30+ som fick första barnet 2006 *4*

God Jul allesamman!

kaz: å, har du redan kommit till vecka 26. Jag skulle också gærna vilja ha en till, men det har varit lite dåligt med action och det har inte blivit något æn.

Vi har också 3 sovrum, med Astrid och Karl sover i samma rum. I våningssæng. Det er Astrid som vill att det ska sova tillsammans.

Astrid lærde sig cykla efter ca 1 timmes træning førra våren. Jag ær lite stræng, så Astrid fick aldrig cykla med stødhjul utan fick hålla på med sin springcykel till honm blev 6.

Astrid kan læsa litegrann. Men i dag hade de varit på biblioteket och hon kom hem med en Musse pigg-bok på arabiska. Så det ær nog inte texten hon ser på først.

gbg: Hoppas det löser sig för Elliot.

Vi har inga sådana specifika problem. Men många berättar gärna hur bra det går för deras barn med läsning och räkning. Jag känner bara att A är liten och omogen och hade antagligen haft det minst lika bra med att gå på dagis 1 år till. Hon sitter i och för sig still på sin plats i skolan för det mesta. Men det hon gillar bäst är att leka typ krypa omkring på golvet och leka hund.
Och så tycker jag de lägger upp undervisningen konstigt, spesiellt i matte. De har börjat prata om 100 och 200. A tror att hon kan räkna till 100, men hon kommer bara till 29, sen hoppar hon och blandar vilt.

Jag tror att hon är ganska normal. För några veckor sen var flickorna i klassen och förälder hembjudna till en familj. Det uppstod diskussion vid barnbordet om hur många de var vid bordet. Några menade att de var 7 och andra trodde det var 8. Astrid var bland dem som menade at det var 7(vilket var korrekt). Så nästan hälften av dem har minst lika stora utmaningar som vi.

Vad jag vill säga med detta är att 6-åringar är små och det är begränsat vad man kan lära en som inte är mogen.

Jag tror inte att de har nivågrupperat någon än. Men de gör det visst ganska mycket redan från nästa år. Men jag är lite kluven inför det också. Föräldrarna med äldre barn säger att barnen blir väldigt medvetna om vilken grupp de går i och vem som är bra och vem som är dålig.
Jag minns att vi hade läsgrupper när jag gick på lågstadiet, men annars tror jag inte det var någon nivågruppering förrän högstadiet. Men jag förstår problemet med att anpassa undervisningen till alla. Jag som hade det lätt i skolen fick alltid bara städa bänken när jag var färdig. Inte så kul det heller.

asap: Så struligt med fritids. I Norge får man bestæmma sjælv hur många timmar man vill ha barnen på dagis och fritids. Alla platser ær egentligen heltidsplatser och så får man hæmta och læmna som man vill inom øppettiderna. Fast som regel har de en tid på morgonen typisk 9.30 då de vill att alla ska ha kommit.

Dagens guldkorn från A på væg til skolan.

-Mamma, ska du ha fler barn?

-Nej, jag vet inte. Vi får se.

-Hoppas det. Jag vill ha en storasyster.

-Men det går ju inte.

-En pojke då?

-Nej, om det blir ett barn till så er det ju en liten bebis, mindre enn K. Du kommer alltid att vara størst.

-Jaha.

Hej igen lia och grattis! Självklart minns jag dig.

Jag är inte här så ofta, det är inte så lätt att få tiden att räcka till allt. Men jag tror jag får med mig i stora drag vad som händer.

Fortsätter att spamma tråden. När jag kom för att hämta A på fritids så var hon jätteledsen. En annan flicka i klassen, med ADHD, hade försökt strypa henne. A hade röda märken på halsen. Nu vet jag inte vad jag ska göra.

Nej, hon har ingen assistent. Det hela gick till så här:
När jag kom för att hämta A, så satt hon och några andra barn i ett klassrum (på bänkarna) och såg på film. En i personalen satt i korridoren utanför och dörren var öppen. A satt bredvid den den här flickan, vi kan kalla henne I. A såg mig, men ville forsätta att se film, så jag gick ut i kapprummet för att kolla hennes grejer.

När jag kommer tillbaka efter 1-2 minuter så sitter barnen kvar på samma vis, men jag ser att A gråter. Jag trodde att hon grät för att jag hade gått ut i kapprummet och hon kanske trodde att jag hade övergivit henne.
Men när jag frågar varför hon gråter så säger hon att I har försökt strypa henne. Då kommer personalen in från korridoren och Is mamma är också där. Vi går ut i korridoren allihopa.

Jag är så chockad att jag inte kommer på något vettigt att säga. A har röda märken på halsen och storgråter.
Is mamma säger "jag har ju sagt att du inte får strypas" och "A gjorde väl något först".
Jag är som sagt chockad och vet inte vad jag ska säga, så jag säger bara till A: "Nu går vi". Och så fotar jag märkena på halsen med mobilen.

Det A berättar är att plötsligt säger I "Ska jag strypa dig?". "Nej", säger A, men I tar stryptag på A och säger "Säg till när jag ska sluta". Men A kan inte säga till för hon får ingen luft, men lyckas knuffa bort I, som då tar stryptag på nytt. A kluffar bort henne igen och då slutar hon.