Tror ni att det var lättare att vara mamma för 20-30 år sedan? Mer krav på dagens mammor.

Min mamma var hemma med mig tills jag började skolan. (och min storasyster, men hon är flera år äldre än mig)

Och inte hade hon ett lätt jobb: inte så att hon grejjade särskilt mycket med mig, utan däremot hade hon hela hushållet att ta hand om, vi hade inte särskilt mycket pengar så hon bakade, saftade, syltade, städade, sydde alla kläder, stickade, grejjade och pysslade.

hon var sist i säng och först upp. Och sen kom pappa hem nån timme på kvällen och gjorde bara roliga saker med oss.

jag är född för 40 år sedan, min mamma hade knappast något val för det var så här det var i de kretsar som de levde.

vi kan väl lätt säga att mammas uppfostran av sina döttrar har gått ut på att vi ska ha ett jobb, utvecklas, och kunna få det bästa av båda världar, nämligen barn, familj och jobb.

Och jag jobbar ju hellre 8 timmar om dagen med ett jobb som ger mig utveckling och stimulans och massa pengar och sen kan jag ägna resten av tiden åt min familj (och köpa tjänster av olika slag för att slippa ägna mig åt massa hemarbete) än att jobba oavlönat med uppgifter jag inte tycker är så roliga (dvs hemarbetet) och inte få pengar och ändå inte vara så mycket mer med mitt barn.

För det är den här grejjen folk ofta missar när de romantiserar hemmafrun. Att hemmafrun ägnade inte all sin vakna tid åt barnet, utan barnen fick ofta klara sig själva eller hänga med på det som mamman gjorde.

Somn sirisdotter säger, du läser slarvigt. Min mamma som var husmor hade under inga villkor haft tid eller möjlighet att ta med mig till öppnis några timmar per vecka. Om det nu hade funnits öppnisar. Möjligen att hon träffade andra grannfruar och fikade någon gång då och då och då fick vi barn leka med de barn som stod till bjuds. När vi barn var större så fick vi roa oss själva, på egen hand. Inte så att man hade tråkigt, men man var ju inte med sin mamma. Möjligen att man tittade på vad hon gjorde, men hon var ju tvungen att jobba i hushållet hela tiden. Jag är ju MED min son betydligt mer varje dag, än vad min mamma var med mig, trots att jag jobbar heltid, för varje timme vi har tillsammans, är vi tillsammans.

Att vara hemma 1-2 år med föräldrapenning gör ju att man har den ekonomiska möjligheten att göra saker med sitt barn. De flesta hemmafruar jag känner idag, (alltså efter att fp-perioden är slut) måste ägna betydligt mer tid åt hushållet än vad jag själv gör för att få ekonomin att gå ihop, kanske jobba lite extra, eller plugga lite eller nåt sånt.

Jag tror du har en väldigt romantisk syn på det hela, baserad på amerikanska femtitalsfilmer.

...sen köpte inte min mamma mjölk i lösvikt, riktigt så gammal är jag inte.

Nåja, men seriöst Myrstacken, nu får du väl ge dig. Du har de senaste månaderna startat otal med trådar som har två olika linjer, tror jag.
Antingen att du ska hitta argument för att kunna fortsätta vara hemma (fast jag läser mellan raderna att din man inte vill det) det är trådar som handlar om att förskola är dåligt, varför vill man inte vara med sina barn, vad kan man jobba med som gör att man kan vara hemma osv osv. Eller så handlar dina trådar om hur du kan hitta ett jobb som gör att du har så lite som möjligt med andra människor att göra, din otroligt låga självkänsla som mamma (får min dotter för lite stimulans hemma, varför vill andra föräldrar inte att deras barn ska leka med mitt barn, tycker min dotter inte om mig, är amning ett tecken på att min dotter tycker om mig, måste man bo i villa för att ha ett bra boende eller är det bara till för folk som har stort umgäne), vilket jag antar hänger ihop med din folkskygghet.

Istället för att starta en massa trådar här, som du sedan försvinner ur och sedan startar en ny nästan identisk, så kanske du och din man skulle sitta ner och räkna på hur ni ska klara er. Du vill uppenbarligen inte jobba. Vad vill din man? Vad behöver ni rent pengamässigt för att klara er, var är er lägsta nivå. Och istället för att starta trådar om vilka jobb/studier du kan söka för att slippa ha med folk att göra så kanske du skulle ge dig ut i världen och faktiskt SÖKA några helgjobb så du KAN fortsätta vara hemma.

Självklart. Min grabb älskar att "hjälpa till". Min uppväxt däremot i et them som var beroende av att saker gjordes i viss tid innebar ju att man sällan fick "hjälpa till" på ett barns sätt för saker var tvungna att göras bra. Min mamma hade ju absolut inte tid att gå efter och dammsuga en gång till bara för att jag skulle få göra det först själv så gott jag kunde. Den tiden och möjligheten har ju jag, det kan lätt få ta en timme att dammsuga ett rum eftersom han tycker det är så roligt. Men min mamma, i ett hem som var beroende av vartenda öre, kunde ju absolut inte slösa på det sättet med sin tid.