Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

Tezz: Vad jobbigt ni verkar ha det. Håller såklart med alla andra om att det självklart inte är ditt fel att han vantrivs på sitt jobb, det ska han inte ta ut över dig. Samtidigt så måste man väl få utlopp för sina känslor nånstans och då är det väl enkelt att göra det på den man lever med och kanske tar för mycket för givet (inte för att det rättfärdigar något). Ni skulle nog behöva sätta er ner och prata utan att ni har en massa upprörda känslor i kroppen, försöka se situationen ur varandras ögon. Hoppas ni löser det och att han hittar ett roligt jobb snart!

Cassis: Vad härligt det lät att bara strunta i alla måsten och sätta sig ner med något gott framför tv:n

Bay: Vi skulle behöva göra något liknande, skillnaden skulle då bli att jag får göra ett städ-och-plock-schema till Jens eftersom jag i princip inte kan tömma diskmaskinen utan att få förvärkar. Det är så irriterande att jag ser varenda dammkorn medan han kan missa en sandlåda på golvet i hallen i dagar Vi kommer definitivt också skaffa städhjälp sen när vi båda börjar jobba igen, ALLA som jag känner som har det säger att de i princip aldrig bråkar om städning längre! Tack Rut

Bay: Jens gör också allt tungt, med glädje! Han gnäller inte, det är snarare JAG som har så svårt att softa ner och berätta för honom vad han ska göra. Och så slutar det med att jag istället blir småsur för att han inte ser det jag ser och sen är karusellen igång! Varför kan inte män bara läsa våra tankar??? Kan väl inte vara så svårt?

Knastroll: Det har verkligen exploderat i vår vänskapskrets, det här med städhjälp. Men när jag pratar om det på jobbet (där bor de flesta halvvägs till Västerås) så tycker de jag är skitlöjlig och lite fin i kanten (så verkar det i alla fall). Det är nog både kopplat till område och generation tror jag...

Sussett: Vardagsplocket och punktmarkering med dammsugaren efter sandlåde-ungar kommer man nog aldrig ifrån! Men det är så många som säger att städfirmorna är så himla noga, att det är som att komma till ett helt nytt hem! Ja, du vet ju eftersom ni provat

Jenn: Låter underbart med sommarlov! Och vad duktig du är som är ute och springer så flitigt

Knastroll: Alltså... Jag tror jag kan räkna gångerna på en hand som Molly bajsat utanför blöjan. Men äter man lite så bajsar man väl lite

Nenne: Lycka till idag!!!

Idag är Mollys förskola stängd så vi har haft en förmiddag hemma, nu kraschade hon innan lunchen (en svit av penicillen tror jag, att man blir så trött alltså) och i eftermiddag ska vi ta en sväng på stan och kanske gå förbi Kulturhuset. Så om det är någon annan stockholmsmamma som får ett ryck i eftermiddag så vet ni var vi hänger!

Korv: Vad skönt att dopet gick bra! Är precis som du - jag vill fixa själv i mitt kök!

Idag har vi varit i Gävle hos Mollys farmor och farfar. Det märks nu att hon faktiskt börjar bli frisk från sina öroninfektioner och förkylningar, vår solstråle till dotter är tillbaka *åhå - detta kommer jag få äta upp imorgon...*

Movie: Jag hänger på din klagomur trots att jag ligger tre veckor efter dig... Vissa säger att det är såååå bekvämt att vara gravid med barn i tvärläge och i så fall undrar jag vilken tortyr det måste vara att ha ett barn i magen som är rättvänt Det här är vidrigt, mitt högra revben gör så ont så jag vill gråta - det är där bebisen trycker upp sin hårda beniga rumpa. Att böja sig framåt finns ju inte! Skulle vilja sova svävandes med magen nedåt... Är så färdig med detta nu, hur ska man stå ut flera veckor till? Så synd att det är självvalt detta, man vill ju ha nån att skylla på!

Avklarat ännu ett möte hos barnmorskan. Magen har exploderat i tillväxt så på torsdag blir det tillväxt ul. Tror bara att tvärläget gör att det ser konstigt ut, samma var det med mollsan i den här veckan. Men nu ställs vi inför en jättejobbig fråga: ska vi be dem titta efter om det är en tjej eller kille?!? Är ruggigt nyfiken... Mot slutet av veckan ska jag ringa danderyd och kolla om jag kan få ett snittdatum, så sjukt spännande!

fick precis reda på att brorsans och hans tjejs bästa vänner förlorade sitt barn i magen inatt. Tror hon var runt vecka 32... Vi har träffat dem en del och för inte alls länge sen stod vi och pratade om våra underverk i magarna. Så hemskt, blir helt skakis och gråtfärdig. Barn ska inte bara dö i magen...

Bay: Precis... Då var det min systers kompis som förlorade sin dotter i vecka 36. Det är orättvist, så fruktansvärt orättvist...

Men eller hur - jag tror vi kommer fråga på torsdag om de kan se vad det är för en typ där inne. Själv har jag svängt helt så jag tror att det är en tjej!

Undrar om movie ligger på bb förresten? Nån modern människa som har facebook kanske vet

 Jätte-jätteGRATTIS Movie!!!  
Vad härligt att allt gick bra. Iris och Alice, vilka fina små tjejer!

Tillbaka från ultraljudet och it's a BOY! Ingen tvekan där inte Han är lite rund om magen, ligger ungefär 12% över medel i storlek. Alltså inga större avvikelser. Men han ligger i säte, inte på tvären. Kanske därför kurvan stack iväg. Ja, inte ska man ta nånting för givet här i världen. Men ligger han i säte kanske det kan vara värt att försöka vända honom? Vi får se vad barnmorskan säger nästa vecka...