40 till 45 år hur många ÄD har du gjort?

Vi har ju bara fått ägg tillbaka 1 gång....så det blev på första. Skulle ju gjort ett försök förra hösten men fick ej ägg då.

hej Maria68 jag tror jag inte förstår vad du menar i ditt inlägg förlåt, kan du förklara igen? Kram anna66

Hej,

Ska bidra till "statistiken". Jag har gjort tre ÄD-försök. Samtliga tre gånger har vi fått börja om från början eftersom vi inte fick några ägg över till frysen från de två första donatorerna. Tredje gången plussade jag äntligen och fick en son i somras. Jag har nu fyllt 44 år. Maken är sex år yngre och hans "bidrag" fruset från två år tillbaka. Vi hade hela tiden räknat med att göra fyra insättningar innan vi pausade för utvärdering, men nu behövdes alltså inte det. Siffrorna för AVA i Riga (där vi går) har legat på 48% för positivt graviditetsbesked och runt 40% för fullgångna graviditeter 2008-2009. Det ser ut som om 2009 var ett bra år - flera som jag har haft kontakt med här på Familjeliv lyckades förra året.

Jag vet inte om det underlättar ert beslut, men man har klart bättre chanser att få ett barn med äggdonation jämfört med IVF. Ändå kan det ju bli så att det inte går vägen alls. I vårt fall fanns det inte så många andra möjligheter - under tiden vi försökte bli med barn hann jag bli för gammal för att få adoptera, och mina egna ägg är nu slutkörda. (Jag blir gravid, men det slutar i missfall.) Eftersom vi var inne på att adoptera så var steget till äggdonation inte långt alls - det var längesedan jag räknade med att få se en reproduktion av min stora näsa i mindre format. Sonen är sin far upp i dagen och tycks även ha ärvt hans trevliga jämnmod och gladlynta läggning, så det hela har slutat i dur.

Jag kan också berätta att makens första respons när IVF-läkaren föreslog äggdonation var ett tydligt "nej". Han närde en romantisk idé om att vårt barn antingen skulle vara kombinationen av oss båda eller ha en helt egen uppsättning gener (dvs. adopterad) - han ville att han och jag alltid skulle stå på lika villkor inför barnet. Han höll fast vid det i de tio minuter det tog för IVF-läkaren att förklara processen bakom äggdonation - sedan tog nyfikenheten över. Och han har sagt flera gånger att oavsett hur det går är detta ett äventyr som vi gett oss in på tillsammans. 
 
Som en sista not kan jag tillägga att jag känner mig minst tio år yngre sedan jag blev mamma. Livet är helt enkelt så mycket roligare.

Lycka till!

Hej

tack för att ni röstar.

Vill bara säga att sambon inte vill göra ÄD, men andledningen är att det är mycket pengar och ingeting är säkert, vi har gjort många IVF och betalat allt själva. Jag tror sambon är trött på att spara pengar sen få minus, han orkar inte längre om ni förstår vad jag menar. Han pallar inte se mig deppig heller. Han är ok med gener, han tycker att adoption är ok men vi har också missat chansen för många ivf helt enkelt. Så detta är anledningen till omröstningen om han ser att många blir med barn på första försöket så kanske jag kan övertala honom. Jag är själv trött på allt vet knappt om jag orkar längre. Spara pengar hela tiden tär man vill ju göra så mycket annat också. Men min stora anledning för att inte riktigt orka är att sambon inte vill, jag måste få han att vilja och jag har inte den energin. Om sabom ville lika mycket som jag då hade vi gjort ÄD igår. Så det är skit jobbigt helt enkelt, jag önskar att han hade lika mycket vilja som jag.

kram på er
Anna66

Här ser ju statistiken fin ut Ann66 på tio röster...

Jag förstår verkligen dilemmat. Efter det andra misslyckade försöket var jag själv väldigt slutkörd - tyckte också att det kändes som om man lika gärna kunde stå och spola ner pengarna på dass. Det dröjde ett år innan jag orkade ta sats igen. Det som övertygade mig var statistiken - dvs. att det blir bäst utslag på fyra försök. Hade vi haft tillräckligt med ägg i frysen från det första försöket hade det varit enklare ur kostnadsperspektivet, men vi hade ju inte det. Vi fick börja om. Men vi bestämde oss för att vi måste helt enkelt unna oss de fyra försöken innan vi fick ro och kunde gå vidare med ett liv utan barn.

Som det nu är har sonen "kostat" oss drygt 200.000:-, vilket är lika mycket som en adoption. Men till skillnad från en adoption blir man ju inte garanterad ett barn. Det är inte direkt ett beslut som man önskar att någon ska behöva ta - men för vår del räknade vi med att sinnesron var värt kostnaden - om du förstår vad jag menar. 200.000 över en livstid kändes som lite jämfört med ovissheten om vad som hade kunnat bli om vi hade orkat ta sats igen. Och lyckligtvis gick det vägen.

Om ni gör ett försök (kostar drygt 60.000) och har turen att få tillräckligt med ägg till frysen för åtminstone ett försök till (kostar drygt 10.000 för upptining och insättning) så finns det ändå stora chanser att ni får ert efterlängtade barn.

Det här kanske stjälper mer än hjälper - men när man nu står inför ett sådant här beslut så finns det tyvärr inga enkla svar. Äggdonation är ingen lösning, men det är en möjlighet.

isisisis kan inte du inboxa mig vart du gjorde ditt försök? Om det inte är för dyrt så blir övertalningen lite enklare!!!
kram Anna66

nu efter jag skrivit fel så har 2 personer röstat på tredje alternativet som är samma som det första så nu är det lite svårt att avläsa men men klantarslet jag