Väntar nr2, någon mer som är nervös andra gången? Forts.

Mison, wow, vecka 35! Vad härligt att vi är flera som har nått så långt ! Grattis!! Jag får också ont i ryggen om jag går för mycket, men vet inte om det är foglossning. Vet inte riktigt hur det känns. Jag har nog inte det för det är inte så allvarligt i mitt fall. Min svägerska hade det och kunde knappt gå.
Hoppas att sockertestet och tappmätningen går bra imorgon och att du blir sjukskrivning tiden ut! Det borde du ju bli med både sd och ev. foglossning. Jag blev sjukskriven till partus pga mina sd. Känns skönt att slippa stressa över det. Lycka till imorgon!

Jag är också nervös över att hinna få dropp vid förlossningen pga GBS:en. Är rädd att börja läcka fostervatten.

Kiwi, min förlossning gick relativt snabbt - fem timmar från att värkarna satte igång ordentligt, men de första tre timmarna öppnade jag mig inte ordentligt (får för mig att jag försökte hejdade förlossningen mentalt), men sedan när jag slappnade av och insåg att min dotter skulle komma vare sig jag ville eller inte gick det fort. Tror att det tog två timmar efter att jag hade börjat öppna mig. Men jag hade ju haft regelbundna värkar sedan två dygn tillbaka som stoppades med bricanyl tills de inte ville ge mig mer.

Jag funderar mycket över hur denna förlossning kommer att bli i jämförelse med den förra. Både fasar och ser fram emot det! Jag tror också att kroppen instinktivt vet vad den ska göra. Det känns som om det bara var att "följa med".

Är lite nervös över att spricka eftersom jag gjorde det med Julie som bara vägde 1420 gram... Hur blir det inte då med en på ca 3 kg...?? Och så är det ju förstås så att man oroar sig över att det ska tillstöta något, men annars är jag inte så nervös över smärtan eftersom epiduralen var rena himmelriket förra gången. I London sa de att jag skulle ta epidural (det skulle tydligen minska trycket vid krystningarna) och ev. få hjälp med sugklocka på slutet, samt att det skulle finnas beredskap till kejsarsnitt om krystfasen skulle bli utdragen. Jag fick laser för flera år sedan och det ser bra ut, men jag är förstås nervös för att överbelasta mina ögon eftersom det kan få förödande konsekvenser. Men jag vill helst inte göra kejsarsnitt. Det gick jättebra förra gången (fast då var det ju frågan om en liten bebis). Mitt blodtryck är alltid ganska lågt (105/60 sist) så det är nog inte därför de vill ge epidural, men jag har faktiskt aldrig fått en riktigt bra förklaring. Här i Sverige är de med på noterna när jag berättar om de engelska direktiven, men jag vet egentligen inte varför. I England sa de att de skulle behandla mig som en hjärtpatient och de får tydligen epidural och sugklocka för att minimera påfrestningen vid krystning.

Lustgas prövade jag sist, men gillade det inte eftersom jag tyckte att jag förlorade kontrollen. Började fantisera om att jag var på någon galafest, haha!

Vad planerar ni? Bedövning eller inte?

Mison, ja jag blev sjukskriven till bf. Hoppas att det går bra för dig idag!

Jag blir säkert först ut så jag får meddela er sedan hur det vara att föda fullgånget jämfört med prematurt ! Jag skrek inte direkt förra gången, men det var inte så att jag hindrade mig heller. Jag tycker inte alls att det gör något om man skriker så jag gör som jag känner. Min man var inte med på förra förlossningen (han befann sig i utlandet) så jag hade min mamma som stöd. Min man ser framemot att vara med denna gång och jag känner mig också trygg med honom. Bara han inte svimmar, haha! Jag är inte rädd för vad han ska tycka om mig. Han säger alltid att jag är så skör och prinsesslik och retar mig för det (prinsessan på ärten osv.), men nu ska han minsann få se vad jag kan förvandlas till, hehe!!

Mison, bra att sockret var ok i alla fall, men synd med sjukskrivningen. Så olika det är beroende på läkare. Skönt att tappen var lång. Min bebis var redan fixerad i vecka 34 och nu är jag ju i 38+ så det är nog helt ok!

Latvis, antingen börjar det med att vattnet går eller med regelbundna värkar. Precis som Kiwi skriver ska man ju inte gå för länge med vattenavgång pga infektionsrisken.

Kiwi, förhoppningsvis går det inte lika snabbt denna gång när det är fullgångna barn, men man vet ju aldrig. Jag fick f.ö. inte intravenös antibiotika när mitt vatten började sippra - fastän jag är GBS-bärare och det pågick i en vecka!! Fick dock antibiotika i tablettform pga en annan uvi. Läkaren vägrade tro på att mitt vatten hade börjat sippra (trots att han inte undersökte mig och trots att bm noterade att mitt vatten hade gått). Sedan vid förlossningen glömde de att ge mig intravenös antibiotika fastän det stod i min journal att det skulle ges. Som tur var kom jag själv på det efter 1,5 timme... Nu gick ju allt bra för min dotter, men jag blir fortfarande irriterad när jag tänker på det. Det var bara en sak i raden av misstag som begicks när min dotter föddes. Vill inte ens tänka på det för då blir jag bara arg... Hoppas att förlossningen går bättre denna gång!

Ja, det är väldigt jobbigt när man måste tänka på sånt när man ligger med värkar. Det var också andra saker som nonchalerades förra gången. Bm tillkallade inte barnläkaren i tid fastän jag sa att födseln var nära - så när min dotter föddes fanns ingen barnläkare på plats. Som tur är kunde hon ju andas själv och var vital, men om hon hade behövt återupplivas, vad hade hänt då? Dessutom var min bm otroligt kall mot mig under hela förlossningen. Hon och undersköterskan suckade åt mig om jag inte kunde vända mig i sängen snabbt nog under en pågående värk... Det var fruktansvärt att bli behandlad så, särskilt som jag var i vecka 30 och min man var utomlands.
Efter förlossningen lät bm mig ligga med min moderkaka som inte ville komma ut naturligt i 1,5 timme (det bör inte gå mer än 15-20 min innan de kollar att man inte förblöder). Jag sa att det kändes som om blodet bara forsade, men hon ville inte ens titta. Sedan efter lång tid upptäckte hon att jag låg i en blodpöl och då blev hon jättestressad och sprang upp med mig till operationen där de tog ut moderkakan manuellt, men då hade jag förlorat 1,5 liter blod, hade ett hb på 69 och fick blodtransfusion som jag fick en allergisk reaktion mot.

Denna gång har jag bett två läkare skriva in det där med intravenös antibiotika, men de hade ändå inte gjort det tills jag träffade en tredje jättesnäll läkare som skrev in det med fet stil och skrev att de ej fick skicka hem mig efter vattenavgång eftersom det finns risk för snabb förlossning. 

Förlåt att jag beklagar mig, men jag har känt mig så upprörd över förra förlossning och nu när det närmar sig dagen D börjar jag tänka på det igen...

Jag tror att vår vattenavgång och våra förvärkar liksom banade vägen för en snabb förlossning och att det kanske tar längre tid denna gång. Hoppas att vi inte smygöppnar oss så att bebisen hux flux ploppar ut, men jag tror inte det. Det är ju ändå en stor bebis. Förhoppningsvis får vi lite mer normalt förlossningsförlopp. Vi får se hur min födsel blir och så kanske den kan ge er andra en indikation. Men det är möjligt att det ändå är helt individuellt och omöjligt att jämföra.

Jag tror inte att det är lång tid kvar för det trycker mycket nedåt. Min mage antar även de mest underliga formationer, ibland står den ut som en strut! Jag börjar tro att jag väntar en alien

Hoppas att ni andra har det bra!

Kram

Tack, Kiwi, för ditt stöd!!  Kändes jättebra att läsa det du skrev. Att någon förstår och tar en på allvar betyder så mycket. Jag har funderat lite på att anmäla faktiskt. Min bm på MVC nämnde något om det när jag berättade för henne och i december när jag pratade med en bm på Aurora-mottagningen om detta ville hon gärna att jag skrev ner vad som hände, eftersom hon tyckte att det var så pass allvarliga incidenter, och skicka till chefbm. Jag har redan författat brevet och ska bara lägga det på lådan. Och när du skriver om det där med att förblöda eller att jag kunde ha fått livmodern bortopererad känner jag mig ännu mer säker på att det är rätt beslut att inte bara hålla tyst om det, så att det inte händer andra.

Bm på Aurora skrev lite om mina tidigare upplevelser i min journal. Har dock inte tagit med det i mitt förlossningsbrev. Där har jag bara skrivit om antibiotika, epidural, näthinneavslossning osv. Detta står också i min journal, men vill vara säker på att de läser.

Har du vidtagit några åtgärder ang. det som skedde för dig? Jag kan inte förstå hur man kan skicka hem någon med 1 cm lång tapp och som börjat öppna sig i vecka 30!! Man blir verkligen rädd när man inser vilka fel som begås... Att i en sådan situation behöva kämpa för sitt barns skull, att inte bli trodd av läkarna... Och de har ju sådan makt i fall som dessa. Man är helt utelämnad åt dem. Självklart är de flesta superbra och kompetenta, men i sådana här allvarliga situationer finns det ju inte utrymme för nonchalans. Man blir så arg! Hoppas verkligen att vi aldrig behöver uppleva något sådan igen.

Har aldrig hört talas om perineal-skydd, men det verkar ju superbra! Ska lägga till det i mitt förlossningsbrev. Tack för tipset!

Hoppas att dina sd lugnar ner sig! Vi får bli jättearga när vi har fött istället  

Stor kram!

Bliglin, beklagar missfallet och hoppas att du snart blir gravid igen! Som du har läst är vi endel som har gått ganska långt andra gången så jag hoppas att du också får göra det när det blir dags för dig.

Latvis, jag födde på KS i Solna. Sedan flyttades vi till Danderyd när vår dotter var född. Hon behövde inte intensivvård och de hade fler platser. Vi fick t.o.m bo på sjukhuset. Det var helt fantastiskt på DS! Vi är så tacksamma över att vi fick komma dit. Personalen var underbar! Ville nästan föda på DS denna gång, men jag har gått på spec. mvc på KS och tror bara att jag hade otur med min bm förra gången. Alla gånger jag har varit inne på KS förlossning för sd och blödningar har personalen varit jättebra!

Hoppas att det går bra på tillväxt-ul imorgon!

Kiwi, jag tror att den kan lossna och återbildas. Ta det lugnt och stressa inte med pluggandet om du känner att det ger sd. Kanske kan du ringa förlossningen, din bm eller svärmor och rådfråga ang. slemproppen? Jag hoppas att du ännu har några veckor kvar! Du är ju inte långt från fullgången nu. Skriv gärna och uppdatera vad som händer, men det är säkert ingen fara! Håller tummarna för att allt är bra!

Kramar

Mison, det är jobbigt att behöva hålla koll på allt när man ligger på förlossningen. Dessutom är man så utelämnad. Jag hade ingen aning om vad som var normalt, men det kändes fel när blodet bara forsade och bm inte ville kolla. På slutet var jag helt borta och minns det bara som i en dimma... Det där med klockan hade jag också stenkoll på, haha! Något av det första jag frågade när min dotter hade fötts var: "Vad är klockan?" (Men det beror på att jag tror på astrologi...)

Skönt att bm inte var orolig över sockret! Undrar om det där med hjärtljuden kan indikera pojke/flicka. Min bebis hade 126 sist. Tror att Julie låg runt 145.

Liten Karin: Bra att du ringde! Låter ju toppen om du får tala med din bm . Det är bra att få veta så mycket som möjligt så att man kan gå vidare.

Kiwi, skönt att du har kunnat släppa på restriktionerna! Det har jag också gjort nu och det är underbart. Man känner sig mycket friare.

Det låter ju inte som om det där med slemproppen är så alarmerande om den gick 8 dagar innan din son föddes förra gången. Och nu är du ju långt gången också.

Jag vill ha ett tredje barn. Min man vill också, men han vill vänta lite längre mellan denna gång. Han antydde också att han inte alls ville ha fler för en tid sedan och då fick jag panik! Jag känner precis som du ett vemod om detta skulle vara min sista graviditet... Därför har jag inget emot att bli riktigt trött på att vara gravid så att jag känner mig mätt på det. Vi hade också fertilitetsproblem. Vår dotter blev till genom IUI, men denna gång blev jag gravid naturligt! Och det gick rätt snabbt - bara 3 månader efter att jag hade slutat helamma. Om jag får bestämma vill jag absolut ha en trea. Kanske med ett mellanrum på två år. Jag tror att jag kan lyckas övertala min man ...

Kram

Mison, jag håller tummarna för att du inte blir smittad! Jag höll på mina restriktioner ganska länge. Tror inte att jag vågade vara för aktiv före vecka 37, men det berodde inte på oro för barnet utan för att jag inte vill höja min "prematurstatistik" eftersom jag bestämt mig för att fick jag ytterligare en prematur så var det stopp för en trea.

Nu lever jag som jag vill. Bär min dotter, springer i trappor, handlar på ikea m.m. Igår shoppade jag kläder på söder. Det är underbart att ha frihet igen! (Jag var ju också nojig över svininfluensan tidigare eftersom jag inte kunde vaccinera mig.) Nu städar och boar jag för fullt. Jag är så fysiskt aktiv jag bara kan, men nu - när bebisen gärna får komma - händer ingenting! Det känns inte alls som om det är på g. Jag är inte så fysiskt begränsad så jag känner mig inte så väldigt gravid nu när jag har släppt alla mentala hämningar och rör mig som jag vill. Var hos mvc igår och min bm sa dock att vissa har tur och har det så och sedan kommer bebisen bara hux flux utan känningar. Man kan ju hoppas på det. Bebisen låg i alla fall våldigt långt ner och det känner jag i bäckenet och ryggslutet (känner mig stel).

Kiwi, jag längtar också! Nu när man har kommit så långt vågar man göra det mer tycker jag. 37+0 innebär ju en stor bebis för oss!

Latvis, skönt att allt såg bra ut på ul!

Trevlig helg!

Mison, hoppas du slipper magsjukan! Du kan ju ha tur och inte smittas.

Det är verkligen dåligt att du inte blev sjukskriven när du har ett jobb där du måste stå upp. Kanske kan du pröva att jobba några dagar och se hur det går. Och om du sedan får ont kan du ju sjukskriva dig själv en vecka iaf, alt. gå till en annan läkare.

Det är verkligen underligt att byta perspektiv helt plötsligt. Nu vill man ha sd! Det känns lite som om jag vägrat mentalt så länge att jag kommer att vara gravid för alltid nu... Jag har sprungit på Ikea, Bauhaus i flera dagar, städat, gått upp och ner för våra 4 trappor utan hiss och INGENTING händer!

kiwi, jobbigt med så mycket förvärkar! Men nu är det ju iaf inte farligt längre och du är snart fullgången om bebisen skulle komma. Men det vore förstås inte kul om du skulle behöva gå med förvärkar till vecka 40 och jag förstår att det är svårt att veta när det är på riktigt.

Jag känner mig helt redo nu, men det skulle faktiskt inte förvåna mig om jag går över tiden. Egentligen gör det inget eftersom jag mår helt ok. Men man är ju nyfiken på vem som är där inne!

Jag lovar att uppdatera er om alla förändringar!

Oj, Mison! STORT LYCKA TILL!!!! Håller alla tummar och tår för att allt går bra, men det är jag säker på att det gör i den här veckan. Sänder en massa positiva tankar till dig...

STOR KRAM!!

Mison, tänker mycket på dig hela tiden och hoppas, liksom Kiwi, att det går att stoppa så att du får bli fullgången! Du har ju kommit så långt... Men det viktigaste är ju att allt blir bra i slutändan och att du och bebisen mår bra!

Kiwi, tur att din man inte är så känslig!  Min man är också ganska tålig eftersom han jobbar inom vården. Men han är också förbjuden att titta i de nedre regionerna under förlossningen...

Nej, nu ska jag ge Julie mat. Ha det bra! Och jag tänker lite extra på dig nu, Mison!

Kramar till er alla 

Mison, jag undrar sååå hur det går för dig! Hoppas att allt är bra. Jag gissar också att du är kvar på sjukhuset eftersom vi inte har hört något. Sänder mina tankar till dig!

Jag ska till spec. mvc idag. Trodde inte att det skulle vara aktuellt eftersom jag räknade med att vara tvåbarnsmamma vid det här laget, men... Har inga känningar direkt även om min mage var hård och öm igår och jag hade ont hela dagen, men mer som magknip - vad det nu innebär. Annars är jag bara lite trött i ryggen och har en förkylning som aldrig verkar vilja ge sig. Dessutom upptäckte jag att min ring satt åt på fingret så nu drabbas jag kanske av den där berömda vätskeansamlingen. Men jag klagar inte! Känner mig tacksam att jag har kommit så här långt, vilket jag verkligen önskar alla här i tråden! Men som jag skrev tidigare - det viktigaste är ju att allt går bra med barnet! Det kan ju uppstå komplikationer även i vecka 40.

Kramar till er alla!

Grattis till 34 veckor, Latvis! Så skönt att du kommit så långt och kan slappna av nu även om du alltid verkar ha varit coolast i gänget .

Det där med att bajsa på sig har jag faktiskt inte ens tänkt på, lyckligt ovetande som jag har varit, men det vore definitivt inte kul! Tror inte att jag gjorde det förra gången - eller så lever jag bara i illusionen om att jag inte gjorde det.

Kiwi, förstår att du är less på förvärkarna! Hoppas att bebisen kommer så snart du är fullgången så att du slipper det. Jag förstår att det är svårt att veta när det är på riktigt när det är så. Din tapp måste i alla fall klara ganska mycket sd så det är ju bra att veta för en ev. tredje graviditet. Känner du tryck nedåt? Jag känner en stor skillnad de senaste dagarna. Jag känner verkligen hur barnet ligger långt ner och nästan ska "ploppa ut". Kanske kommer du också att känna så när det närmar sig på riktigt.

Mitt svullna finger har gått ner lite idag, men har nog lite vätskeansamlig för de är inte riktigt lika smala som förr.

Det gick bra på spec. mvc. De är superbra på KS denna gång! Igår ringde bm från Aurora för att höra hur jag hade det. Helt fantastiskt! Jag får verkligen kunglig behandling denna gång ! Och så var det ett uppföljningsbesök på spec. idag bara för att kolla att allt var ok med bebisen. Först kopplades CTG på och allt såg fint ut! Sedan undersöktes jag av en läkare. Om jag förstod saken rätt är jag 1,5 cm öppen och min cervix är 2 cm. Huvudet ligger långt ner och trycker och tappen har börjat mjukas upp. Läkaren trodde att bebisen skulle komma i slutet på veckan! Hon trodde att det var några dagar kvar, men kunde inte svära på det. Har inget hänt förrän på måndag nästa vecka ska jag ringa för en tid. Då kollar de bebisen igen och bokar ev. in mig för igångsättning. Vet inte varför de talar om igångsättning så snart, men de vill kanske inte att bebisen blir för stor med tanke på min tidigare näthinneavlossning. Det känns jättebra och spännande!! Det var faktiskt först igår som jag verkligen kände lite mer "kontakt" med bebisen. Det har känts så overkligt tidigare under denna graviditet. Men min dotter kände jag så starka band tidigt i graviditeten.

Min förkylning är bättre, men snuvan sitter kvar! Förhoppningsvis är jag helt frisk tills i helgen då jag hoppas att bebben gör entré!

Och ja, på tal om tråden borde den gå ut idag så vi kanske ska skaffa en ny. Det har varit så otroligt fantastiskt att följas åt. Det känns nästan som om jag känner er fastän vi aldrig har träffats!

Kramar