Väntar nr2, någon mer som är nervös andra gången? Forts.

Nu har jag passerat 30+3 då min dotter kom, känns helt underbart!!! Dagen D inföll igår och nu hoppas jag att jag kan njuta lite mer av min graviditet...

Annars har det varit några jobbiga dagar här. Hade molande värk i mage och rygg i helgen och åkte in till förlossningen, men allt var ok! Oförändrad tapp och allt såg bra ut på ul. Men sedan var jag hos min bm i måndags och hon sa att barnet låg lågt och att det kunde indikera att h*n skulle komma för tidigt. Hon sa också att jag kunde förvänta mig flera akutbesök till KS... Jag var helt förstörd efteråt och bara grät, men min man påminde mig om att läkarna på KS dagen innan hade sagt att barnet inte alls låg lågt (vilket de såg på ul) och att det inte var något som tydde på att h*n var på väg att komma. Så jag försöker fokusera på det och tänka positivt!

Hur var det med GBS:en, Mison? Hoppas att den inte kommit tillbaka!

Mison: Tack! Skönt att din GBS är borta! I vilken vecka kom din pojke?

Ja, jag tyckte att det var väldigt konstigt av min BM. Vad är poängen med det? Det var faktiskt flera saker som jag känner mig lite illa till mods över. Hon skulle ta cellprover på mig i våras, men det glömde hon bort och enligt spec. mvc kan det ev. vara pga cellförändringar som jag har blött. Men annars har jag tyckt att min BM varit bra. Hon lyssnar och kollar extra om det är något jag är orolig över.

Visst blir det tråkigt ibland när det är så lugnt hemma på dagarna. Men jag sitter och skriver så det gör att tiden går lite fortare! Vad hittar du på?

Latvis: Tack och hoppas att det går bra för dig på MVC idag! Om du inte har haft några komplikationer hittills kanske du inte heller får några denna graviditet. Bra att du tänker positivt! Jag tror att det psykiska också kan påverka. Mina komplikationer började två veckor innan min dotter föddes och även om jag åkt till KS då och då under denna graviditet är mina besvär inte alls av samma kaliber som förra gången.

Kiwi81: Håller helt med Bliglin! Förstår inte heller varför läkaren som träffade dig inte sjukskrev dig på en gång. Nej, gå på din egen intuition! Var jobbig och KRÄV regelbundna kontroller av din livmodertapp, försök att få en tidigare läkartid och var bara hemma och ta det lugnt. Går du hos spec. mvc också? Annars kan du be om att få remiss dit.

Du har ju passerat de "farligaste" veckorna nu, men jag fick ett barn i vecka 30+3 och även om allt gick jättebra för henne var det ju ändå en jobbig tid och kan man undvika att få ett till prematurt barn är det ju fantastiskt så jag förstår verkligen inte varför du inte skulle få gå på fler kontroller. Jag blir noga följd under hela graviditeten (både på mvc och spec. mvc). Om de är så nonchalanta kanske du kan byta mvc? Jag vet inte var i Sverige du bor, men om du bor i någon större stad borde det ju finnas flera att gå till.

Nej, stå på dig och ge dig inte! Jag är själv jättejobbig och vill att de ska kolla allt möjligt, men de förstår min oro och jag hoppas att dina läkare (och din bm) också kan förstå din oro. Att vilja göra allt som står i ens makt för att inte få ännu ett för tidigt fött barn är inte att vara paranoid! Håller tummarna för att de lyssnar på dig och tar dig på allvar. Stort lycka till!

Hej tjejer, hur går det? Hur har helgen varit? Min helg har varit lugn och jag har försökt njuta av att vara gravid. Dock har jag ett litet orosmoment (förstås!), min paranoia of the day är att barnet ligger för lågt och intar födsloposition. Det är förstås kopplat till det min bm sa förra måndagen om att barnet ligger lågt vilket kan innebära för tidig födsel. Hade bestämt mig för att ignorera det och tänka positiva tankar istället, men nu tycker jag bara att bebisen sparkar/boxas lååångt ner och undrar om det är normalt... men ja, bortsett från det går det helt ok.

Hoppas att det går bra för er andra - och Milli, tänker mycket på dig och hoppas att allt är bra!

Milli: Åh, så skönt att höra att allt är bra, trots omständigheterna och att bebisen håller sig kvar! Nu är de värsta veckorna passerade Håller tummarna för att det går hela vägen nu...
Tack för att du gav lite klarhet ang. det där med bebisar som ligger långt ner. Min har legat med huvudet ner när jag har varit på KS och MVC, men det känns som om den vänder på sig ibland och ligger på snedden. På din beskrivning låter det inte som om den ligger farligt långt ner eftersom jag inte märkt av ökade toabesök

Kiwi80: Ta upp det där med mensvärk och din förkortade tapp med läkaren på torsdag. Ge dig inte förrän du blivit tagen på allvar och fått raka svar på alla dina frågor. Lycka till!

Uppdaterar BF-listan.

Biglin:
Ida04Emma06: Ida 29+4, Emma 32+5, 3:an BF 12/3
Kiwi: Jonathan 31+3, 2:an BF 5/2
Latvis: Lucas 29+3, 2:an BF 21/2
Liley: Julie 30+3, 2:an BF 15/1
Milli: 1:an ?? 2:an BF ??
Mison: pojke 32+5, 2:an BF 16/2

Jag drömde också om ett fullgånget barn inatt! Helt plötsligt var det januari och jag var "färdig". Hoppas att det är sanndrömmar!

Jag vet inte om det är en flicka eller pojke, ville inte veta denna gång för när vi tog reda på det under förra graviditeten var kvinnan som genomförde ul så oengagerad och sa att det var en flicka, men sedan glömde hon vad hon hade sagt och frågade oss tre gånger om vi ville veta könet. Hon var helt förvirrad och till slut sa vi: "Men du sa ju först att det var en flicka." Och hon sa bara: "Jaha, men gå på det då om det är det jag har sagt." Sedan frågade jag med hur stor säkerhet de kunde fastställa könet och då säger hon nonchalant: "Jamen, 50/50 som med allt annat..." Det var ett sådant antiklimax så denna gång vill jag spara överraskningen till slutet. Men... vid ett besök på KS sa läkaren som tittade på barnet med ul "han" så nu tror vi att det är en pojke... Har ni tagit reda på om det blir en pojke/flicka?

Nej, har aldrig sett Förlossningsakuten. Vilken kanal går den på? (Har inte kabel-tv.) När min dotter var några månader var jag dock helt besatt av en dokumentärserie som visades på Seychellerna (där vi befann oss) och som hette Birth Stories. Bearbetade mig igenom varje förlossning och hoppades, hoppades att jag en dag skulle få vara med om en normal förlossning.

Jag är lite nyfiken på om det är en pojke eller flicka, även om det förstås inte spelar någon roll. Förra gången var jag extremt nyfiken på saker som hårfärg, ögonfärg, personlighet osv. och sen fick jag plötsligt veta alldeles för tidigt! Denna gång känns det som om jag inte har "råd" att ägna mig åt de där vanliga graviditetsfunderingarna utan mina tankar kretsar mest kring SD osv.

Nu har jag sett serien, spännande! Men jag grät lite... Allt är så skört.

Usch, förlossningsskräck! Som tur är brukar ju andra förlossningen gå lättare. Jag har själv ingen förlossningsskräck och ser till och med framemot upplevelsen. Men jag är nervös över att få samma bm som förra gången, upplevde förra förlossningen som hemsk (dock inte fysiskt) och min man befann sig i transit i Dubai när vår dotter föddes... Men jag har totalt förträngt all smärta. Det enda jag minns är den psykiska skräcken.

Ja, man borde kanske gå någon kurs denna gång. Förra gången panikläste jag boken "Att föda" dagen innan min dotter kom. Läkarna ändrade sig hela tiden huruvida jag skulle föda vaginalt eller med kejsarsnitt (det blev vaginalt). Hade ingen aning om vad man skulle göra men det föll sig naturligt.