Mitt barn blev MISSHANDLAD på dagis!

jag är också så jävla ledsen. har inte gråtit en droppe på hela dagen. släpper jag på fördämningen så brister det rejält.
tack och lov att hon sover i vår säng så jag får gå in och lägga mig hos henne och krama försiktigt försiktigt hela natten. min älskade unge är inte ens två år fyllda (hon fyller om två veckor) och har redan blivit misshandlad.

vart är världen påväg?

jag vill inte träffa föräldrarna. dom kommer få se blderna på vår sotter i anmälan så dom kommer se hur hon ser ut. dom kommer se vad deras son gjort med vår dotter.

jag vill inte veta vilka föräldrarna är.
jag vill inte ha några ursäkter.

jag vill bara att det här inte händer igen.

Först vill jag börja med att säga TACK till alla som tänker på oss, och ni som skickat hälsningar i min gästbok/inbox.

Sen kan jag fortsätta med att berätta att vi idag har varit tillbaka på sjukhuset och fotat skadorna. Imorgon ska jag ringa och få journalen hemskickad.
Vi har varit i möte med förskoleenhetschefen (tror jag det var) och händelsen kommer att utredas av utomstående personer, och hela förskolan ska gås igenom för att se över rutiner osv.

Jag vill att vår dotter ska gå kvar trots det som hänt, att slita upp henne tror jag inte gör det bättre för någon. Bättre att faktiskt se till att det inte händer igen och att det är en bra plats som dottern inte behöver vara rädd för.

Dock ställde jag tre krav;
-Pojken ska ha en resurs på sig HELA tiden.
-Vår dotter ska till att börja med hela tiden ha tillgång till en personal som kan ta henne om hon blir ledsen och orolig.
-De ska ALDRIG behöva mötas, inte inne, inte ute och om dom på lov, kvällar och mornar slår ihop avdelningarna så ska inte pojken och Elise träffas.
Chefen lovade att dessa kraven skulle uppfyllas.

Förskolan kommer att erbjuda pojken psykologkontakt. Vill inte föräldrarna ha det, så kommer de gå in med en socanmälan.

Även vår dotter ska få hjälp via nått resursteam, vi ska få veta hur vi ska kunna hjälpa henne på allra bästa sätt.

Hon mår bra idag, svullnaderna har gått ner lite, men hon är stundvis ledsen och orolig. Säger att pojken var dum, att han drog henne i håret och så säger hon "Liiiis lessen!"

det är ingen som sagt att en socanmälan ska göras INNAN.

Att barn blir lämnade utan tillsyn i en minut brukar inte tendera i att ett barn blir såhär misshandlat.
Det chefen sa var att OM barnets (som uppenbarligen inte är helt friskt alt mår riktigt dåligt) föräldrar inte vill samarbeta så kommer en anmälan göras.
Men just nu ligger all energi på vår dotter och att utreda händelsen först och främst.

hoppas inte du jobbar på vår dotters förskola!
vår dotter ska inte behöva vara rädd för att pojken ska må bättre.
jag vet att jag inte kan lasta pojken, han är liten, men trots det är jag ändå mitt eget barn närmast och just nu skiter jag blanka fan i hur pojken mår sålänge han inte skadar mitt eller någon annans barn igen.
att han blir ledsen och inte förstår varför han inte skulle få träffa vår dotter igen rör mig inte ett piss. en fyraåring kan inte sägas ha fullständig kontroll, det får man först i slutet av tonåren, men en normalt funtad fyraåring har iallafall en grundläggande känsla för konsekvenser. man misshandlar och plågar inte andra och gör man det får man FAN ta konsekvenserna. sånt här jävla urskuldande av ett sjukt beteende får mig att må illa. jag önskar inte att något sånt här ska hända någons barn, men försök för i helvete sätta dig in i någon annans situation, förslagsvis min traumatiserade och sönderslagna dotter som inte ens fyllt två. fy fan.

tack.

visst det är ett barn vi pratar om men han växer också upp.
vår dotter vet att man inte slåss. hon vet att dåligt uppförande har konsekvenser.
att ett barn som, märk ord; inte slagit, utan MISSHANDLAT, ett annat barn tas ur barngruppen är inte ens ett straff, det är en konsekvens efter ett riktigt, riktigt hemskt beteende.

Vi kommer ha ett rejält samtal med förskolan på torsdag då vi ska gå igenom det praktiska. nu vet de vad vi har för krav och förväntningar och att vi inte tvekar att gå vidare. att förskolechefen i stan gått in och backar upp oss känns väldigt, väldigt bra och vi har även direktnummer och möjlighet att höra av oss med ytterligare frågor och tankar. hur det ska gå till rent praktiskt hoppas jag de har en plan för på torsdag. rastgården är till exempel redan uppdelad i tre sektioner med grindar mellan. tidigare har de haft grindarna öppna och ungarna har kunnat röra sig fritt oavsett ålder, det lär förhoppningsvis förändras nu och då kommer de inte ha någon kontakt på rastgården iallafall, de är ju i helt olika årskullar. de går också på olika avdelningar med separata entréer, så det borde gå att lösa det också. det viktigaste är att de inte slår ihop klasserna när de inte har så många barn någon dag. iallafall inte när han är där.

ursäkta då, men du får väl ändå hålla med om att slå en tvååring halvt fördärvad inte hör till det normala?! eller tycker du att det är ett acceptabelt beteende? vad ska man kalla beteendet annat än sjukt? gulligt? harmlöst? pojkstreck kanske? boys will be boys(even when they rape)? vart ska man dra gränsen? om föräldrarna mår dåligt över vad han gjort rör mig faktiskt inte i ryggen. det är deras problem och det är inte deras barn som är offret i sammanhanget. jag har full förståelse för att barnet och föräldrarna kanske inte mår bra men det ursäktar ingenting. det kanske förklarar, men det gör inte saken rätt för det. min dotter har blivit utsatt för ett övergrepp och folk är så jävla måna om att den som utsatt henne för detta "är det minst lika synd om". med den mentaliteten kan vi fan lika gärna släppa varenda kriminell dåre, för "de kan ju inte rå för det själva". det är väl snarast bra att åtgärder görs för att barnet förstår att det INTE ÄR OKEJ att slå sönder flickor som är hälften så stora(eller pojkar som är dubbelt så stora heller, för den delen) och sen se till att barnet i fråga får hjälp av extra resurser eller alternativt en annan, mer lämpad, förskola? men en del här verkar tycka det är helt i sin ordning att små barn agerar slagpåsar åt andra... jag spyr...

vad kallar du det han har åsamkat min dotter?

jag vill säga att jag inte belastar det som hänt på pojken, eller hans föräldrar.

de som brustit mest är personalen.

men snälla, sätt er ner, blunda och tänk efter hur det skulle kännas för er att få 15% av ert hår bortslitet från huvudet, bli så slagen i ansiktet att ena ögat börjar blöda, och du får tre köttiga bulor i ansiktet. Lägg till att du ligger på marken och ingen hjälper dig. Du skriker inte för du är för chockad. när sen någon tillslut ser vad som hänt och hjälper dig upp kan du inte berätta vad som hänt för du har inte orden att förklara.

DET ÄR VAD SOM HÄNT MIN DOTTER.

Tänk om det hände era barn.
Tänk om ingen av de andra barnen varit i närheten och fått bort pojken från vår dotter.
Hade han slagit tills hon dog?

Det här är saker som rullas upp innanför ögonlocken på oss.
Vi lever i det här just nu. Det här har hänt OSS.

Jag kanske är en hemsk människa men mitt hjärta har inte plats för att ömka pojken i frågan också.