Vi på CvL fortsättningen

Curly: Ska bli intressant att se det andra programmet oxå.
Själv är jag hemma från jobbet för min foglossning är HEMSK. Ska ringa läkaren idag och fråga om hon kan sjukskriva mig på 100 % ett tag. Lyckas iaf ändå inte ta mig iväg till jobbet. Blir så frustrerad av att ha så ONT hela tiden. Benen hänger inte med när jag går. Sjukgymnasten tyckte jag skulle ha kryckor men pga min inflammation i axeln så går inte det. Blir inte gladare av det här och 8 veckor känns långt kvar. Vi får se hur tillväxten går men före v 35 vill jag inte ha ut lilltjejen. Är dock inte sugen på att gå över tiden för då är det 10 veckor med smärta kvar. Jag har gett upp hoppet om att det ska gå över.

Proppens: Tack för tipset. Ska ringa sjukgymnasten idag ang kryckorna. Trodde aldrig det kunde kännas så tungt att vara gravid och nu menar jag inte barnet i magen utan allt runt omkring. Hade i min lilla IVF-värld (observera tjejer att det här är hur jag tänkte, ni är säkert smartare än mig i detta) att bara jag blir gravid så ordnar sig allt.

Proppens: Sitter här och gråter igen för jag blir så uppgiven och ledsen av det här. Jag trivs på mitt jobb och vill vara där men benen bär mig inte. Sitter på pilatesboll (skönt) och med vetekudde på axlarna. Väntar nu på att bli uppringd av både sjukgymnast och läkare. Fick jag dator hem från jobbet skulle jag iaf kunna sitta och jobba hemifrån på dagarna. Man blir desperat av detta. Ju mer man sitter desto värre blir det men ju mer man går desto värre blir det...ond cirkel och jag känner hur det slår ut hela mig. Måste hitta glädje på något sätt så tips mottages tacksamt!

Proppens: Har pratat med läkaren och hon sjukskriver mig på 100 % från och med nu om jag inte får möjlighet att jobba hemifrån. Pratade nyss med min chef och hon vill gärna att jag jobbar hemifrån om jag orkar så nu blir det så. Känns skönt att få delta i jobbet så mycket jag kan! Grät när jag pratade med henne för jag tycker att det är en så jobbig situation.
Ska få kryckor idag att gå med, kan gå med vänster krycka eftersom den axeln inte är inflammerad. Det kan avlasta bäckenet lite grann och kanske minska smärtorna.
Jag har haft jättesvårt att acceptera att jag hamnat i det här. Under alla mina år som kämpare så har jag föraktat dom som klagat på gravidkrämpor. Har sagt så många gånger att om jag blir gravid ska jag inte klaga. Sen när jag nu sitter här med konstant ont och inte kan ta mig någonstans så kommer känslorna av förakt mot mig själv och det funkar ju inte. Nu när jag får jobba hemifrån så får jag ingen press på mig att ta mig iväg så det känns som en lättnad. Skäms över att be om att jobba hemifrån men nu är det gjort och det gick bra. Vågar inte riktigt ta mig iväg själv på cykel ens sen igår för jag är rädd att benen inte ska bära mig. Min chef sa att jag får ta några dagar i taget och det är klokt sagt.

Piken: Jag trodde att jag skulle kunna hålla emot foglossningen genom att kämpa på men nu går det inte längre. Därför sitter jag här på en pilatesboll istället för att vara på jobbet. Väntar på att få hem en dator och telefon så jag kan vara uppkopplad. Har hämtat kryckor (min pappa skjutsade mig) och nu ska jag använda dom och se om det avlastar. Vore skönt att slippa ha så ont. Innan jag blev gravid funderade jag bara på riskerna oxå och aldrig någonsin att kunna bli drabbad av alla krämpor. Nu förstår jag att jag har mer foglossning än snittet men ändå, tanken hade aldrig slagit mig att JAG kunde drabbas. Sen tänkte jag att blir jag gravid så är allt lugnt ändå. Tycker att det är orättvist att man ska kämpa sig blå för att bli gravid och sen åka på det här men så är det. Att ha ont hela tiden är verkligen tärande men med hjälpmedel hoppas jag det går att hålla i schack iaf. Det jobbiga är att inte kunna sova utan att vakna av att man har ont. Går aldrig att sova ut för smärtorna i ryggen blir för stora. Igår och idag har det tagit mig två timmar på morgonen att få igång kroppen. Skönt dock att slippa pressen att ta mig iväg till jobbet.

Curly: Hm, jag har inget att komma med ang dina värden men det har säkert Tjorven. En sak som slog mig nu när jag läste ditt inlägg är att jag har faktiskt kunnat sluta fundera på just det du skriver. Jag höll på att bli galen under min 6 år att jag aldrig fick något svar på varför det inte lyckades. Otur sa läkarna och jag tänkte yeah right?! Man kan ju inte ha otur i SEX år, det måste vara något som ligger bakom det hela. Jag har fortfarande inget svar men nog är det märkligt att jag inte blivit gravid under alla dessa år. Mannen och jag har pratat om att tänk om det är någon annans embryo jag fått tillbaka och det därför har lyckats? Inte för att vi tror det men det har iaf varit skönt att få uttala det, inte konstigt att den tanken kommer upp heller när man aldrig fått något svar och kämpat på i alla år.
Hur går ni vidare nu?

Curly: Jo, det är skönt att slippa tänka på varför, varför tar det sig inte. Sen byts de tankarna mot andra men som sagt allt det som har med försök att göra är skönt att slippa. Dock saknar jag tryggheten, professionalismen hos personalen. Kunnigheten hos klinikerna hittar man inte på MVC tex och det märks tydligt. Jag kände mig trygg på kliniken och visst gör jag det på MVC men där är man en i mängden och sen är man inte där för sina problem utan för något "normalt". När vi fick göra extra kontroller på Elsas hjärta i somras träffade vi två olika läkare som verkligen tog hand om oss "extra" just för att vi var IVF-patienter och det gjorde mig rörd.

Myran: Det har blivit betydligt bättre av att hålla sig inom hemmets fyra väggar. Använt kryckorna idag och det är bättre att gå med dom. Hoppas kunna ta mig till jobbet en dag denna vecka.
Jag hoppas det går vägen för dig nu.

Marvin: Är i v 33 på onsdag. Det är betydligt bättre när jag är hemma och jag behöver inte hålla på med smärtlindring hela tiden då, inte alls faktiskt. Ang jobbet så har jag inte karriärsjobb, har varit sjukskriven för stress för 8 år sen så det där med att jobba för mycket har jag lagt ner för länge sen. Däremot så tycker jag det är tråkigt att bara gå hemma och inte träffa någon på dagarna, trivs väldigt bra på mitt jobb så jag saknar kollegor, gemenskap och själva jobbet i sig. Nog för att jag kan jobba hemma men det är inte samma sak.
Ang gråtmild så jag kan börja gråta för ingenting, helt otroligt vad snurrig man blir i känslorna när man är gravid. Alla blir säkert inte det men jag blir det åtminstonde nu på slutet.
Imorgon är det dags för TUL och jag hoppas så att det går bra! Nu dags att ta mig till läkaren för att prata om hur jag mår ang foglossningen.

pp: Neeeej, så ska det inte vara. Stor kram!!