Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7
Korv: Jo visst har du helt rätt! Men (ehum...) jag blev ju ENORM ändå så där stämmer din teori inte in på mig. Men känslan är helt annorlunda även på många andra sätt den här gången, nu förstår jag vad alla pratar om när bebisen sparkar på urinblåsan för det gjorde aldrig Molly. Men nu - oh my god vad den får in fullträffar ibland.
Anuya: Åh jag har inte varit inne på fl på hela helgen och igår när jag gick och la mig så tänkte jag på dig och undrade om du låg på ett bb och snusade nyföding. Men tydligen inte! Spännande ändå!
Har haft en hektisk helg, igår träffade jag en kompis som bor i holland i vanliga fall, sen gick jag på stan med min syster och unnade mig (ett par välbehövliga skor bl.a.) och fick lite egentid. Idag har vi haft en städa-tvätta-fixa-förmiddag och på eftermiddagen har vi haft lekdejt med Mollys syssling. En helg med lite av varje kan man säga...
En sak som gnager i mig är att jag ibland känner att jens skulle vilja ha en bättre fru. För det första kan jag vara riktigt usel på att ta tag i mat och kök (men jag har ändå superhöga krav på att det ska vara superstädat och fint, vilket kan skapa en del irritation från båda håll). Vi har inga sysslor som är öronmärkta för någon av oss och vi räknar inte vem som t.ex. dammsög senast. Man gör det som måste göras. För det andra har jens inga vänner med barn, många fortfarande singlar dessutom. Han (och jag) får ju pikar om att han inte "får" gå ut och festa och typ är hårt hållen. Vilket absolut inte är sant, han får gärna gå ut men jag kan tycka att det är jäkligt opassande att komma hem klockan 4 på morgonen och typ kräkas och sen vara uträknad hela dagen efter. Kan man inte gå ut och komma hem lagom onykter vid 2 och vara en pappa och make dan efter? Vi pratar ju om det här såklart och han är definitivt ingen stureplanskille och tycker klubblivet är ganska förutsägbart. Men ibland undrar jag... Han är ute med sina kompisar kanske två-fyra gånger i månaden (kanske nån after work med middag, och nån utekväll). Förlåt för min uppsats men ibland blir jag bara lite osäker. Känns som att jag har tvingat honom att skaffa barn typ. Men jag vet ju att det inte är så... Det är säkert graviditeten som spökar lite och en smula två-barns-ångest. Men det skulle ju vara jättemysigt om någon annan kanske känner pyttelite lika?