-
-
Jag låg och tänkte på precis samma sak i natt när jag inte kunde somna om. Och bestämde mig för att jag själv ska jobba ihop lite civilkurage att använda om man ser något liknande. Fanns det verkligen ingen som kunde ingripa eller följa efter och tala om för polisen var hon bor?Vi 4 skrev 2011-03-17 21:23:48 följande:juni, ja det var det. Man vet ju inte hur man själv skulle ha reagerat, men det var ju flera vittnen och jag undrar ändå om de inte borde ha kunnat stoppa henne och ringa polisen direkt, eller iaf följa efter henne. Men jag vet ju inte några detaljer och man blir ju säkert chockad och det kan vara svårt att agera just när det händer saker.
-
Vi 4: Vad tråkigt med mensen. Hoppas att du får ett plus så fort arbetet är inlämnat .
juni: Jag har (tur nog) aldrig haft problemet med att storesyskonet "ger sig på" småsyskonet under amning, men det som fungerade bra hos oss för att Gabriel inte skulle hitta på rackartyg (som att rita en "snögubbe" på garderobsdörren i hallen ) var en saga eller ett avsnitt av en DVD-film.
Här är f.ö en till som har jättesvårt att varva ner när han varvat upp sig. Det var t om så att han själv kved "Jag kan inte sluta, kom och hjälp" igår . Men när han blir så upptrissad får man inte ens komma i närheten av honom. Han är dessutom så trött (tror att det är mycket det som gör att han själv tappar kontrollen över situationen) att han själv flera gånger under de senaste veckorna har bett mig att jag ska ringa vår BVC-sköterska om det. När jag äntligen hade chansen igår (telefontiden är 11.00-11.45, vilket naturligtvis krockar med avklädning av ytterkläder, samling och mat på förskolan) lyckades en kollega övertala mig att jag överreagerade och inte alls behövde ringa. Jag är jättearg för det nu - på mig själv. -
Jag lutar nog åt brist på järn eller något vitamin efter den långa vintern. Han sover bra på nätterna (men inte fram till morgonen, som jag anser börjar klockan 6. Gabriel brukar tycka att den börjar vid 05.20-05.30 sådär ), och somnar oftast vid halv åtta på kvällarna.Vi 4 skrev 2011-03-18 19:32:30 följande:Milla, stackars G som är så trött. Vad har du för teori om hans trötthet? Sover han bra? Jag tycker att du ska försöka ringa nästa gång du får chans så att de får kolla, han kan ju ha järnbrist eller något sådant? Vissa allergier kan man ju bli väldigt trött av med. Och var ite arg på dig själv, det är så lätt att ryckas med av andra som låter övertygande.
Ska verkligen ta mig tiden att ringa på tisdag ("vår" BVC-sköterska har lediga måndagar). -
Pyttis: Hmm, svårt att "råda dig" till något. Hur ser det ut med arbetstiderna? Om det blir en del kvällsarbete, betyder det korta dagar på dagtid? Och "kvällsarbete", är det möten på kvällstid eller är det administrativt göra som du kan pyssla med när det passar (som det ju nästan aldrig gör ? Bara lite nyfiken .
Fråga: Ni som har barnen i framåtvänd stol, vilken sorts stol har ni, och gärna för- och nackdelar. Gabriel har suttit - och sitter faktiskt fortfarande - fint i sin bakåtvända stol (Rätt stol i rätt bil - och en vig son ), men jag känner ändå att det börjar bli dags att titta på vilken stol som "kommer sedan" efter ett par frågor ifrån unge herrn när han sett de stolar hans kompisar åker i. Tycker det verkar vara en lika stor djungel med framåtvända stolar som med bakåtvända: Pris, finesser, krocksäkerhet, bilanpassning.... -
Hoppar in och kommer inte riktigt ihåg allt jag ville kommentera...
Mandra: Sötnos V! Och hoppas att tentaperioden går finfint.
Assar: Hmm, om "chefen" fortsätter i samma stil kanske det snart är dags att säga just det du skrev rakt ut till honom: Du har två barn (snart tre) - det räcker så .
Vi 4: Vi brukar tyvärr också ha de diskussionerna när barnen blir sjuka. Maken har t om erkänt att han har svårt att tycka att mitt arbete är lika viktigt som hans, så...
Angående BVC så ringde jag faktiskt i tisdags - för att få ett telefonsvarameddelande om att hon har semester och väntas åter på måndag.
-
Och här är jag ! Jag har inte glömt er, men har helt enkelt inte haft tid att skriva något den senaste tiden. Jag tittar in ibland - bara för att konstatera att "Nä, jag hinner inte läsa ikapp idag heller" och så hoppar jag ut igen. Jag var ensam med pojkarna hela förra veckan - då P var i Frankrike ch segelflög hela veckan - och det gick förvånansvärt bra. Det gällde bara att få in lite rutiner så fixade sig det mesta. Men nu är P hemma igen, och rutinerna är helt havererade .
Med själva "måendet" går det upp och ner. Vissa dagar mår jag toppen, och andra dagar är det ett slit bara att ta sig igenom dagen. Jag har fått en remiss till en kurator som är precis nyanställd på vår VC, man vet inte hur lång tid det kan ta innan jag får komma dit.
*Springer iväg för att ta hand om barnen igen*
-
Glömde ju att skriva: Tack förr sms Pyttis, och tack för mail Assar !
Katelynn: Hmm, tror du att det kan vara en fas när han återigen "fattar" att ni kan försvinna? Att det kan vara ett extra trygghetsbehov som gör att han vill se att ni finns där? Såg ett inslag med Louise Halldén (tror jag hon heter) om att man kunde lägga en använd t-shirt eller liknande hos barnet, så att det kände mammas eller pappas doft och kände sig trygg i sömnen. Det har funkat hyfsat bra hos oss i perioder.
-
Mandra: Grattis till tentan! Vad tråkigt att grannskapet inte känns tryggt. Ni är väldigt välkomna att flytta till vårat grannskap . Hur tryggt som helst, och inte särskilt långt att pendla till Ö-bro heller .
Stackars V som gjort sig illa . Hoppas att det snaart inte gör så ont längre.
Massor mer som jag skulle kommentera, men jag skickar kramar till höger och vänster och springer iväg för att köpa något att höja makens blodsocker med . -
Vet ni vad jag gör just nu? Njuter av att det i ett par minuter inte är mig Gabriel skriker och ryar åt. P är i duschen med killarna (stoor duschhörna med varsin badbalja till G och L) och jag ska snart "lösa av" honom. Gabriel har varit på ett j**la humör hela eftermiddagen - och det blir inte bättre närmare läggdags...