helnöjda med kvällen de med.

kaz - Ja, man kan ju fortsätta på Astrid Lindgren förstås. Vi har läst Emil och Pippi här, och har Madicken på vänt. Just nu läser vi en kapitelbok med Pettson och Findus, "Tomtemaskinen". Men gå in på biblioteket och fråga, vet jag. Får de bara åldern på barnet och lite intresseområden så brukar de kunna plocka fram massor av böcker som passar.
Åh, vad tråkigt med tennisen! Stackars Simon. Jag har inga bra tips att komma med annat än "pusha milt". Ida har också svårt för motgångar, och det är ibland väldigt jobbigt att se att hon har så höga krav på sig själv. Vem har tex kunnat skriva alla bokstäver första gången man försöker? Vi pratar lugnt om att man måste öva för att lära sig, men alltsom oftast slutar det med att hon slänger grejer omkring sig, kastar sig på golvet och skriker "det är för svårt för ett litet barn!" För oss brukar det fungera när hon får ta det i sin egen takt. Hon var tex inte med på mini-röris på dagis i början, men nu är hon med för fullt när hon behärskar det och vet vad det är.
Bra att du skrev till ledarna, hoppas det blir bättre. Vad säger Simon själv? Vill han dit igen?

juni - Så är det ju. I många sporter är det väl ofta de lite äldre juniorerna som får ta hand om småbarnsgrupper. Knappast utbildade i pedagogik.

juni - Det är ju svårt också, för samtidigt som man skulle önska utbildade ledare så är det ju så att det många gånger handlar om ideella krafter, föräldrar eller som sagt äldre juniorer som håller i barnträningarna. Om det skulle krävas utbildade ledare så skulle förmodligen antalet barngrupper minska rejält, och säkert skulle man få betala mer för en plats också. Men det finns förstås ett mellanting mellan två år på uni och ingenting, man kanske skulle kräva någon liten genomgång/utbildning innan man ställer sig som ledare.
Fast å andra sidan får man ju till och med vikariera inom skolan/förskolan utan pedagogikutbildning (jag har gjort det, tex.), så det är klart att det inte krävs så ofta på "fritiden" heller.

Usch, det går kräksjuka på fsk nu. Idag var hälften av barnen på Idas avdelning hemma. Sedan berättade Ida att "Selma kräktes två gånger igår, men hon var ändå på dagis idag. Jenny (fröken) försökte säga till Selmas pappa, men han lyssnade inte." Blir så sur, varför kan man inte respektera 48-timmarsregeln de har! Så onödigt att se till att andra hälften av barnen också blir sjuka, för risken är ju stor nu att det blir så. Blä! Så fort Ida berättat om Selma började jag känna mig konstig, men det är nog bara inbillningssjuka. Än så länge.