ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Imorogn ska vi dock kontakta bup igen för att diskutera evt. medicinering...Det har spårat ut helt efter julen..Vill inte att han ska få svårtigheter i skolan, och vill inte att Jonathan ska ta efter honom..(och senare Isabelle).
Jonthan har redan börjat, Emil har ju lärt honom en massa svärord och hot..Uppmanar honom att säga så till mig..Som tur är går det att prata med Jonathan, så han förstår att man inte får säga så...Men just när Emil uppmanar honom så gör han det.

Sitter här och försöker komma på ngt + idag men är så irriterad just nu efter att man fått sopa glas efter att V slagit sönder en stor tavla i sitt rum. Hela dagen har varit emot om inte han har fått precis som han vill och att alla tassar omkring på tå. Har annars varit bra ett bra tag så det var väl dax för en helv....dag. Ja ja

Kram till Er alla!!!!!

Ja en riktig skitsöndag har vi haft också. Skulle vart simskola första gången för terminen men det blev inställt och I gillar inte ändrade planer nåt vidare så det har vart lite jobbigt. Men nu har han gått in på sitt rum och tjurar och det är skönt faktiskt, får man säga så? Han har sprungit här runt runt hela dagen och skrikigt så högt han kan 118 118 superbillig nummerupplysning via telefon och sms!!!!!! (fråga mig inte varför han skriker just det) hela dagen och knuffat på småsyskon, hundar, mig och saker där han kommer åt det känns som om jag haft 30 barn här hemma idag med tanke på ljudvolymen och röran. Ibland får jag bara lust att gå ut och sätta mig i trappuppgången. Ensam.

kram till er alla. Vi har haft en bra söndag men nu på kvällen har han ballat ur. Han ska i säng nu.
Han ska ta svininfluensasprutan dos 2 imorgon och det är det som oroar. Atarax och bolltäck hoppas jag lugnar honom för han är helt uppe i det blå just nu.

Twistersister, den sjunger Emil på ockxå Enda reklamen han härmar...

känner ni er ofta isolerade pga ert barn? Min son 8 år ADHD har isolerat oss 3 år, han vägrar göra nått utanför dörren som säkert många av er minns. han sitter hellre vid Tv´n eller datan en hel dag. idag körde jag iväg han till hans pappa för vår 4 åring som har överenergi måste ju oxå få komma ut nångång o göra vad han vill. Det är tufft att ha 2 olika viljor, eller 3 med min då

Det funkar att promenera/vara på lekplatser, och vi har en familj vi kan besöka utan att skämmas, Åka och handla brukar också gå bra...Om han får åka själv med maken (har inte körkort själv), är det som en belöning..(Att handla...Andra belöningar, dammsuga, eller ennu bättre, våttorka sitt rum, eller diska..) Knasig son jag har

Petrah... Ärligt så kan jag ibland känna mig låst. Min son är som han är och han klarar inte miljöbyten så bra. Det kan han verkligen inte hjälpa. Vi brukar gå en och en - min son vägrar vara ensam hemma ens i ett par minuter om vi ska hämta upp något från förrådet eller så. Han är 9 ½ år gammal. Så en av oss stannar hemma medan den andre åker iväg och gör diverse saker för att han ska slippa bli frustrerad.

Jag bävar för hur det ska bli under vårterminen när lillasyster börjar babysimskola, söndagmorgnar kl 08.15 en bra bit härifrån.. Båda vi föräldrar vill ju såklart vara tillsammans och babysimma med henne men jag gissar att vi bara lyckas komma iväg en eller två gånger tillsammans - och då med en frustrerad storebror. Jag tycker så synd om honom - samtidigt som jag vill göra saker tillsammans med min sambo "fritt" utan att tassa på tårna eller behöva svälja irritation flera gånger om..

Men trots det här så har jag börjat vänja mig vid det här livet och ibland kan det vara skönt att ha det som "bortförklaring" om jag inte orkar göra något speciellt ;)

Jag känner mig oxå låst. har en 13-åring med ADHd som inte klarar av att vara ensam hemma, o vill hon inte med om vi ska nånstans så är det svårt.
jag har en familj som har ett funktionshindrat barn, mamman där o jag är bästa vänner sen 15 år tillbaka, typ o vi funkar kanon ihop våra familjer, alla tar hänsyn till de speciella barnen!

Mina två små har NPF båda två o att gå iväg med de båda själv funkar inte. Vi kan vara i trädgården som är inhägnad men det är inte så roligt mer än 2 sek o då har de ihjäl varandra istället.

har en kompis på landet där barnen stortrivs men det funkar inte att åka dit i veckan om inte storasyster vill med. Storebror på 11 år är NT o klarar sig själv hemma. han tycker bara det är skönt om vi är iväg o han får lugn o ro, stackars barn..

Åka o handla är inte att tänka på med barnen. Vi kör lö.godishandling med M, det är det enda, annars ensamma o de stora får gärna följa med.

Så mestadels är vi här ghemma..

Känner mig också instängd. Med släkten funkar det bra, men problemet är att ta sig iväg - han blir helknasig och får vansinnesutbrott så till den milda grad att jag blir uppjagad och ledsen i ett dygn eller så efteråt. Umgänget med vänner har mer eller mindre försvunnit då vi ibland inte orkat för att vi varit helt slut rent känslomässigt och vi har heller inte orkat bjuda hem som vi gjorde förr. När sonen var mindre orkade vi göra fler roliga utflykter - det var krävande då han kunde få utbrott, men det gick och i slutändan kom alla för det mesta ihåg det som var roligt. Restaurangbesök har vi gjort någon gång ibland och trots mycket, mycket strul innan så har det oftast gått bra när vi väl kommit dit. Min son har heller inte klarat av att vara ensam utan har följt oss vart vi gott. Från 11-års åldern går det dock bättre, men det är först nu när han snart är 13 som det känns ok att lämna honom. Under en tid om drygt ett par år har hans utbrott varit så våldsamma att vi måst vara två hemma om kvällarna för att en ska kunna ta hand om lillasyster. Hade det inte varit för att jag har så jättebra kompisar på jobbet, så vetjag inte hur jag skulle orkat. Nu är det lugnare här sedan han börjat medicinera och för ett par veckor sedan åkte jag till Stockholm för att gå på restaurang med en kompis. Och snart ska jag ut och vara lite kulturell med en annan kompis. Underbart!