30+ som fick första barnet 2006 *4*
Siggan > Vi kanske skulle byta barn en stund. Du kan få Vilya, hon kan du läsa för i timmar isträck. Tyra kan du låna när det ska lekas med dockor, bara hon inte behöver vara stilla medans ni gör det
Drutten74 > Åh, vet du vad. Jag har ändrat så mycket de senaste månaderna. Jag har bestämt att jag vill mer än överleva. Barnen är så stora att det går men framförallt så orkade jag inte bara överleva. Jag behövde och barnen behövde mer glädje. Vi behövde mer glädje. Förmodligen låter jag knäpp men jag började faktist med att övertyga mig själv om att det var skoj.
Eller kanske är det nya jag skapat som är överlevnad? vad vet jag?
Får jag göra en kort historia lång?
Jag blev trött på att jag är trött, för där ligger mitt största problem. Visst är jag glad och försöker vara pedagogisk osv men vad hjälper det när jag inte alltid är där helhjärtat?.
Jag började med att fundera på vilken sorts mamma jag ville vara .. och när jag gjorde det så gick det inte utan att tänka på vad jag ville ge mina barn.
Jag vill orka och jag vill kunna ge dom min fulla närvaro och konsentration. Jag vill ge dom stimulans för det är så jag tror de växer. Jag gör det inte hela dagarna, långt ifrån.
Jag vill också att de kan roa sig själva och använda sin fantasi. Problemlösning och generositet står högst på min lista tillsammans med glädje.
Är man generös så blir man omtyckt och i de flesta fall möts man av generositet. Kan man lösa problem så blir livet lättare att hantera och man blir en lyckligare människa. För problem stöter man på.
En klok man jag läste om sa - om du inte får det resultat du önskar på det du förutsätter dig för så se det INTE som misslyckande. Se det som ett resultat, kanske inte det resultat du önskade men ett resultat (det är inte lika katastrofbetingat som ordet misslyckande). Ordet misslyckande får det också att kännas som det är kört medans resultat är något du ändå kan förändra.
Så när man når ett oönskat resultat så riktar man bara om kompassnålen en aning och prövar en ny väg tills man når önskat resultat.
Det vart faktist lättare att släppa kraven och njuta när jag vet vart jag vill.
När du säger det så får du mig att inse att vi faktist ändrats här hemma och vi har kommit en bit på vägen. Det bor mer glädje i det här huset och jag leker mer med barnen, sysselsätter dom när jag inte kan leka själv (som tex vid matlagning när de inte kan va med).
Jag har mao sträckt på mig, det sitter redan i kroppen. Jag har lett mer och skrattat mer, busat mer. Sett det komiska i situationer. So what om barnen somnat en timma för sent. So what om de inte var hungriga när vi åt, de äter välling innan de somnar. När jag tänker på det så började verkligen förändringen i mig. När jag softade till mig så blev livet gott och njutbart.
Men tro inte att vi har det konfliktfritt här hemma. Påklädning, tandborstning, humörsvängningar är dagliga dispyter... meeen också källan till uppfinnesrikedom. Jag har 128790146 sätt att få till stånd tandborstningen. Haha Och trots alla dom så är det inte ens dagligen det går smärtfritt. Men som sagt, min inställning är helt annan och jag njuter mer. Så det är säkert det du sett resutatet av och det du just hjälpte mig att se resultatet av. Tack!
Föresten måste jag dela en sak till för den som fortfarnade orkar läsa ( haha )
om ni känner er deppiga/låga. Jag kan såklart inte ta bort det men jag kan hjälpa er att slå av intenisteten på det så man kan tänka klart igen.
Testa att tänka på något som gör dig låg, känn hur din hållning förändras. Huvudet hänger, ryggen kutas, axlarna åker framåt och mungiporna ner, kanske spänningar i kroppen osv.
Ställ er sen upp, sträck på er, fram med bröstet och bak med axlarna, vrid huvudet upp en bit, fäst blicken i taket och lé. Stå kvar en stund och testa nu att tänka på samma sak.
Skillnad?
Funkar på mig i alla fall.
Förstå vilket instrument kroppen kan vara för att styra om känslan.