Vi som bor i Malmö och är gravida eller planerar barn - del 4

*vågen*, älskar starkare test! Mina tummar har hållits så nu är de blåa, fortsätter en tag till (ivf till du känner dig mer säker). Låter som om det faktiskt är så att er Liten har hittat hem! Så glad för er skull! Gullan; förstår att det känns jobbigt just nu men ni kommer få ert plus, samma gäller Puchiko. Om jag får bestämma så borde plusset kommma NU! Finns inte så mycket mer att säga, kan ju inte hjälpa er på något sätt (tror ju inte att ni vill ha med mig i sovrummet med en tändare, gnollande på en Love-song och redo att skicka in en kompass till de där små simmarna. Jag tror jag låter er sköta den biten!).

Usch. Idag fick jag en blödning. Ringde blödningsmottagningen som frågade hur jag mådde och vad som känndes hur och var i kroppen. Efter att jag betättat sa de "Det kan i värsta fall vara utomkvedshavandeskap och i så fall måste det åtgärdas omedelbart. Vill du boka en tid? Annars får du komma hit och vänta och se om vi kan klämma in dig." Så då begav jag mig bort. Gråten i halsen hela vägen. Väntade en evighet på att tjejen före mig i receptionen skulle vara klar och när hon väl var det satt receptionisten bara och tittade framför sig en god stund, innan hon ens tittade på mig. Jag frågade vart jag skulle ta vägen, om jag bara kunde gå in på akutmottagningen och hon verkade tänka evighetslänge innan hon sa "jaaaaaaaa, det kan du gööööra". Sprang nästan in, tog en nummerlapp och fick vänta lite. Max fem minuter dock, tror jag. Sen tog en sjuksköterska blodtryck (128/69 = bra) och jag fick lämna urinprov. Fick vänta en stund till, vet inte hur länge. Men så kom två läkare och hämtade mig. En gyn och en läkarstudent. Jag fick berätta hela historien igen och de undersökte mig med vanliga instrumenten och kände på livmodern. Sen blev det VUL. "Ser du hur det pulserar? Det är hjärtat" sa läkarstudenten och tårarna rann på mig, samtidigt som jag ändå inte kunde förstå att det var vår lilla semla därinne. Allt var bra.

Hej allesammans, Idag har jag haft huvudvärk och alvedonet hjälpte inte, suck. En av mina kollegor fick ett tråkigt besked idag på lunchen, en av hans vänner dog igår. Det var på värsta tänkbara sätt om du frågar mig. Hon dog en dag efter förlossningen. Brrr, jag ryser. Jag har gråtit en massa trots att det inte är någon jag känner. Nu är hennes stackars man ensam med två barn, en fyraåring och ett spädbarn. Och barnen har ingen mamma :(( Läkarna tror att hon fått en propp i hjärnan. Hon blev bara 31 år. Tänk vad livet är skört.

Det blev ett tredje missfall. Var in på kk idag och hon kunde inte se någon graviditet och slemhinnan var tunn så hon trodde inte att det berodde på att det var för tidigt.

*Haha* Ja, hade du tänkt på din sambo, så hade jag undrat hur era "lekar" därhemma brukar se ut Nej usch. Nu var jag korkad (och skrattar åt mitt eget skämt där )