Vid 21 månader åt pytte nästan bara burkmat också (helst 6-månadersvarianten) 
Visst var hen intresserad av mat och pillade gärna, men det gick inte att få något grepp om hur mycket (läs lite) mat hen verkligen fick i sig då var det lättare att välja vägar som säkerställde iaf ett visst kaloriintag. Har man barn som är små i maten så gäller det att hitta de sätt som fungerar och det är inte alltid de sätt som funkar på barn som är mer normalintresserade av mat. Tvärtom kan det vara bättre för matsituationen som helhet att man som förälder vet att barnet har fått vad det behöver och därför kan delta i den gemensamma måltiden helt på sina vilkor utan att behöva trugas alls. Jag tror att det är så att man inte utreder icke-gång före två år. Det anses ligga inom normalspannet att gå först vid två och det är inte ovanligt att barn hoppar fram på rumpan isf att krypa (Jag har flera med barn som gått sent som just aldrig krupit utan hoppat fram)
*hmmm* Ni har inte barn som hoppar upp och ner från stolen och som påstår sig vara mätta efter tre tuggor va? Och som man kanske kan få i en hel portion om det får sitta i knät och bli matat. Och som ni vet ligger lågt på kurvorna och sjunker. Det är inte så jävla enkelt alla gånger att hålla matisituationen positiv och glad då utan tvång på att äta...
Vi äter oftast tillsammans och vissa dagar äter pytte själv kanske hälften av sin mat innan hen vill ha hjälp. Andra dagar vill hen bara inte alls. Därför väljer vi att ibland ge pytte mat först och sedan äta själva antingen efter att hen har somnat eller att hen får sitta med eller springa runt bäst hen vill.