finest.se/nillawallette
Söndagar är härliga tycker jag fast det har inte alltid varit så. När jag var liten tyckte jag att hela dagen var en enda förberedelse inför skoldagen som komma skulle. Inte för att jag inte trivdes i skolan för det gjorde jag visst. Hade en underbar fröken och var rätt så populär bland kompisarna men jag har alltid varit en lite orolig själ. Vet egentligen inte varför? Tror bara att jag helt enkelt är en sån där person som oroar mig för allt och inget. Ja, det kan till och med gå så långt att:
?Om jag inte har något att oroa mig för så oroar jag mig för att det inte finns något att oroa sig för!? . Hahaa, ja du fattar hur jag menar den långa och konstiga meningen till trots.
Hur som haver? idag oroar jag mig i alla fall inte för någonting. Det har jag bestämt? även om jag både ätit för mycket påskgodis, inte joggat som jag borde, har hur mycket som helst att fixa med..
För när solen skiner utanför mitt köksfönster, barnen är lyckliga och harmoniska då har jag inte inte något att klaga på. Jag sitter lugnt kvar med min kaffekopp i solskenet och njuter av Maltes nynnande när han sitter jämte mig och ritar med fåglarna som sjunger i kapp i bakgrunden.
Söndagarna har bytts ut från hemska och långa till härliga och korta?. Ja, det är väl det som oroar mig då, att de härliga söndagarna verkar ta slut så fort nu för tiden men jag viftar bara bort den tanken lika lätt som om den vore ett dammkorn i vinden:
?Vift, vift sådär ja, enkelt som en plätt!?. Känner du igen dig i denna situation ibland? Försök då njuta i alla fall. Om det så ska ta hela långa dagen så bara vifta på, det gör jag och det verkar fungera.
Kram n
