Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7
Love vaknade klockan fem denna morgon: Jag ställde mig lite oförstånde till det, då jag trodde att vi kommit överens om att sluta upp med de dumheterna och dessutom var han inte ens hugrig. Han hade ju en lång vakna-upp-tidigt-period så OM han skulle börja om igen skulle jag inte bli förvånad, men alla gånger han gjorde det förut så var det oftast i samband med hunger som han vaknade. Och idag ville han inte ha någon mat alls. Och han ville absolut inte ha något med nappen att göra. Han var rent omöjlig att få att somna. Han var hur trött som helst, men gnyende som en hundvalp och vred och vände sig både i min famn och senare i vagnen.
Han spydde just ner hela mig, soffan och sig själv. Så där fick jag svar på mina tidigare rynka-på-ögonbryn-funderingar. Den lilla pojken. Blicken var helt skräckslagen, han förstod ingenting. Det var som om en demon klivit in i hans kropp. Stackarn. Nog för att Love varit "magsjuk" sen han föddes med allt sitt kräkeri, men nog märker man skillnad. Tydlig skillad.
Känns som att jag och Jonas går och väntar på en tickande bomb. Men i väntan på den ska jag nog passa på att sova med barnen nu.