Vi som har prematura sammandragningar
Pilea: Måste ha varit otrolit skönt att dottern stannade så mycket längre! Fick ni med henne upp på BB direkt eller blev det neo där med? Har ju som sagt sluppit neonatalen själv, men funderar på hur det skulle bli om det blir så... Allra helst som vi bor i Västerås som haft vissa bekymmer med sn neonatalavdelning...
AsaLu: Låter som att ni varit igenom en himla pärs! Beklagar verkligen att ni miste ert ena barn. Det finns ett änglarum här på FL som faktiskt varit en stor hjälp för mig, om du känner att du behöver lite extra stöd kan jag rekommendera det! Känner igen det där med att dagarna går, oavsett vad som hänt. Och man hänger med, även om man inte har en aktiv del i det. Det var så jag kände när vår ängel fötts. Hoppas att allt går väl med er lilla tjej
Ego: Så trött, så trött. Som vanligt. Är dessutom gräsänka idag, sambon jobbar för fullt, det var nåt bröllop idag har jag för mig. Funderar över gårdagens resultat. Som sagt, ingen fara än, men har ju ändå krympt 1,5 cm. Det tyder ju på att det kommer att fortsätta krympa, precis som tidigare, så det kanske är till att börja stålsätta sig? Jag håller fast vid att om man kan förbereda sig, så är det helt klart bäst att göra det. Inte för att jag vill ta ut någon olycka i förskott, utan jag vill inte att olyckan ska bli så stor, att chocken ska drabba en igen. Stressen som kom, och rädslan, första gången var obeskrivlig, och den hjälpte knappast till att stoppa förloppet!
Hm, det är lättare att skriva till er om detta, för ni fattar vad jag menar. Det känns ltie svårare i änglarummet, för där är fokus på lenande barn. Så länge de lever är allt överkomligt. Vilket såklart är sant, men jag måste liksom få ta till mig detta, förbereda mig.