Tror ni att det var lättare att vara mamma för 20-30 år sedan?
Det tror jag för tänk. Nu i dagens samhälle så förväntas vi mammor vara mamma OCH jobba.
Förr i tiden RÄCKTE det med att vara mamma och ingen frågade" Vad jobbar du med"?.
Har ni också tänkt på det att det ÄR mer krav på dagens mammor.
puff
Tror du att vi var hemmafruar för 20-30 år sedan.... Det var väl snarare för 50- 60 år sedan som det en KORT tid i kvinnohistorien fanns hemmafruar i VISSA samhällsklasser! Hushållsarbetet var tyngre förr, innan t ex tvättmaskin och frys blev standard. Färdiga barnkläder fanns inte att köpa som nu, man sydde och stickade mer i hemmen. Kvinnorna i bondesamhället var t ex knappast hemma och enbart passade barnen hela dagarna. De mjölkade, skötte hönsen med barnen omkring sig och hade ansvar för att familjen fick mat flera gånger om dagen, bakade, tog hand om slakt, hjälpte suggan att föda kanske mitt i natten osv.
Mitt barn är 25 och alla hennes kompisars mammor jobbade, liksom jag, och lämnade barn på dagis. Att lämna 9-månaders barn till dagis förekom (ensam förälder som inte hade råd att vara borta från jobbet längre). Förskolorna har byggts ut sedan dess och nu får väl alla barn, vars föräldrar vill ha plats börja på dagis (slipper trassla med div. privata lösningar), föräldraförsäkringen har också förbättrats. Till detta bidrog starka kvinnor på 70-talet genom att kämpa för det, politiskt och utomparlamentariskt.
Jag blev mamma för första gången för 25 år sedan, och det var både lättare och svårare då.
Lättare: Fler besök på MVC, så man fick faktiskt information under graviditeten. BB-vistelsen var längre, så vi hann lära oss det mesta om spädbarnsskötsel. Vi hade order om att lägga våra barn på mage, vilket gjorde att de sov tyngre och längre. Det var inte så krångligt överhuvudtaget med sömnen. Det poppade upp någon enstaka sömnmetod, men de försvann lika fort.
Svårare: En bra mamma ammade var 4:e timme. Var 3:e kunde accepteras, men blev det oftare, så var man rätt dålig som mamma. Det här gjorde att många nyblivna mammor antingen hade ett ständigt skrikande barn eller ett ständigt plågsamt samvete. Vi levde också med ett stort hot hängande över huvudet; PSD. Det hotet finns fortfarande, men inte på samma sätt. Alla kände någon som drabbats, och det var väldigt många barn som dog varje år.
I princip alla mammor började jobba när barnet var ett år. Fast jag kände några stycken som skrev in sig på AF och sedan kunde vara hemma längre med barnet och stämpla samtidigt.
Min mamma var hemma med mig tills jag började skolan. (och min storasyster, men hon är flera år äldre än mig)
Och inte hade hon ett lätt jobb: inte så att hon grejjade särskilt mycket med mig, utan däremot hade hon hela hushållet att ta hand om, vi hade inte särskilt mycket pengar så hon bakade, saftade, syltade, städade, sydde alla kläder, stickade, grejjade och pysslade.
hon var sist i säng och först upp. Och sen kom pappa hem nån timme på kvällen och gjorde bara roliga saker med oss.
jag är född för 40 år sedan, min mamma hade knappast något val för det var så här det var i de kretsar som de levde.
vi kan väl lätt säga att mammas uppfostran av sina döttrar har gått ut på att vi ska ha ett jobb, utvecklas, och kunna få det bästa av båda världar, nämligen barn, familj och jobb.
Och jag jobbar ju hellre 8 timmar om dagen med ett jobb som ger mig utveckling och stimulans och massa pengar och sen kan jag ägna resten av tiden åt min familj (och köpa tjänster av olika slag för att slippa ägna mig åt massa hemarbete) än att jobba oavlönat med uppgifter jag inte tycker är så roliga (dvs hemarbetet) och inte få pengar och ändå inte vara så mycket mer med mitt barn.
För det är den här grejjen folk ofta missar när de romantiserar hemmafrun. Att hemmafrun ägnade inte all sin vakna tid åt barnet, utan barnen fick ofta klara sig själva eller hänga med på det som mamman gjorde.
Lövet2. Intressant kommentar! Jo en vecka på BB var vanligast.
Och 4 timmars amning levde kvar hos en del, ja! Blev utskälld på BB för att jag spontanammade. Oftare än var fjärde timme var inte lämpligt enligt en äldre personal. Jag hade läst på om amning och hade minst en väninna, som fått barn åtta år före mig och sett hur hon gjorde. T o m mín mor, som fått fyra barn på 30- 0ch 40-talen struntade i att lyda 4-timmarsprofeterna, så det vågade jag också.
Man fick inte ha babyn hos sig på natten på BB; alla nyfödda drogs in i en sal. Det ansågs väl att vi mammor behövde vila. Att pappan skulle få sova kvar efter förlossningen kunde man nog inte föreställa sig för 25 år sedan. När jag vaknade på natten av att brösten spände måste jag sitta ensam i en skrubb och pumpa ur i st f att amma, då de redan gett min baby (vad funderade jag inte på då - nu undrar jag).
När min mormor var småbarnsförälder och bonde för 50 - 60 år sen skötte hon allt i hemmet och då menar jag allt: städa. laga mat till bestämd tid (kl 12 kom morfar in och skulle äta), diska, tvätta (förhand till en början), elda i pannan (först kökspanna, sedan vedpanna) och sköta barnen. Fast barnen fick sköta sig själva och bara hänga med. Dessutom hjälpte hon till på gården med mjölkning morgon och kväll, sköta hönsen osv. Det var definitivt inte lättare, desstuom fanns det inte några alternativ. Detta var hennes liv oavsett vad hon hade velat göra. Visst, ingen frågade henne "vad jobbar du med? " men å andra sidan frågade ingen henne om någonting.......
När min mamma var småbarnsförälder för 30-40 år sedan jobbade nästan alla mammor redan. Man hade ingen delad föräldraledighet och gick tillbaka till jobbet tidigt om man inte gjorde som svärmor som skötte hem och hushåll, tog dagbarn och senare hemarbete (sydde strumpor åt en strumpfabrik) samtidigt som hon skötte hemmet. Det var definitivt inte lättare.
Nej, jag tror inte att det var lättare då. Jag va bebis för 24 år sen och skillnaden verkar ju inte vara enorm. Sämre blöjor och föräldraledighet( tror jag). Mina föräldrar skilldes när jag va 10 mån och jag brukade vara hos farmor när mamma jobbade. Senare blev mamma dagmamma och jag va hemma.
Min mammas mormor brukar alltid säga att dagens mammor har det så bra och jag tror henne! Det var mycket jobbigare förr! Hon fick sina barn för ca 65-70 år sen, hon var 18 när hon fick första och 19 när hon fick andra. Barnens pappa drog och gifte om sig. Hon var tvungen att jobba heltid och det var inga flexibla arbetstider! barnen gick på dagis, när de va 4-5 år gick de själv till dagis när det öppnade på morgonen! Det fanns inga engångsblöjor utan det var tygbjöjor som man tvättade för hand!
De flesta mammor VILL ju faktiskt jobba nu! Det finns bra barnomsorg, städhjälp, hemkörning av mat, snabbmat.
Jag tror att det är enklare nu. Hur mycket krav man har bestämmer man själv till stor del.
Det var nog varken lättare eller jobbigare... Bara lite annorlunda mot idag...
Tack Lövet2, så var det nog; andra mammors bröstmjölk! När jag blev mormor frågade min dotter och jag hade ingen aning. Funderade på sockervatten....
Det låter Cat36 som att om man är hemmamamma gör man inte roliga saker med sina barn och att barnen har det långtråkigt.
Dem flesta av alla föräldrarlediga tar ju även ansvart vad gäller disken och tvätten MINST när man är hemma med sitt barn om dagarna. Såvitt jag vet iallafall. Och jag tvivlar på att barnen har tråkigt, eller? Barnen är ju med och pysslar och ser på när man donar hemma och lär sig. Det måste ju vara mysigt att få vara hemma med sin mamma eller pappa om dagarna för att även få stimulans på tex. öppna örskolan några timmar i veckan.
Just det, till blöjorna hade man plastsnibbar, som sköljdes av mellan varven (körde dem första gången i tvättmaskinen, då blev det fel på maskinen) och cellstoff för 25 år sedan. OK, det fanns "lyxblöjor" också; engångs, jag hade i allafall inte råd med dem.
I bostadsrätt i Stockholms innerstad fanns i mitten på 1980-talet där jag bodde inte torkskåp för lakan och annat man inte ville tumla. Tvättstugan låg nere i källaren och det blev fem trappor upp utan hiss till torkvind, där lakan kunde släthängas. Var det kallt ute kunde lakanen vara stelfrusna när man skulle hämta dem.
Myrstacken, du verkar ha läst CAt36 slarvigt - det var knappast ovilja att pyssla med barnen det var fråga om - husmor hade fullt upp med att sköta hemmet. Det fanns knappast hämtpizza eller djupfryst micromat, ALLT lagades från grunden. Man sköljde ur mjölkflaskor och köpte mjölk i lösvikt, grannfrun gjorde ost själv, min mamma vävde eller stickade. Man satt knappast framför tv utan något arbete i händerna samtidigt, strumpor stoppades, gummiband byttes i underbyxor. Väninnor sydde om makens kostymer osv.
nja, nu var det iofs inte 20 år sedan jag blev mamma första gången...men snart 17 år sedan och jag upplever inte att det var särskilt annorlunda då mot nu!
...sen köpte inte min mamma mjölk i lösvikt, riktigt så gammal är jag inte.
Nåja, men seriöst Myrstacken, nu får du väl ge dig. Du har de senaste månaderna startat otal med trådar som har två olika linjer, tror jag.
Antingen att du ska hitta argument för att kunna fortsätta vara hemma (fast jag läser mellan raderna att din man inte vill det) det är trådar som handlar om att förskola är dåligt, varför vill man inte vara med sina barn, vad kan man jobba med som gör att man kan vara hemma osv osv. Eller så handlar dina trådar om hur du kan hitta ett jobb som gör att du har så lite som möjligt med andra människor att göra, din otroligt låga självkänsla som mamma (får min dotter för lite stimulans hemma, varför vill andra föräldrar inte att deras barn ska leka med mitt barn, tycker min dotter inte om mig, är amning ett tecken på att min dotter tycker om mig, måste man bo i villa för att ha ett bra boende eller är det bara till för folk som har stort umgäne), vilket jag antar hänger ihop med din folkskygghet.
Istället för att starta en massa trådar här, som du sedan försvinner ur och sedan startar en ny nästan identisk, så kanske du och din man skulle sitta ner och räkna på hur ni ska klara er. Du vill uppenbarligen inte jobba. Vad vill din man? Vad behöver ni rent pengamässigt för att klara er, var är er lägsta nivå. Och istället för att starta trådar om vilka jobb/studier du kan söka för att slippa ha med folk att göra så kanske du skulle ge dig ut i världen och faktiskt SÖKA några helgjobb så du KAN fortsätta vara hemma.
Cat36 - Förstår inte att folk orkar svara på hennes trådar, man får ju ingen som helst respons.
tror det är ungefär lika lätt eller svårt som för 20 år sedan, mammorna jobbade ju då också.
skulle du däremot säga 200 år tror jag det är lättare nu pga praktiska saker som tvättmaskiner och alvedon, samt att samhället erbjuder hjälp/skydd tex dagis eller socialbidrag. men svårare för att mycket i det det naturliga o självklara med att ha barn försvunnit och för att storfamiljer inte är så vanliga längre.