Vi som har prematura sammandragningar

Hej tjejer

Hittade denna tråd och kände att jag ville säga något.

Jag fick barn 2000 och 2002, bägge hotande prematurer. Förlossningen startade i v 30+1 i bägge fallen och jag fick ligga inne länge med bricanyl osv. Ja, ni vet. Var öppen 4 cm med första när jag kom in, så det var väl lite av ett mirakel att han stannade... Det ironiska är att bägge föddes fullgångna mha igångsättning! Förlossningarna tog ju inte så lång tid dock

Förra året miste vi en pojke i v 19. Nu är vi gravida igen, i v 23+3 och jag har redan varit inne två gånger för regelbundna sammandragningar. Dock hade det inte hänt något, som tur är. Fast det känns lite nervöst. Kan ju inte påstå att varesig läkarna jag mött eller min BM varit särskilt förstående, trots att SMVC och min tidigare barnmorska tydligt talade om för mig att jag måste vara försiktig ifall jag skulle bli gravid igen, allra helst som jag tydligen smygöppnar mig.

Vet inte om jag hör hemma i denna tråd, men känner mig orolig och vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. V 30 närmar sig. SMVC har lovat mig en koll innan, men än så länge känns allt som att det är rätt mycket på vinst eller förlust.

Nog gnällt. Skickar färska hejja-rop till alla er som ligger ner i väntan på att tiden går. Håller tummarna för er, ni är hjältinnor!

Tack för välkomnandet, elaisa.

Nej, de kollade inte tappen på RUL, men sist de kollade var den hela 5,5 cm! Kändes ju helt magiskt och hoppas innerligt att det håller i sig. Vår son som dog förra året var redan förlorad i magen, så det finns inte så mycket att säga om den graviditeten, insåg att jag kanske uttryckte mig lite otydligt där. Cervixinsuffiens har jag aldrig hört talas om, får nog söka lite på det. Att det ska vara så nervöst! Just att jag smygöppnar mig gör ju att man aldrig riktigt känner sig säker och inte vågar göra saker.

Tyvärr är jag inte sjukskriven, hade en kontrovers med FK efter att sonen dog och istället för att ställa mig till arbetsmarknadens förfogande valde jag att leva på lite som jag hade undanstoppat. Det innebar att de nollade min inkomst. Därför kan jag inte få sjukersättning och kommer att få minsta mammapengen. Har inte många vackra ord att säga om Fk, men de hör nog inte hemma här

Fick iaf min tid på SMVC, 1:a mars. Då får jag se om det hänt något. Tills dess får det vara gissningslek... Åh vad jag gnäller! Förlåt, har en dålig period just nu. Kram på er, håll ut! Även om en dag kan kännas som ett helt år, så är det värt det!

Hej på er, tjejer

Känner så väl igen de där symptomen, både för Bricanylen (brrr) och hur det påverkar psyket. Vet inte vad jag ska säga, mer än att det finns ett slut på eländet. Och att hur jobbigt det än känns så är det värt varenda sekund. Jag fick friska, fullgångna barn trots alla bekymmer, jag slapp neonatalen!

Under de veckor då jag var sängliggandes så tittade jag på TV, läste böcker av Marian Keyes (stor må-bra-faktor) och försökte mig på TV-spel.

Känns så svårt att peppa, men kämpa på!

Kram på er!

Jag frågade min BM om samma sak när jag blev gravid med tvåan, och hon sa 'Neeeej då, det ska du inte oroa dig för, det är ingen risk!'. Samma sa de på sjukhuset. Men exakt samma sak hände. Dock var jag bättre förberedd och det kunde stoppas i tid. Och psyket höll bättre Dessutom lyssnade läkarna mer på mig efter det. Alltid något.

Det finns ett annat medel (vet tyvärr inte vad det heter) som har samma effekt som Bricanyl, men inte biverkningarna! Tyvärr är det ca 200 ggr dyrare (har jag för mig), kanske är det det ni har fått? I så fall har ni haft tur, Bricanyl är inte nådigt...

Förlåt tjejer, men jag måste bara få gnälla lite. Vet att min situation förmodligen är ganska mycket lättare än de flestas, men mår kasst idag. Har varit på minisemester i veckan, och promenerade lite första dagen. Det slutade med sammandragningar som till slut gjorde ont både i ryggen och revebenen. I början gick det att vila bort, men inte sen. Låg hela onsdagen och då släppte det lite. Igår gick jag till affären (sambon bar) men jag klarade det inte. Fick sån andnöd av sammandragningarna. Idag har jag sökt SMVC hela dagen, men nu har de slutat. Ligger i soffan i morgonrock och raggisar med täcket över mig. Ska hela helgen behöva vara så? Eller resten av graviditeten?

Apropå gnäll, så skrivs det alldeles för lite här Det går så fort att läsa, och så har man tråkigt igen sen.

Fick spader och ringde till förlossningen. Jag bad om ursäkt, men när hon kollat min journal tyckte hon att jag skulle komma in för en kontroll. Känns väldigt skönt, även om jag gissar på att ingenting har hänt. Har ju varit på kontroller vid 24 veckor förr och blivit idiotförklarad, men sen kommit in ett par veckor senare och det har varit på gränsen att de kunnat stoppa det...

Ni som ligger på sjukhus, hur överlever ni? Jag låg på BB en vecka och stirrade in i en vägg medan mina rumskmpisar hela tiden byttes ut, barn föddes och skrek runt en hela tiden. Man var ju lite smått avundsjuk då.

Ja, det är så otroligt skönt att bli tagen på allvar! Ska nog fråga dem om cervixinsufficiens när vi ändå är där.

Förlåt att jag har så dålig koll, men hur långt gången är du? Det låter ju som att din son föddes väldigt tidigt? Tänkte på det där med att gå längre än förra gången, gissar mig till att det är en milstolpe Trots hotande prematur är mina killar födda i v 38 och 36, så vi har aldrig behövt ligga på neonatalen. Känns bra eftesom vi bor i Västerås... :-/ Hoppas verkligen att vi ska slippa det denna gång med!

Hemma igen Livmodershalsen har förkortats med 1,5 cm, men ingen större fara. Skulle åka in om det drog igång.  Trött nu

Som längst har min varit 5,5 cm, läkaren sa att det är möjligt att den kan bli 6 cm, men troligen inte mer. Vet inte vad 'normalvärdet' är.